Georg von Rosen (1843-1923) av Erik Lindberg 1925 - Professor och direktör vid Konstakademien i Stockholm

Georg von Rosen (1843-1923)  - Professor och direktör vid Konstakademien i Stockholm
Vacker silvermedalj graverad av Erik Lindberg 1925. Präglad på uppdrag av Svenska Akademien i en upplaga av endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "SILVER 1925". Silver, 45.23g, 45mm, UE 257, kvalitet 01.

Åtsida
von Rosens vänstervända bröstbild, i vänstra fältet gravörens namn på två reder: "ERIK LINDBERG". I omskriften: "GEORG VON · ROSEN". I avskärningen på tre rader: "VIR STIRPE VITA ARTE | NOBILIS | OB MCMXXIII" som kan översättas till: "Den genom sin börd, i sitt liv och i sin konst förnäme mannen avled 1923".

Frånsida
Sinnebildlig framställning av historien, som hänvisar en ung konstnär till hävdens inspirationskälla. I omskriften: "ANIMUM · AETATUM ET HOMINUM PIA MANU. DEVELAVIT" som kan översättas till: "Med en from hand utvecklade han själen för alla tider och alla människor".
·

Georg Otto von Rosen: En Mästare inom Akademisk Stil
Johan Georg Otto von Rosen (1843-1923) var en framstående svensk greve och konstnär som präglade den svenska konstscenen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han hyllade den akademiska stilen och excellerade i historiemåleri och porträttkonst. Hans inflytande sträckte sig långt, då han verkade som professor och direktör vid Konstakademien i Stockholm.

Tidiga år och Konstnärlig Utveckling:
Född i Paris 1843, tillbringade von Rosen sina första år i Frankrike innan familjen flyttade till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm under 1855-1861, där han grundade sin konstnärliga bas. En avgörande vändpunkt kom 1862, då han besökte världsutställningen i London och mötte den belgiska konstnären Hendrik Leys. Leys måleri, präglat av medeltida och renässansscener i ålderdomlig stil, inspirerade von Rosen djupt.

Influenser och Karriärhöjdpunkt:
Året därpå reste von Rosen till Antwerpen för att studera under Leys ledning. Denna period hade en avgörande inverkan på hans konstnärliga uttryck. Han skapade verk som "Sten Sture den äldres intåg i Stockholm", där den noggranna återgivningen av detaljer och medeltida atmosfär tydligt visar Leys inflytande. Målningen belönades med kunglig medalj och hyllades av Oscar II för sitt uttryck för den oscarianska epokens ideal. Von Rosen fortsatte att resa och studera, besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern. Han vistades i Rom och München, och absorberade influenser från olika kulturer och konstnärliga traditioner. 1871 återvände han till Sverige, redo att etablera sig som en ledande konstnär.

Akademisk Karriär och Samhällsengagemang:
År 1872 blev von Rosen ledamot av Konstakademien, och 1880 professor i figurteckning och målning. Han innehade rollen som direktör för Akademins läroverk under perioderna 1881-1887 och 1893-1899. Utöver sitt konstnärliga arbete engagerade han sig i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet (numera Djurens Rätt). Han valdes också in i Svenska Akademien 1903, men avböjde erbjudandet. Von Rosens verk finns representerade i prestigefyllda samlingar som Nationalmuseum, Hallwylska museet, Uppsala universitetsbibliotek, Norrköpings konstmuseum och Göteborgs konstmuseum.

Konstnärlig Filosofi och Arv:
Von Rosen var en stark anhängare av den traditionella akademiska skolan. Han ansåg att konstens syfte var att förmedla budskap och ha en förädlande inverkan på betraktaren. I en självbiografisk uppsats beskrev han konstnären som en "ansvarig folkuppfostrare" vars verk skulle uttrycka "tankar, föreställningar eller minnen värda att tagas tillvara." Genom sin skicklighet och trohet mot den akademiska stilen etablerade sig von Rosen som en av Sveriges mest framstående målare under sin tid. Hans verk präglas av realism, detaljrikedom och en stark känsla för komposition och dramatik. Han lämnade ett bestående arv i svensk konst och inspirerade generationer av konstnärer.