Gustaf Filip Creutz (1731-1785) av Carl Magnus Mellgren - Sveriges regeringschef och undertecknare av den svensk-amerikanska vänskaps- och handelstraktaten med Benjamin Franklin 1783

Gustaf Filip Creutz (1731-1785) av Carl Magnus Mellgren - Ett ocirkulerat toppexemplar
Utgiven av Svenska akademien 1835, Brons, 10.82g, 31mm, Hyckert I:293:4, kvalitet 01/0. Utgiven på 50-årsdagen av Creutz död.

Åtsida
Creutz högervända bild, under bilden gravörens namn: "C. MELLGREN F." och i omskriften: "GUST. PHIL. CREUTZ COMES R. R. S."

Frånsida
De tre lättklädda Gracerna hållande varandras händer, dansande i ring runt ett lagerträd. I omskriften: "MEDIO DE FONTE LEPORUM" och i avskärningen: "1785", och till vänster på marken gravörens initial: "M"

Gustaf Philip Creutz föddes i maj 1731 på Anjala gård i dagens Finland och avled den 30 oktober 1785 i Stockholm. Han var en svensk greve, en av rikets herrar, riksråd, skald, diplomat och kanslipresident. Gustaf Philip Creutz var son till majoren greve Carl Creutz på Malmgård i Finland och friherrinnan Barbro Helena Wrede av ätten Wrede af Elimä, som även var faster till Fabian Casimir Wrede af Elimä. Han var sonsons son till Lorentz Creutz, en känd militärfigur från Skånska kriget. Fadern var en av Karl XII:s officerare som hamnade i rysk fångenskap efter slaget vid Poltava och återvände hem till sin gård i Finland först efter freden.

Mellan 1748 och 1751 studerade Gustav Philip Creutz vid Kungliga Akademien i Åbo, nu känt som Helsingfors universitet. Där förvärvade han en gedigen utbildning, särskilt inom de klassiska språken, vilket gjorde att han även på äldre dagar kunde hålla ett tal på grekiska. Efter avslutade studier flyttade Creutz år 1751 till Stockholm och började arbeta inom statsförvaltningen. Det var här han träffade sin jämngamla vän Gustaf Fredrik Gyllenborg, och de två blev snabbt oskiljaktiga.

Efter det misslyckade revolutionsförsöket 1756 utsågs Gyllenborg av ständerna till uppvaktande kavaljer hos kronprins Gustav. Gyllenborg lyckades också få sin vän till hovet, och Creutz blev uppvaktande kavaljer hos den yngsta av de tre prinsarna, Fredrik Adolf. Dock hade kungafamiljen, på grund av det misslyckade kuppförsöket, blivit tvingad att acceptera de nya kavaljererna. Drottning Lovisa Ulrika uttryckte sin förbittring i brev till sin mor och beklagade att högt förtjänta män som Olof von Dalin hade ersatts av Carl Fredrik Scheffer och "fyra unga slynglar utan seder, studier eller världsvana". En av dem tillhörde även "den fördömda Gyllenborgska rasen", konstaterade drottningen. Trots detta lyckades de två vännerna vinna kungafamiljens förtroende med tiden.

Från början var deras litterära intressen en hemlig sysselsättning mellan Creutz och Gyllenborg, men snart blev de kända inom Tankebyggarorden, en litterär krets kring Hedvig Charlotta Nordenflycht, där de blev medlemmar 1753. Creutz översatte Fontenelle och skrev herdedikter, så kallade pastoraler. Han var influerad av den franska stilen och upplysningens idéer. Hans genombrott kom med dikten "Sommarkväde" 1756, men han är mest känd för "Atis och Camilla" från 1761. Bland hans övriga verk märks versnovellen "Daphne" från 1762 och satiren "Lögnens försvar" från 1759. Under sin tid i Paris skrev han tillsammans med sin skyddsling Bengt Lidner en opera, "Rustan och Mirza". Efter detta lämnade han sin tjänst vid hovet för att bli diplomat och övergav samtidigt sitt författarskap.

Creutz tjänstgjorde som svensk minister i Madrid mellan 1763 och 1766 och i Paris mellan 1766 och 1783, där han hade rang som ambassadör från och med 1772. Under sin tid som minister i Paris arbetade han i hemlighet tillsammans med kronprins Gustav för att stödja dennes planerade revolution, utan att mössregeringen kände till det. Som ambassadör i Paris undertecknade han den 3 april 1783 den svensk-amerikanska vänskaps- och handelstraktaten tillsammans med Benjamin Franklin. När han återvände till Sverige 1783 utsågs han till kansler för Uppsala universitet och rikets kanslipresident, vilket innebar att han var Sveriges regeringschef. Under Gustav III:s italienska resa 1783–1784 styrde han regeringen i kungens frånvaro. Han räknades även som personlig vän till Gustav III och blev 1784 invald som ledamot nummer 225 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Gustaf Philip Creutz är begravd i Sätuna gravkor i Björklinge kyrka och vilar i sarkofag nummer 24.