Gustaf Edvard Klemming (1823–1893) - Kungliga bibliotekets "Klemmingmedalj" tilldelad Staffan Dahl 1984 - Sällsynt
Gustaf Edvard Klemming (1823–1893) - Kungliga bibliotekets "Klemmingmedalj" tilldelad Staffan Dahl 1984 - Sällsynt
Ett underbart ocirkulerat exemplar med full lyster i silver, 60.61g, 47mm, randprägling: "MV SILVER 1973, STAFFAN DAHL 31 AUGUSTI 1984". Graverad av Adolf Lindberg år 1890. År 1961 instiftade Kungliga biblioteket belöningsmedaljen "klemmingmedaljen", för vilken stamparna från 1890 fortfarande används. Referenser: SNT 1984.55, Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:223:1, NNÅ 1936.64.142.
Åtsida
Motivet utgörs av Gustaf Edvard Klemmings framåtvända bröstbild, helt utan omskrift. I kanten av motivet återfinns gravörens namn: "A. LINDBERG". Kring medaljens yttre rand löper en dekorativ pärlrand.
Frånsida
Kungliga biblioteksbyggnaden i Humlegården i Stockholm. Ovanför byggnaden löper texten "VITAM. IMPENDERE. LIBRIS". I avskärningen nedtill står det på två rader: "AD. GRAECAS. KALENDAS / PERFECTIO". Enligt den historiska beskrivningen syftar denna latinska inskription på att byggnaden ritades för att kunna utvidgas i mån av behov, och därmed rent faktiskt "aldrig blir färdig". Även frånsidan inramas av en pärlrand.
Gustaf Edvard Klemming föddes den 5 september 1823 och avled den 31 augusti 1893. Han var en mycket känd profil i Stockholmslivet, utmärkande genom sin resliga gestalt, sitt yviga skägg och sitt långa hår. Hans karakteristiska utseende kan ha varit inspirerat av den engelske fornskriftsforskaren George Stephens, en nära vän och mentor som Klemming lärde känna under studietiden och livet ut kallade "min dyre fader".
Klemmings formella universitetsutbildning inskränkte sig till en enda termin i Uppsala våren 1841, varefter han snabbt återvände till Stockholm med motiveringen att det stundade en bokauktion. Hans resurser lades nästan uteslutande på böcker och mynt, medan han i övrigt levde ett mycket spartanskt liv. Han blev tidigt hemtam i miljön på Kungliga biblioteket, och år 1856 överlämnade han sin privata samling om minst 10 000 band till institutionen, en donation som banade väg för hans framtida anställning och karriär. År 1865 tillträdde han som chef för biblioteket och fick från och med 1878 den formella titeln överbibliotekarie.
Det nya bibliotekshuset
Klemming drev intensivt linjen att Kungliga biblioteket skulle renodlas som ett svenskt nationalbibliotek och föreslog till och med namnbytet "Riksbiblioteket" år 1870. Han var en avgörande kraft bakom bibliotekets flytt från de osunda och trångbodda lokalerna på Stockholms slott till den nya byggnaden i Humlegården. Huset ritades av F G A Dahl och invigdes i januari 1878. Klemming anammade snabbt tekniska nymodigheter, såsom elektricitet, men hans tilltagande och svåra astma ledde till att han från 1879 levde och bodde dygnet runt i sitt arbetsrum inne i biblioteket.
Som handskriftstolkare och forskare var Klemming självlärd, men hans otroliga noggrannhet och sinne för detaljer lade en stabil bibliografisk grund för svensk litteratur och boktryckerihistoria. Han skydde sällan drastiska metoder för att nå sina mål; bland annat skar han loss unika medeltida pergamentomslag från gamla 1500-talsräkenskaper i Kammarkollegiets arkiv, och han kunde brutalt "slakta" kulturhistoriskt värdefulla samlingsband om de innehöll dupletter som han ville byta bort. Samtidigt tog han initiativ till att trycka upp flera viktiga fotolitografiska faksimil av unika äldre verk.
I samband med sin formella avgång i oktober 1890 lät Klemming slå den aktuella medaljen över sig själv. Medaljens devis belyser exakt hur han bokstavligen hade vigt sitt liv åt böckerna och biblioteket. Som ett varaktigt minne över hans gigantiska insatser delas medaljen sedan 1961 (eller 1962) ut i nypräglad form som Kungliga bibliotekets officiella belöningsmedalj.
Ett underbart ocirkulerat exemplar med full lyster i silver, 60.61g, 47mm, randprägling: "MV SILVER 1973, STAFFAN DAHL 31 AUGUSTI 1984". Graverad av Adolf Lindberg år 1890. År 1961 instiftade Kungliga biblioteket belöningsmedaljen "klemmingmedaljen", för vilken stamparna från 1890 fortfarande används. Referenser: SNT 1984.55, Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:223:1, NNÅ 1936.64.142.
Åtsida
Motivet utgörs av Gustaf Edvard Klemmings framåtvända bröstbild, helt utan omskrift. I kanten av motivet återfinns gravörens namn: "A. LINDBERG". Kring medaljens yttre rand löper en dekorativ pärlrand.
Frånsida
Kungliga biblioteksbyggnaden i Humlegården i Stockholm. Ovanför byggnaden löper texten "VITAM. IMPENDERE. LIBRIS". I avskärningen nedtill står det på två rader: "AD. GRAECAS. KALENDAS / PERFECTIO". Enligt den historiska beskrivningen syftar denna latinska inskription på att byggnaden ritades för att kunna utvidgas i mån av behov, och därmed rent faktiskt "aldrig blir färdig". Även frånsidan inramas av en pärlrand.
Gustaf Edvard Klemming föddes den 5 september 1823 och avled den 31 augusti 1893. Han var en mycket känd profil i Stockholmslivet, utmärkande genom sin resliga gestalt, sitt yviga skägg och sitt långa hår. Hans karakteristiska utseende kan ha varit inspirerat av den engelske fornskriftsforskaren George Stephens, en nära vän och mentor som Klemming lärde känna under studietiden och livet ut kallade "min dyre fader".
Klemmings formella universitetsutbildning inskränkte sig till en enda termin i Uppsala våren 1841, varefter han snabbt återvände till Stockholm med motiveringen att det stundade en bokauktion. Hans resurser lades nästan uteslutande på böcker och mynt, medan han i övrigt levde ett mycket spartanskt liv. Han blev tidigt hemtam i miljön på Kungliga biblioteket, och år 1856 överlämnade han sin privata samling om minst 10 000 band till institutionen, en donation som banade väg för hans framtida anställning och karriär. År 1865 tillträdde han som chef för biblioteket och fick från och med 1878 den formella titeln överbibliotekarie.
Det nya bibliotekshuset
Klemming drev intensivt linjen att Kungliga biblioteket skulle renodlas som ett svenskt nationalbibliotek och föreslog till och med namnbytet "Riksbiblioteket" år 1870. Han var en avgörande kraft bakom bibliotekets flytt från de osunda och trångbodda lokalerna på Stockholms slott till den nya byggnaden i Humlegården. Huset ritades av F G A Dahl och invigdes i januari 1878. Klemming anammade snabbt tekniska nymodigheter, såsom elektricitet, men hans tilltagande och svåra astma ledde till att han från 1879 levde och bodde dygnet runt i sitt arbetsrum inne i biblioteket.
Som handskriftstolkare och forskare var Klemming självlärd, men hans otroliga noggrannhet och sinne för detaljer lade en stabil bibliografisk grund för svensk litteratur och boktryckerihistoria. Han skydde sällan drastiska metoder för att nå sina mål; bland annat skar han loss unika medeltida pergamentomslag från gamla 1500-talsräkenskaper i Kammarkollegiets arkiv, och han kunde brutalt "slakta" kulturhistoriskt värdefulla samlingsband om de innehöll dupletter som han ville byta bort. Samtidigt tog han initiativ till att trycka upp flera viktiga fotolitografiska faksimil av unika äldre verk.
I samband med sin formella avgång i oktober 1890 lät Klemming slå den aktuella medaljen över sig själv. Medaljens devis belyser exakt hur han bokstavligen hade vigt sitt liv åt böckerna och biblioteket. Som ett varaktigt minne över hans gigantiska insatser delas medaljen sedan 1961 (eller 1962) ut i nypräglad form som Kungliga bibliotekets officiella belöningsmedalj.