Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818) graverad av Adolf Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1910 - Från stilfull diktare till riksantikvarie
Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1910
Silver, 15.08g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg 1910 för Kungliga vetenskapsakademien. Referenser: KVA 171 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 341:2 (tillägg).
Åtsida
Motivet utgörs av friherren och statsrådet Gudmund Jöran Adlerbeths högervända bröstbild i profil. Han är avbildad i en klassisk, tidstypisk dräkt med krås samt peruk som är elegant bunden i nacken med en rosett. Längs den yttre kanten löper omskriften "G·G·ADLERBETH·LIB·BARO·CONS·REGN·N·1751·O·1818·". Denna latinska inskription översätts till: "Gudmund Jöran Adlerbeth, friherre, statsråd, född 1751, död 1818". Längst ned, omedelbart vid porträttets avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum pryds av ett stramt och klassiskt utformat altare med en flammande eld. Altaret är dekorerat med en hängande blomsterfestong. Längs den övre kanten löper omskriften "DEORSUM NUMQUAM", vilket översätts till "Aldrig nedåt". Denna devis är hämtad från Filippo Picinellos berömda renässansverk över emblem, Mundus Symbolicus. I den nedre avskärningen står texten "SOCIO·MERITISSIMO / R·ACAD·SCIENT·SUEC· / M·C·M·X" fördelad på tre rader. Hela denna inskription uttyds som: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1910".
Från stilfull diktare till riksantikvarie
Gudmund Jöran Adlerbeth var en mångfacetterad begåvning som redan under sina studieår i Uppsala gjorde sig känd som en stilfull diktare inom det vittra sällskapet Apollini Sacra. Efter universitetsstudierna knöts han snabbt till de inre kretsarna kring konung Gustav III, vilket ledde till en kometkarriär inom statens ämbetsverk. År 1778, blott tjugosju år gammal, utnämndes han till riksantikvarie och kungens handsekreterare. Som riksantikvarie kom han att fördjupa sig i det numismatiska fältet; han intresserade sig särskilt för de svenska "skådepenningarna" och etablerade sig som en av landets allra främsta myntkännare. På kungens direkta uppdrag författade han det stora verket Histoire métallique, vilket var en förteckning över de medaljer som utgivits under Gustav II Adolfs och Gustav III:s regeringar. Efter en tids tillbakadragande från politiken efter Gustav III:s död, återvände han till den offentliga arenan i samband med statskuppen 1809, där han spelade en viktig roll i utarbetandet av den nya författningen och därefter satt som statsråd ända fram till 1815.
Kulturell gigant och akademiledamot
Utöver sin framgångsrika ämbetsmannabana gjorde Adlerbeth djupa och bestående avtryck i Sveriges kultur- och litteraturhistoria. En mycket uppmärksammad översättning av Racines Iphigénie gav honom rollen som kungens litterära medhjälpare. Han bearbetade flertalet operatexter och författade det lyriska dramat Cora och Alonzo, med musik av Johann Gottlieb Naumann, vilket framfördes vid den grandiosa invigningen av det nya operahuset 1782. Under åren 1783–1784 medföljde han även som antikvitetsexpert på Gustav III:s italienska resa, och hans livfulla skildringar av resan kom senare att bli en ovärderlig historisk källa. Adlerbeth, som var sekreterare i Vitterhetsakademien och ledamot i Svenska Akademien, invaldes i Kungliga Vetenskapsakademien 1788. I Vetenskapsakademien gjorde han sig känd för sina många och välformulerade åminnelsetal över framlidna ledamöter. För att hedra hans minne lät Vetenskapsakademien slå denna medalj år 1910. Den flammande elden på frånsidan och devisen "Aldrig nedåt" fungerar som en utomordentlig numismatisk allegori över Adlerbeths gärning – en upplysningstida humanist vars intellektuella eld alltid stävade mot högre höjder.
Silver, 15.08g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg 1910 för Kungliga vetenskapsakademien. Referenser: KVA 171 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 341:2 (tillägg).
Åtsida
Motivet utgörs av friherren och statsrådet Gudmund Jöran Adlerbeths högervända bröstbild i profil. Han är avbildad i en klassisk, tidstypisk dräkt med krås samt peruk som är elegant bunden i nacken med en rosett. Längs den yttre kanten löper omskriften "G·G·ADLERBETH·LIB·BARO·CONS·REGN·N·1751·O·1818·". Denna latinska inskription översätts till: "Gudmund Jöran Adlerbeth, friherre, statsråd, född 1751, död 1818". Längst ned, omedelbart vid porträttets avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A·LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum pryds av ett stramt och klassiskt utformat altare med en flammande eld. Altaret är dekorerat med en hängande blomsterfestong. Längs den övre kanten löper omskriften "DEORSUM NUMQUAM", vilket översätts till "Aldrig nedåt". Denna devis är hämtad från Filippo Picinellos berömda renässansverk över emblem, Mundus Symbolicus. I den nedre avskärningen står texten "SOCIO·MERITISSIMO / R·ACAD·SCIENT·SUEC· / M·C·M·X" fördelad på tre rader. Hela denna inskription uttyds som: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1910".
Från stilfull diktare till riksantikvarie
Gudmund Jöran Adlerbeth var en mångfacetterad begåvning som redan under sina studieår i Uppsala gjorde sig känd som en stilfull diktare inom det vittra sällskapet Apollini Sacra. Efter universitetsstudierna knöts han snabbt till de inre kretsarna kring konung Gustav III, vilket ledde till en kometkarriär inom statens ämbetsverk. År 1778, blott tjugosju år gammal, utnämndes han till riksantikvarie och kungens handsekreterare. Som riksantikvarie kom han att fördjupa sig i det numismatiska fältet; han intresserade sig särskilt för de svenska "skådepenningarna" och etablerade sig som en av landets allra främsta myntkännare. På kungens direkta uppdrag författade han det stora verket Histoire métallique, vilket var en förteckning över de medaljer som utgivits under Gustav II Adolfs och Gustav III:s regeringar. Efter en tids tillbakadragande från politiken efter Gustav III:s död, återvände han till den offentliga arenan i samband med statskuppen 1809, där han spelade en viktig roll i utarbetandet av den nya författningen och därefter satt som statsråd ända fram till 1815.
Kulturell gigant och akademiledamot
Utöver sin framgångsrika ämbetsmannabana gjorde Adlerbeth djupa och bestående avtryck i Sveriges kultur- och litteraturhistoria. En mycket uppmärksammad översättning av Racines Iphigénie gav honom rollen som kungens litterära medhjälpare. Han bearbetade flertalet operatexter och författade det lyriska dramat Cora och Alonzo, med musik av Johann Gottlieb Naumann, vilket framfördes vid den grandiosa invigningen av det nya operahuset 1782. Under åren 1783–1784 medföljde han även som antikvitetsexpert på Gustav III:s italienska resa, och hans livfulla skildringar av resan kom senare att bli en ovärderlig historisk källa. Adlerbeth, som var sekreterare i Vitterhetsakademien och ledamot i Svenska Akademien, invaldes i Kungliga Vetenskapsakademien 1788. I Vetenskapsakademien gjorde han sig känd för sina många och välformulerade åminnelsetal över framlidna ledamöter. För att hedra hans minne lät Vetenskapsakademien slå denna medalj år 1910. Den flammande elden på frånsidan och devisen "Aldrig nedåt" fungerar som en utomordentlig numismatisk allegori över Adlerbeths gärning – en upplysningstida humanist vars intellektuella eld alltid stävade mot högre höjder.