Gustaf V – Silverbröllopsjubileet den 20 september 1906 av Adolf Lindberg - En politisk skolning i skuggan av tronen
Gustaf V – Silverbröllopsjubileet den 20 september 1906
Ensidig oval silvermedalj, 34x40 mm. 31,5 g. Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg. Referens: Zeitz II:830.
Åtsida
Kronprinsparet Gustaf och Sofia Maria Victoria av Badens högervända porträtt placerade under en hertiglig krona. Porträtten inramas av en detaljrik krans. Under Gustafs bild återfinns gravörens initialer: "A. L." (Adolf Lindberg). Nederst, på ett elegant veckat band, står inskriptionen: "D. 20 SEPTEMBER", och vid sidorna på kransen återfinns årtalen "1881" till vänster och "1906" till höger.
När denna vackra ovala silvermedalj präglades hösten 1906 för att fira kronprinsparets tjugofemåriga bröllopsdag, stod Gustaf på tröskeln till att överta den svenska tronen. Den äldste sonen till hertigparet av Östergötland fick i dopet namnen Oscar Gustaf Adolf, men kom att kallas Gustaf. Vid Karl XV:s död och Oscar II:s tronbestigning 1872 blev han Sveriges och Norges tronföljare. Hans skolgång i Beskowska skolan – där han varit kamrat med bland andra Hjalmar Branting och Verner von Heidenstam – avbröts då, och den så kallade palais-skolan inrättades för att skola den blivande konungen. Historikern och politikern F. F. Carlson undervisade honom i statskunskap och i en konstitutionell monarks plikter.
Gustaf var i barndomen klen och upplevdes under uppväxtåren som blyg och osäker. Modern utövade det största inflytandet på hans uppfostran och övervakade noga hans studier. Efter militärutbildning och studier i Uppsala genomförde han 1878 en årslång utlandsresa som kom att bli avgörande för hans utveckling. Under denna resa visade han en nyväckt självständighet och förbehöll sig rätten att själv bestämma färdvägen, vilket bland annat tog honom till storpolitiskt aktuella länder som Rumänien och Turkiet. Det var också under hemresan som han för första gången såg den unga prinsessan Victoria av Baden, dotterdotter till den tyske kejsaren. Vid ett förnyat möte 1881 uppstod en ömsesidig böjelse, och bröllopet ägde rum på hösten samma år.
Mellan unionskris och regentansvar
Fram till silverbröllopsjubileet 1906 hade tyngdpunkten i Gustafs utbildning legat på det militära området, men som faderns ständige medhjälpare och återkommande regent i dennes frånvaro hade han genomgått en hård politisk skola. Han utvecklades sent, men visade snabbt prov på gott omdöme och handlingskraft, inte minst under riksrättskrisen 1884 och de stora tullstriderna.
Under den svensk-norska unionens sista skälvande år blev hans roll allt viktigare. År 1895 hade han företrätt den svenska "kraftpolitiken" som tvingade Norge till en temporär reträtt, men till 1905 hade han insett att situationen var ohållbar. Efter samtal med den norske statsministern Christian Michelsen övertygades Gustaf om att alla vägar för ett fortsatt samliv var stängda. När Norge bröt unionen den 7 juni 1905 befann sig Gustaf i Berlin. Hans diplomatiska sonderingar där och i London stärkte hans uppfattning om att en snabb och fredlig avveckling var nödvändig. Genom att driva igenom en fredlig skilsmässa kom han i viss motsatsställning till den mer stramt hållna riksdagsmajoriteten, men hans insats förhindrade öppen konflikt.
Vägen mot det personliga ledarskapet
Bara ett år efter att denna jubileumsmedalj tillverkades, vid Oscar II:s död 1907, besteg Gustaf tronen som Gustaf V. Han hade då redan i flera år fungerat som landets faktiska regent. Trontillträdet skedde i en tid när den europeiska storpolitikens spänningar ökade. Han avstod från kröning, vilket dock inte blidkade de vänstergrupper som krävde parlamentarism.
Hans starka intresse för utrikes- och försvarspolitik, präglat av oron för Ryssland och värnandet om Skandinaviens trygghet, ledde till skarpa konflikter med den liberala Staaff-regeringen. Denna dragkamp om makten kulminerade i borggårdskrisen 1914, där konungen i sitt tal till bondetåget tydligt tog strid för försvaret. Under de kommande decennierna och genom två världskrig navigerade Gustaf V det storpolitiska spelet med målet att hålla Sverige utanför krigen. Med åren växte han in i sin roll inom den parlamentariska demokratin och blev den omåttligt populäre "folkkonung och fredskonung" som för alltid satt sitt avtryck på den svenska 1900-talshistorien.
Ensidig oval silvermedalj, 34x40 mm. 31,5 g. Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg. Referens: Zeitz II:830.
Åtsida
Kronprinsparet Gustaf och Sofia Maria Victoria av Badens högervända porträtt placerade under en hertiglig krona. Porträtten inramas av en detaljrik krans. Under Gustafs bild återfinns gravörens initialer: "A. L." (Adolf Lindberg). Nederst, på ett elegant veckat band, står inskriptionen: "D. 20 SEPTEMBER", och vid sidorna på kransen återfinns årtalen "1881" till vänster och "1906" till höger.
När denna vackra ovala silvermedalj präglades hösten 1906 för att fira kronprinsparets tjugofemåriga bröllopsdag, stod Gustaf på tröskeln till att överta den svenska tronen. Den äldste sonen till hertigparet av Östergötland fick i dopet namnen Oscar Gustaf Adolf, men kom att kallas Gustaf. Vid Karl XV:s död och Oscar II:s tronbestigning 1872 blev han Sveriges och Norges tronföljare. Hans skolgång i Beskowska skolan – där han varit kamrat med bland andra Hjalmar Branting och Verner von Heidenstam – avbröts då, och den så kallade palais-skolan inrättades för att skola den blivande konungen. Historikern och politikern F. F. Carlson undervisade honom i statskunskap och i en konstitutionell monarks plikter.
Gustaf var i barndomen klen och upplevdes under uppväxtåren som blyg och osäker. Modern utövade det största inflytandet på hans uppfostran och övervakade noga hans studier. Efter militärutbildning och studier i Uppsala genomförde han 1878 en årslång utlandsresa som kom att bli avgörande för hans utveckling. Under denna resa visade han en nyväckt självständighet och förbehöll sig rätten att själv bestämma färdvägen, vilket bland annat tog honom till storpolitiskt aktuella länder som Rumänien och Turkiet. Det var också under hemresan som han för första gången såg den unga prinsessan Victoria av Baden, dotterdotter till den tyske kejsaren. Vid ett förnyat möte 1881 uppstod en ömsesidig böjelse, och bröllopet ägde rum på hösten samma år.
Mellan unionskris och regentansvar
Fram till silverbröllopsjubileet 1906 hade tyngdpunkten i Gustafs utbildning legat på det militära området, men som faderns ständige medhjälpare och återkommande regent i dennes frånvaro hade han genomgått en hård politisk skola. Han utvecklades sent, men visade snabbt prov på gott omdöme och handlingskraft, inte minst under riksrättskrisen 1884 och de stora tullstriderna.
Under den svensk-norska unionens sista skälvande år blev hans roll allt viktigare. År 1895 hade han företrätt den svenska "kraftpolitiken" som tvingade Norge till en temporär reträtt, men till 1905 hade han insett att situationen var ohållbar. Efter samtal med den norske statsministern Christian Michelsen övertygades Gustaf om att alla vägar för ett fortsatt samliv var stängda. När Norge bröt unionen den 7 juni 1905 befann sig Gustaf i Berlin. Hans diplomatiska sonderingar där och i London stärkte hans uppfattning om att en snabb och fredlig avveckling var nödvändig. Genom att driva igenom en fredlig skilsmässa kom han i viss motsatsställning till den mer stramt hållna riksdagsmajoriteten, men hans insats förhindrade öppen konflikt.
Vägen mot det personliga ledarskapet
Bara ett år efter att denna jubileumsmedalj tillverkades, vid Oscar II:s död 1907, besteg Gustaf tronen som Gustaf V. Han hade då redan i flera år fungerat som landets faktiska regent. Trontillträdet skedde i en tid när den europeiska storpolitikens spänningar ökade. Han avstod från kröning, vilket dock inte blidkade de vänstergrupper som krävde parlamentarism.
Hans starka intresse för utrikes- och försvarspolitik, präglat av oron för Ryssland och värnandet om Skandinaviens trygghet, ledde till skarpa konflikter med den liberala Staaff-regeringen. Denna dragkamp om makten kulminerade i borggårdskrisen 1914, där konungen i sitt tal till bondetåget tydligt tog strid för försvaret. Under de kommande decennierna och genom två världskrig navigerade Gustaf V det storpolitiska spelet med målet att hålla Sverige utanför krigen. Med åren växte han in i sin roll inom den parlamentariska demokratin och blev den omåttligt populäre "folkkonung och fredskonung" som för alltid satt sitt avtryck på den svenska 1900-talshistorien.