Gustaf Mauritz Armfelt (1757–1814) av A. Guillemard i Prag 1800 - Gunstlingen som trotsade ödet: Armfelts lysande återkomst - Från hovets zenit till fredlöshetens mörker
Gustaf Mauritz Armfelt (1757–1814) av A. Guillemard i Prag 1800
Härligt lystrigt exemplar. Brons. 47 mm. 39,11 g. Hyckert II.36. Präglad år 1800 till Armfelts 44-årsdag och som en hyllning till återupprättelsen.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Gustaf Mauritz Armfelt med vågigt, nacklångt hår och bar hals. Under bilden återfinns gravörens namn ”A. GUILLEMARD.”. Omskriften lyder: ”GVSTAV· MAVRIT· ARMFELT· SVEC· AET· ANN· IN· XLIIII·”, vilket utläses Gustavus Mauritius Armfelt Suecus Aetatis Annorum In XLIIII och översätts till ”Gustaf Mauritz Armfelt, svensk, i sitt fyrtiofjärde levnadsår”. Porträttet fångar Armfelt vid tiden för hans rehabilitering, utfört med den nyklassiska precision som kännetecknade A. Guillemards arbete i Prag.
Frånsida
Två sammanbundna kransar av lager och ek, genom vilka en s-formad palmkvist är flätad, symboliserande seger, medborgerlig dygd och fred. Längs den övre kanten löper omskriften ”INTAMINATIS· FVLGET· HONORIBVS·”, ett citat från Horatius som översätts till ”Han strålar med fläckfria hedersbetygelser”. I avskärningen nedtill finns födelsedatumet angivet på två rader: ”NAT· CAL· APRIL· / M D C C L V I I·”, vilket utläses Natus Calendis Aprilis MDCCLVII och översätts till ”Född på kalendae i april (1 april) 1757”. Motivet utgör en direkt hyllning till Armfelts återvunna ära efter åren i landsflykt och fredlöset.
Gunstlingen som trotsade ödet: Armfelts lysande återkomst - Från hovets zenit till fredlöshetens mörker
Gustaf Mauritz Armfelt var under Gustav III:s glansdagar Sveriges obestridde gunstling. Hans bana, som inleddes på ett finskt kaptensboställe, sköt fart genom en sällsynt kombination av personlig tjuskraft, kvickhet och intelligens. Som kungens förtrogne vän och rådgivare innehade han rikets högsta hovämbeten, ledde kungliga teatrarna och utmärkte sig för personligt mod i ryska kriget, där han sårades vid Savitaipale. Men med skottet på operan 1792 raserades hans värld. Under förmyndarregeringen och hertig Karls samt Reuterholms styre förvandlades gunstlingen till en statsfiende. Anklagad för stämplingar dömdes han 1794 till förlust av liv, ära och gods; hans namn spikades på skampålen och han tvingades in i en bitter exil i Ryssland och Tyskland.
Rehabiliteringens silverglans i Prag
Medaljen från år 1800, graverad av A. Guillemard i Prag, utgör en fysisk manifestation av Armfelts återupprättelse. Efter att Gustav IV Adolf tillträtt regeringen mildrades Armfelts lott stegvis; år 1799 togs hans namn bort från skampålen och i november samma år återställdes han slutgiltigt till namn och heder. Att medaljen präglades till hans 44-årsdag år 1800 markerar det exakta ögonblicket då han återinträdde i den svenska statstjänsten som en fri man. Guillemards porträtt på åtsidan visar en man som, trots exilens prövningar, bibehåller den aristokratiska värdighet och estetiska apparition som en gång gjorde honom till hovets ledande gestalt.
Symbolik för en fläckfri ära
Frånsidans motiv med lager, ek och palmkvistar är en noggrant kalibrerad allegori över Armfelts personliga seger över sina belackare. Inskriften Intaminatis fulget honoribus – "Han strålar med fläckfria hedersbetygelser" – var en direkt motpol till Reuterholms försök att utradera hans anseende. Palmkvisten och lagerkransen talar om seger över motgångar, medan ekkransen symboliserar den medborgerliga dygd som staten nu åter erkände honom. För Armfelt, som livet igenom kämpade mot anklagelser om osjälvständighet och ränksmideri, var dessa symboler avgörande för hans självbild som en ridderlig ädling som aldrig svikit sin plikt mot den gustavianska saken.
Ett arv i två riken
Armfelts liv slutade, liksom det började, i en brytningstid. Efter att definitivt ha lämnat Sverige 1811 fann han en ny roll som kejsar Alexanders förtrogne och en av det autonoma Finlands främsta förespråkare. Medaljen från 1800 fångar dock det korta ögonblicket av "återupprättelse" i svensk tjänst, innan de storpolitiska skiftena ledde honom mot nya horisonter. Gustaf Mauritz Armfelt förblir en av svensk historias mest fascinerande gestalter – en man vars liv bevisade att ära kan förloras, men också återvinnas med glans. Medaljen bevarar minnet av den gunstling som var "för livlig och oförsiktig" för att vara en konsekvent statsman, men vars trofasthet och intelligens gav honom en plats i historien långt efter att skampålens trä förmultnat.
Härligt lystrigt exemplar. Brons. 47 mm. 39,11 g. Hyckert II.36. Präglad år 1800 till Armfelts 44-årsdag och som en hyllning till återupprättelsen.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Gustaf Mauritz Armfelt med vågigt, nacklångt hår och bar hals. Under bilden återfinns gravörens namn ”A. GUILLEMARD.”. Omskriften lyder: ”GVSTAV· MAVRIT· ARMFELT· SVEC· AET· ANN· IN· XLIIII·”, vilket utläses Gustavus Mauritius Armfelt Suecus Aetatis Annorum In XLIIII och översätts till ”Gustaf Mauritz Armfelt, svensk, i sitt fyrtiofjärde levnadsår”. Porträttet fångar Armfelt vid tiden för hans rehabilitering, utfört med den nyklassiska precision som kännetecknade A. Guillemards arbete i Prag.
Frånsida
Två sammanbundna kransar av lager och ek, genom vilka en s-formad palmkvist är flätad, symboliserande seger, medborgerlig dygd och fred. Längs den övre kanten löper omskriften ”INTAMINATIS· FVLGET· HONORIBVS·”, ett citat från Horatius som översätts till ”Han strålar med fläckfria hedersbetygelser”. I avskärningen nedtill finns födelsedatumet angivet på två rader: ”NAT· CAL· APRIL· / M D C C L V I I·”, vilket utläses Natus Calendis Aprilis MDCCLVII och översätts till ”Född på kalendae i april (1 april) 1757”. Motivet utgör en direkt hyllning till Armfelts återvunna ära efter åren i landsflykt och fredlöset.
Gunstlingen som trotsade ödet: Armfelts lysande återkomst - Från hovets zenit till fredlöshetens mörker
Gustaf Mauritz Armfelt var under Gustav III:s glansdagar Sveriges obestridde gunstling. Hans bana, som inleddes på ett finskt kaptensboställe, sköt fart genom en sällsynt kombination av personlig tjuskraft, kvickhet och intelligens. Som kungens förtrogne vän och rådgivare innehade han rikets högsta hovämbeten, ledde kungliga teatrarna och utmärkte sig för personligt mod i ryska kriget, där han sårades vid Savitaipale. Men med skottet på operan 1792 raserades hans värld. Under förmyndarregeringen och hertig Karls samt Reuterholms styre förvandlades gunstlingen till en statsfiende. Anklagad för stämplingar dömdes han 1794 till förlust av liv, ära och gods; hans namn spikades på skampålen och han tvingades in i en bitter exil i Ryssland och Tyskland.
Rehabiliteringens silverglans i Prag
Medaljen från år 1800, graverad av A. Guillemard i Prag, utgör en fysisk manifestation av Armfelts återupprättelse. Efter att Gustav IV Adolf tillträtt regeringen mildrades Armfelts lott stegvis; år 1799 togs hans namn bort från skampålen och i november samma år återställdes han slutgiltigt till namn och heder. Att medaljen präglades till hans 44-årsdag år 1800 markerar det exakta ögonblicket då han återinträdde i den svenska statstjänsten som en fri man. Guillemards porträtt på åtsidan visar en man som, trots exilens prövningar, bibehåller den aristokratiska värdighet och estetiska apparition som en gång gjorde honom till hovets ledande gestalt.
Symbolik för en fläckfri ära
Frånsidans motiv med lager, ek och palmkvistar är en noggrant kalibrerad allegori över Armfelts personliga seger över sina belackare. Inskriften Intaminatis fulget honoribus – "Han strålar med fläckfria hedersbetygelser" – var en direkt motpol till Reuterholms försök att utradera hans anseende. Palmkvisten och lagerkransen talar om seger över motgångar, medan ekkransen symboliserar den medborgerliga dygd som staten nu åter erkände honom. För Armfelt, som livet igenom kämpade mot anklagelser om osjälvständighet och ränksmideri, var dessa symboler avgörande för hans självbild som en ridderlig ädling som aldrig svikit sin plikt mot den gustavianska saken.
Ett arv i två riken
Armfelts liv slutade, liksom det började, i en brytningstid. Efter att definitivt ha lämnat Sverige 1811 fann han en ny roll som kejsar Alexanders förtrogne och en av det autonoma Finlands främsta förespråkare. Medaljen från 1800 fångar dock det korta ögonblicket av "återupprättelse" i svensk tjänst, innan de storpolitiska skiftena ledde honom mot nya horisonter. Gustaf Mauritz Armfelt förblir en av svensk historias mest fascinerande gestalter – en man vars liv bevisade att ära kan förloras, men också återvinnas med glans. Medaljen bevarar minnet av den gunstling som var "för livlig och oförsiktig" för att vara en konsekvent statsman, men vars trofasthet och intelligens gav honom en plats i historien långt efter att skampålens trä förmultnat.