Gustav V – Stockholmsutställningen 1930 modellerad av Axel Wallenberg - Funktionalismens stora entré
Gustav V – Stockholmsutställningen 1930 modellerad av Axel Wallenberg
En försilvrad tennmedalj i härlig, typisk Wallenbergstil. 28,13 g, 45 mm. Kvalitet 01/0. Mycket sällsynt. Referens: Lars Lagerqvist (Axel Wallenbergs medaljer 1978), sid 31.
Åtsida
Åtsidan pryds av en naken, atletisk mansgestalt i rörelse åt höger. I sin upplyfta högra hand bär han en merkuriestav (caduceus) och i sin vänstra arm vilar ett stiliserat arkitektoniskt byggelement. Till höger om mannen står en ställning och på toppen av denna avbildas utställningens symbol bestående av två stiliserade vingar. Vid vänster sida i fältet om ställningen är bokstäverna "A B C" placerade. Runt medaljens kant löper omskriften: "KONSTINDUSTRI KONSTHANTVERK HEMSLÖJD". Allra nederst, under marklinjen, återfinns gravörens signatur och årtal: "AXEL WALLENBERG 1930".
Frånsida
Frånsidans motiv domineras helt av arkitekten Sigurd Lewerentz tidlösa och ikoniska logotyp för utställningen: den snedställda, stiliserade vingar. I det öppna fältet inuti formen står årtalet "1930". Längs medaljens ytterkant löper den stilrena omskriften: "STOCKHOLMSUTSTÄLLNINGEN".
Funktionalismens stora entré
Stockholmsutställningen arrangerades 1930 av Svenska Slöjdföreningen (dagens Svensk Form) och Stockholms stad som en storskalig nationell manifestation för arkitektur, formgivning och konsthantverk. Under perioden mellan den 16 maj och 29 september lockade evenemanget nästan fyra miljoner besökare och kom att markera det definitiva genombrottet för funktionalismen i Sverige. Redan 1928 hade Slöjdföreningen föreslagit en utställning för att visa upp den moderna design som börjat slå igenom i Europa och USA. Med Gregor Paulsson som utställningskommissarie och Gunnar Asplund som utställningsarkitekt realiserades till slut denna vision.
Funktionalismen hade sedan tidigare drivits på kontinenten av pionjärer som Le Corbusier, Walter Gropius och Bauhausskolan, samt genom Vladimir Tatlins radikala lösningar i Ryssland. Den svenska funktionalismen var dock avsevärt mjukare och mer försonlig än den kompromisslösa och vänsterradikala stil som sågs i andra delar av Europa. I Sverige ville man generellt sett inte göra den nya arkitekturen till en ideologisk och politisk fråga; istället sökte man kompromisser där de moderna linjerna anpassades till den befintliga stadsbebyggelsen och till människans praktiska behov. Det fanns dock falanger, däribland arkitekterna bakom den kända debattskriften "acceptera" (bland andra Gunnar Asplund, Sven Markelius och Uno Åhrén), vilka ville dra det hela längre och göra funktionalismen till en renodlad livsåskådning.
Arkitektur, design och nymodigheter
Utställningsområdet sträckte sig huvudsakligen längs Djurgårdsbrunnsvikens norra strand, från Diplomatstaden till nuvarande Dragongården, och Asplunds extremt enkla, ljusa och rymliga utställningshallar gav honom ett stort internationellt genombrott. Området bjöd på mängder av arkitektoniska nydaningar, däribland Otto G. Carlsunds abstrakta väggmålningar, Marcel Breuer-inspirerade stålrörsmöbler och Orrefors strama glaskonst. Även unga formgivare som silversmeden Wiven Nilsson och Bruno Mathsson fann stor inspiration här, varav den sistnämnde genast började arbeta med formpressat böjträ. En av de allra mest framträdande symbolerna för evenemanget var den slående affischlogotypen, skapad av Sigurd Lewerentz, som också är exakt det motiv som pryder denna medaljs frånsida. Utöver konst och arkitektur introducerades även stora nymodigheter för den breda allmänheten, såsom pinnglass och varm korv ("Hot Dog") som kunde ätas direkt ur handen medan man rörde sig över området.
Ett svar på bostadsbristen
Ett centralt och viktigt tema under utställningen var det akuta bostadsbehovet i Sverige. Man propagerade för ideala bostadstyper som var rationella att tillverka, billiga, ljusa och hygieniska, med utrymmen skapade för alla. Bostadsavdelningen, utformad av bland andra Sven Markelius och Paul Hedqvist, innehöll hyreslägenheter, villor och radhus möblerade helt efter det nya stilidealet. Reaktionen hos publiken och pressen var blandad; medan vissa välkomnade framtiden, tyckte en del att det var väl naket, och i pressen liknades ibland villorna vid sockerlådor och radhusen vid höns- och kaninhus.
En försilvrad tennmedalj i härlig, typisk Wallenbergstil. 28,13 g, 45 mm. Kvalitet 01/0. Mycket sällsynt. Referens: Lars Lagerqvist (Axel Wallenbergs medaljer 1978), sid 31.
Åtsida
Åtsidan pryds av en naken, atletisk mansgestalt i rörelse åt höger. I sin upplyfta högra hand bär han en merkuriestav (caduceus) och i sin vänstra arm vilar ett stiliserat arkitektoniskt byggelement. Till höger om mannen står en ställning och på toppen av denna avbildas utställningens symbol bestående av två stiliserade vingar. Vid vänster sida i fältet om ställningen är bokstäverna "A B C" placerade. Runt medaljens kant löper omskriften: "KONSTINDUSTRI KONSTHANTVERK HEMSLÖJD". Allra nederst, under marklinjen, återfinns gravörens signatur och årtal: "AXEL WALLENBERG 1930".
Frånsida
Frånsidans motiv domineras helt av arkitekten Sigurd Lewerentz tidlösa och ikoniska logotyp för utställningen: den snedställda, stiliserade vingar. I det öppna fältet inuti formen står årtalet "1930". Längs medaljens ytterkant löper den stilrena omskriften: "STOCKHOLMSUTSTÄLLNINGEN".
Funktionalismens stora entré
Stockholmsutställningen arrangerades 1930 av Svenska Slöjdföreningen (dagens Svensk Form) och Stockholms stad som en storskalig nationell manifestation för arkitektur, formgivning och konsthantverk. Under perioden mellan den 16 maj och 29 september lockade evenemanget nästan fyra miljoner besökare och kom att markera det definitiva genombrottet för funktionalismen i Sverige. Redan 1928 hade Slöjdföreningen föreslagit en utställning för att visa upp den moderna design som börjat slå igenom i Europa och USA. Med Gregor Paulsson som utställningskommissarie och Gunnar Asplund som utställningsarkitekt realiserades till slut denna vision.
Funktionalismen hade sedan tidigare drivits på kontinenten av pionjärer som Le Corbusier, Walter Gropius och Bauhausskolan, samt genom Vladimir Tatlins radikala lösningar i Ryssland. Den svenska funktionalismen var dock avsevärt mjukare och mer försonlig än den kompromisslösa och vänsterradikala stil som sågs i andra delar av Europa. I Sverige ville man generellt sett inte göra den nya arkitekturen till en ideologisk och politisk fråga; istället sökte man kompromisser där de moderna linjerna anpassades till den befintliga stadsbebyggelsen och till människans praktiska behov. Det fanns dock falanger, däribland arkitekterna bakom den kända debattskriften "acceptera" (bland andra Gunnar Asplund, Sven Markelius och Uno Åhrén), vilka ville dra det hela längre och göra funktionalismen till en renodlad livsåskådning.
Arkitektur, design och nymodigheter
Utställningsområdet sträckte sig huvudsakligen längs Djurgårdsbrunnsvikens norra strand, från Diplomatstaden till nuvarande Dragongården, och Asplunds extremt enkla, ljusa och rymliga utställningshallar gav honom ett stort internationellt genombrott. Området bjöd på mängder av arkitektoniska nydaningar, däribland Otto G. Carlsunds abstrakta väggmålningar, Marcel Breuer-inspirerade stålrörsmöbler och Orrefors strama glaskonst. Även unga formgivare som silversmeden Wiven Nilsson och Bruno Mathsson fann stor inspiration här, varav den sistnämnde genast började arbeta med formpressat böjträ. En av de allra mest framträdande symbolerna för evenemanget var den slående affischlogotypen, skapad av Sigurd Lewerentz, som också är exakt det motiv som pryder denna medaljs frånsida. Utöver konst och arkitektur introducerades även stora nymodigheter för den breda allmänheten, såsom pinnglass och varm korv ("Hot Dog") som kunde ätas direkt ur handen medan man rörde sig över området.
Ett svar på bostadsbristen
Ett centralt och viktigt tema under utställningen var det akuta bostadsbehovet i Sverige. Man propagerade för ideala bostadstyper som var rationella att tillverka, billiga, ljusa och hygieniska, med utrymmen skapade för alla. Bostadsavdelningen, utformad av bland andra Sven Markelius och Paul Hedqvist, innehöll hyreslägenheter, villor och radhus möblerade helt efter det nya stilidealet. Reaktionen hos publiken och pressen var blandad; medan vissa välkomnade framtiden, tyckte en del att det var väl naket, och i pressen liknades ibland villorna vid sockerlådor och radhusen vid höns- och kaninhus.