Gustaf af Klint (1771-1840) av Lea Ahlborn 1884 för Kungliga vetenskapsakademien - Han som ritade havet
På åtsidan möter vi en kraftfull profilbild av Gustaf af Klint, vänd åt höger. Han avbildas med kortklippt, vågigt hår och polisonger, ett mode som för tankarna till tidigt 1800-tal. Ansiktsdragen är markerade med en bestämd haka och en skarp blick. Omskriften löper längs kanten: "GUST. A KLINT CLASSIS SVEC. PRAEFECTUS", vilket översätts till "Gustaf af Klint, befälhavare för den svenska flottan". I avskärningen nederst står levnadsåren angivna: "N. 1771 O. 1840" (Född 1771, Död 1840). Lea Ahlborns signatur "L.A." återfinns precis ovanför födelseåret.
Frånsidan presenterar en dramatisk marin scen som fångar kärnan i af Klints livsgärning. Ett segelfartyg med två segel, sannolikt av en typ som användes för sjömätning eller kustnära operationer, kryssar i grov sjö nära en klippig kust. I aktern står en man vid rodret, klädd i flottans uniform och visar sin kurs med utsträckt arm. På en klippavsats till vänster står ett sjömärke, en så kallad båk, som vägledning för sjöfarare. Den övre omskriften lyder: "EXPLORAT VIAS ET DESIGNAT", vilket betyder "Han utforskar och utmärker vägarna". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO DE RE NAUTICA OPTIME MERITO REG. ACAD. SC. SVEC. MDCCCLXXXIV.", som uttyds: "Till den om sjöväsendet synnerligen förtjänte ledamoten av Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, 1884".
Han som ritade havet
Det finns medaljer som glänser av guld och ära, och så finns det medaljer som doftar av saltstänk och tjära. Denna silvermedalj över Gustaf af Klint, präglad 1884, hör definitivt till den senare kategorin. Frånsidans bild av fartyg som stampar i sjön vid en karg kust är inte bara en allegori; det är en ögonblicksbild från ett liv som vigdes åt att göra havet säkrare för andra. Inskriptionen "EXPLORAT VIAS ET DESIGNAT" – Han utforskar och utmärker vägarna – sammanfattar en gärning som bokstavligen ritade om kartan för sjöfarare i Östersjön och Nordsjön.
En "yngling" i krigets skola
På åtsidan ser vi Gustaf af Klint som den mogne amiralen, "Classis Svec. Praefectus". Men hans bana började långt tidigare. Redan som sjuåring skrevs han in som "yngling" vid flottan för att dryga ut familjens knappa kassa, och vid elva års ålder var han fänrik. Hans skola var inte skolbänken, utan kriget. Som sextonårig officer deltog han i Gustav III:s ryska krig 1788–1790. Där, ombord på hertig Karls flaggskepp och mitt i krutröken vid Viborgska gatloppet, lärde han sig den hårda vägen vad som händer när kartorna inte stämmer och ledningen sviktar. Han såg "stora flottans chansartade och förlustrika manövrer" och drog slutsatsen att osakkunnighet var livsfarlig. Dessa upplevelser formade en kritisk blick som han bar med sig resten av livet.
Sveriges sjöatlas – ett enmansverk
Det är dock inte krigaren vi främst hyllar med denna medalj, utan kartografen. Efter kriget insåg af Klint att sjömätningen var eftersatt. Han hade sett hur fartyg gick på grund och operationer misslyckades för att ingen visste var grynnorna låg. Från 1798 tog han på sig en uppgift som närmast liknar ett sisyfosarbete: att på egen hand, som privatperson, ansvara för utgivningen av sjökort. Det var en säregen uppgörelse med kronan, men den resulterade i verket Sveriges sjöatlas.
Tittar man på frånsidans motiv ser man en stående man i en liten båt med utträckt arm och på fördäcket en annan sittande man. Af Klint var inte en amiral som satt vid skrivbordet. Han ledde själv mätningarna, ofta under kadetternas sjöexercisexpeditioner längs Norrlandskusten och i Finska viken. Han renritade kartbladen med egen hand, och hans krav på exakthet var obevekliga. Resultatet blev sjökort som ansågs oöverträffade i decennier, så till den grad att brittiska förläggare piratkopierade dem och satte hans namn på sina egna produkter för att sälja bättre.
Från Hammora till Nordsjön
Medaljens silver döljer de ekonomiska uppoffringar som krävdes. För att finansiera sitt livsverk skuldsatte sig af Klint och slet med jordbruket på gården Hammora på Adelsö. Varje lodskott, varje triangelmätning var en investering i nationens säkerhet, ofta bekostad ur egen ficka. Men arbetet bar frukt. Hans seglingsbeskrivningar blev förebilden för senare tiders Svensk Lots, och hans kartor över Nordsjön vägledde sjöfarare långt utanför Sveriges gränser. När Napoleonkrigens stormar drog in över Europa var det återigen den erfarne af Klint som fick förtroendet att leda flottan. Vid anfallet mot Norge 1814 visade han att han inte bara kunde rita kartor utan också använda dem; hans djärva operationer vid Fredrikstad, baserade på noggranna förberedelser, blev en framgång med minimala förluster.
Denna medalj är ett monument över en man som förenade teoretisk skärpa med praktiskt sjömanskap. Lea Ahlborns gravyr påminner oss om att bakom varje säker farled, bakom varje prick och fyr, finns en historia om män som Gustaf af Klint – män som med livet som insats gav sig ut i okända vatten för att, som medaljen säger, "utforska och utmärka vägarna" åt oss som kom efter.
Om Kungliga vetenskapsakademiens medaljutgivning i korthet
Kungl. Vetenskapsakademien grundades 1739 med syftet att främja vetenskaperna och sprida kunskap till nytta för samhället, och redan under dess första decennium föddes traditionen att prägla medaljer. Den första egna medaljen slogs 1747, men det var först 1821 som minnesmedaljerna fick sin nuvarande form under Jacob Berzelius ledning. Tidigare präglades de oregelbundet, men genom reformen infördes en årlig tradition där en ny minnesmedalj över en avliden ledamot presenteras vid Akademiens högtidsdag den 31 mars. Medan man under 1700-talet ibland hyllade levande personer, slogs det nu fast att motivet strikt skulle vara en bortgången ledamot vars gärning förtjänade att förevigas. Personvalet spänner över allt från internationella storheter som Linné till idag mer bortglömda mecenater, vilket gör serien till en unik spegel av svensk vetenskapshistoria.
Funktionellt sett fungerade minnesmedaljerna under de första hundra åren ofta som så kallade premiejettoner i silver, vilka delades ut som belöning för framstående vetenskapliga uppsatser i Akademiens Handlingar. De var ursprungligen inte gratis för medlemmarna, utan intresserade ledamöter fick själva köpa eller "växla till sig" exemplar för sina samlingar. Idag är fördelningen mer ceremoniell; silvermedaljer reserveras för kungahuset, presidiet och den avlidnes anhöriga, medan medaljer i brons delas ut till ledamöter, personal och gäster. Guldexemplar är extremt sällsynta och förekommer endast då en minnesmedalj undantagsvis har använts som en särskild belöningsmedalj.
För en samlare är skiftet i präglingsteknik omkring år 1820 en avgörande detalj för att datera och identifiera objekt. De tidigaste medaljerna präglades utan ring, vilket gav oregelbundna kanter och varierande diameter då metallen flöt ut fritt vid slaget. Efter 1820 infördes en fast ring i präglingsprocessen, vilket garanterade en enhetlig diameter men lät metallmängden avgöra medaljens tjocklek. Upplagorna har genomgående varit begränsade; under 1800-talet låg silverupplagan ofta mellan 150 och 200 exemplar. I modern tid (runt år 2000) har silverupplagan sjunkit (ca 50 st) medan bronsupplagan ökat (ca 350 st).