Georg Wolfgang von Francken (1827–1891) av E. Hagström och R. Kutscher för Svenska Numismatiska Föreningen 1977 - Uniformen och myntskåpet: Ett liv i pliktens och vetenskapens tjänst
Georg Wolfgang von Francken (1827–1891) av E. Hagström och R. Kutscher för Svenska Numismatiska Föreningen 1977
Silver, 20.5g, 32mm, kvalitet 01/0. SNF:s ordförande 1884-1891. Referenser: SNF 59.
Åtsida
Halv-vänstervänd bröstbild av Georg Wolfgang von Francken iklädd en stram och detaljerad militär uniform, komplett med hög, broderad krage, knäppning och tydliga epåletter. Porträttet domineras av hans vida, tidstypiska mustasch och en fast, uttrycksfull blick som andas både militär disciplin och akademiskt allvar. I bröstbildens nedre avskärning framträder gravören E. Hagströms initialer "EH". Runt hela medaljens ytterkant löper omskriften, där de olika partierna elegant avskiljs med femuddiga stjärnor: "GEORG WOLFGANG VON FRANCKEN 1827-1891 * SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGENS ORDFÖRANDE 1884-1891 *".
Frånsida
Sveriges klassiska trekronorsmotiv i centrum inramad av en distinkt, sluten inre pärlring. I det yttre fältet längs kanten löper omskriften: "SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE 1977 ·"
Uniformen och myntskåpet: Ett liv i pliktens och vetenskapens tjänst
Militären från Andra livgardet
När Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) år 1977 valde att prägla sin årsmedalj över sin forne ordförande Georg Wolfgang von Francken, lät man E. Hagström framställa ett porträtt som i högsta grad speglar 1800-talets strikta ämbetsmannaideal. Åtsidans porträtt, där von Francken stolt bär sin uniform med epåletter, påminner betraktaren om att hans numismatiska intresse blott var ena sidan av ett djupt plikttroget liv. Född in i adeln som son till hovmarskalken August Fredrik von Francken och Kristina Maria Sofia Lilliehorn, var den militära banan närmast utstakad. Redan som tjugoåring blev han underlöjtnant vid det anrika Andra livgardet. Hans karriär inom försvaret var lång och gedigen; han avancerade till kapten och nådde, vid sitt avskedstagande ur den aktiva krigstjänsten 1878, majors grad, för att slutligen utnämnas till överstelöjtnant i armén. Uniformen på medaljen är därmed ingen plym, utan en representation av över trettio års obruten tjänst för fosterlandet.
Ridderskapets och stadens man
Vid sidan av den militära exercisen hyste von Francken ett djupt och genuint intresse för samhällsbygget och det allmänna. Som medlem av ridderskapet och adeln tog han aktiv del i de sista skedena av det gamla svenska ståndssamhället. Under ståndsriksdagarna mellan 1853 och 1865 satt han i viktiga utskott och utsågs vid flera tillfällen av sin ätt till statsrevisor, ett uppdrag som krävde samma noggrannhet och sinne för detaljer som kännetecknar en skicklig myntsamlare. Hans engagemang sträckte sig även ner på den kommunala nivån i huvudstaden. Han satt som stadsfullmäktig i Stockholm i närmare tre decennier, från 1863 fram till sin död, och var en drivande kraft i stadens framväxt under en epok av explosiv urbanisering.
Stadsbyggaren och den byråkratiska ordningen
von Franckens organisatoriska förmåga manifesterades inte minst i hans handgripliga bidrag till Stockholms infrastruktur och sociala liv. Han var under många år sekreterare och verkställande direktör för Militärsällskapet i Stockholm, där hans insatser beskrevs som helt avgörande för klubbens överlevnad och utveckling. Lika konkret var hans roll som verkställande direktör för Tyskbagarbergens aktiebolag, där han ledde arbetet med Karl XV:s port – en viktig pusselbit i stadens topografiska historia. Att han dessutom fann tid att författa och ge ut matriklar, bland annat en historik över Stockholms stadsfullmäktige, belyser en man som brann för dokumentation, ordning och bevarandet av historiska fakta för eftervärlden.
Ett numismatiskt arv i silver
Det är just detta sinne för systematik och historisk kontinuitet som gjorde honom till en naturlig förgrundsgestalt inom den svenska numismatiken. Åren 1884 till 1891, fram till sin bortgång, axlade han ansvaret som ordförande för Svenska Numismatiska Föreningen. Det var under denna period som föreningen konsoliderade sin verksamhet och växte som en central institution för bevarandet av det svenska mynt- och medaljarvet.
Frånsidans trekronorsmotiv representerar föreningens samlade historiska tyngd och dess starka förankring i den svenska kulturhistorien. Att denna vackra minnesmedalj i silver togs fram till årsmötet 1977, över åttio år efter hans död, är ett starkt bevis på det outplånliga intryck han lämnade efter sig. Medaljen väver skickligt samman trådarna i Georg Wolfgang von Franckens liv: åtsidans strama militära plikt och frånsidans dedikation till den vetenskapliga och kulturella samlarpassionen. Det är ett slående numismatiskt bokslut över en man som med samma obevekliga noggrannhet inspekterade sina trupper som han studerade nyanserna i en antik myntprägling.
Silver, 20.5g, 32mm, kvalitet 01/0. SNF:s ordförande 1884-1891. Referenser: SNF 59.
Åtsida
Halv-vänstervänd bröstbild av Georg Wolfgang von Francken iklädd en stram och detaljerad militär uniform, komplett med hög, broderad krage, knäppning och tydliga epåletter. Porträttet domineras av hans vida, tidstypiska mustasch och en fast, uttrycksfull blick som andas både militär disciplin och akademiskt allvar. I bröstbildens nedre avskärning framträder gravören E. Hagströms initialer "EH". Runt hela medaljens ytterkant löper omskriften, där de olika partierna elegant avskiljs med femuddiga stjärnor: "GEORG WOLFGANG VON FRANCKEN 1827-1891 * SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGENS ORDFÖRANDE 1884-1891 *".
Frånsida
Sveriges klassiska trekronorsmotiv i centrum inramad av en distinkt, sluten inre pärlring. I det yttre fältet längs kanten löper omskriften: "SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE 1977 ·"
Uniformen och myntskåpet: Ett liv i pliktens och vetenskapens tjänst
Militären från Andra livgardet
När Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) år 1977 valde att prägla sin årsmedalj över sin forne ordförande Georg Wolfgang von Francken, lät man E. Hagström framställa ett porträtt som i högsta grad speglar 1800-talets strikta ämbetsmannaideal. Åtsidans porträtt, där von Francken stolt bär sin uniform med epåletter, påminner betraktaren om att hans numismatiska intresse blott var ena sidan av ett djupt plikttroget liv. Född in i adeln som son till hovmarskalken August Fredrik von Francken och Kristina Maria Sofia Lilliehorn, var den militära banan närmast utstakad. Redan som tjugoåring blev han underlöjtnant vid det anrika Andra livgardet. Hans karriär inom försvaret var lång och gedigen; han avancerade till kapten och nådde, vid sitt avskedstagande ur den aktiva krigstjänsten 1878, majors grad, för att slutligen utnämnas till överstelöjtnant i armén. Uniformen på medaljen är därmed ingen plym, utan en representation av över trettio års obruten tjänst för fosterlandet.
Ridderskapets och stadens man
Vid sidan av den militära exercisen hyste von Francken ett djupt och genuint intresse för samhällsbygget och det allmänna. Som medlem av ridderskapet och adeln tog han aktiv del i de sista skedena av det gamla svenska ståndssamhället. Under ståndsriksdagarna mellan 1853 och 1865 satt han i viktiga utskott och utsågs vid flera tillfällen av sin ätt till statsrevisor, ett uppdrag som krävde samma noggrannhet och sinne för detaljer som kännetecknar en skicklig myntsamlare. Hans engagemang sträckte sig även ner på den kommunala nivån i huvudstaden. Han satt som stadsfullmäktig i Stockholm i närmare tre decennier, från 1863 fram till sin död, och var en drivande kraft i stadens framväxt under en epok av explosiv urbanisering.
Stadsbyggaren och den byråkratiska ordningen
von Franckens organisatoriska förmåga manifesterades inte minst i hans handgripliga bidrag till Stockholms infrastruktur och sociala liv. Han var under många år sekreterare och verkställande direktör för Militärsällskapet i Stockholm, där hans insatser beskrevs som helt avgörande för klubbens överlevnad och utveckling. Lika konkret var hans roll som verkställande direktör för Tyskbagarbergens aktiebolag, där han ledde arbetet med Karl XV:s port – en viktig pusselbit i stadens topografiska historia. Att han dessutom fann tid att författa och ge ut matriklar, bland annat en historik över Stockholms stadsfullmäktige, belyser en man som brann för dokumentation, ordning och bevarandet av historiska fakta för eftervärlden.
Ett numismatiskt arv i silver
Det är just detta sinne för systematik och historisk kontinuitet som gjorde honom till en naturlig förgrundsgestalt inom den svenska numismatiken. Åren 1884 till 1891, fram till sin bortgång, axlade han ansvaret som ordförande för Svenska Numismatiska Föreningen. Det var under denna period som föreningen konsoliderade sin verksamhet och växte som en central institution för bevarandet av det svenska mynt- och medaljarvet.
Frånsidans trekronorsmotiv representerar föreningens samlade historiska tyngd och dess starka förankring i den svenska kulturhistorien. Att denna vackra minnesmedalj i silver togs fram till årsmötet 1977, över åttio år efter hans död, är ett starkt bevis på det outplånliga intryck han lämnade efter sig. Medaljen väver skickligt samman trådarna i Georg Wolfgang von Franckens liv: åtsidans strama militära plikt och frånsidans dedikation till den vetenskapliga och kulturella samlarpassionen. Det är ett slående numismatiskt bokslut över en man som med samma obevekliga noggrannhet inspekterade sina trupper som han studerade nyanserna i en antik myntprägling.