Gustav VI Adolf – Skytteförbundens överstyrelses belöningsmedalj - Tilldelad disponent B. Davidsson 1970 - Det frivilliga skytteväsendets historia och betydelse
Gustav VI Adolf – Skytteförbundens överstyrelses belöningsmedalj
Silver, 28.67 g (inklusive band), 36 mm. Kvalitet 1+/01. Åtsidan modellerad av konstnären Gösta Imanuel Carell. Medaljen är utdelad till disponent B. Davidsson 1970. Denna typ av medalj tilldelades personer som gjort betydande insatser för det frivilliga skytteväsendet i Sverige. Nederst på frånsidan, strax under mottagarnamnet, återfinns silver- och tillverkningsstämplar från Sporrong & Co, inklusive årtalsstämpeln U9 (1970). I Borås tidning av den 26 maj 1970 kan man läsa att disponent B. Davidsson från Alingsås tilldelats medaljen.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av konung Gustav VI Adolf. Kungen avbildas i en stram och modern profil, iklädd civil dräkt. I halsavskärningen syns konstnärens namn, formgivet i versaler: "G·I·CARELL". Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG". Medaljen är upptill fast förenad med en sluten, kunglig krona, varifrån det för skytteförbundet karaktäristiska gula bandet utgår.
Frånsida
Ett narrativt motiv föreställande en uniformerad skytt i fält. Figuren står upprätt i en skogsglänta, iklädd uniform och hatt; i sin vänstra hand håller han ett gevär och i sin högra en stor, svagt böljande fana. I bakgrunden syns skogens täta träd. Längs den övre högra ytterkanten löper omskriften: "SKYTTEFÖRBUNDENS ÖVERSTYRELSE". I det högra fältet, till höger om skyttens figur, återfinns mottagarens namn i relief: "DISPONENT / B. DAVIDSSON". Strax under namnet sitter Sporrongs stämplar samt årtalsstämpeln "U9" (1970).
Det frivilliga skytteväsendets historia och betydelse
Från hembygdsförsvar till folkrörelse
Det frivilliga skytteväsendet i Sverige har djupa historiska rötter och har genom seklerna fungerat som en viktig länk mellan den enskilda medborgaren och rikets försvar. Under 1800-talet, då nationalkänslan växte sig stark och hotbilderna i omvärlden förändrades, organiserades skytteföreningar över hela landet. Syftet var att öka skjutskickligheten hos den svenska befolkningen – en traditionell "hembygdens försvarare"-ideologi som senare formaliserades genom bildandet av Skytteförbundens överstyrelse.
Denna organisation kom att bli en av Sveriges största folkrörelser. Under decennier var skytteföreningarna centrala samlingsplatser i orterna, där unga och gamla samlades för att tävla, öva och stärka den militära beredskapen. Det var en rörelse som överbryggade klassgränser och som i decennier fungerade som en form av "folkförsvar", där staten insåg värdet av att ha en befolkning som både var disciplinerad och behärskade vapenhantering.
Belöning för trogen tjänst
Att bli tilldelad Skytteförbundens överstyrelses belöningsmedalj var ett prestigefyllt erkännande. Medaljen delades inte ut för en enskild idrottslig prestation, utan för långvariga och betydelsefulla insatser för skytteväsendets organisatoriska fortlevnad. Mottagare som disponent B. Davidsson var ofta lokala eldsjälar som lade ned otaliga timmar på administration, skötsel av skjutbanor eller finansiering. För dem var skytteväsendet inte bara en hobby, utan en medborgerlig plikt och ett sätt att värna fäderneslandets säkerhet och sammanhållning.
Ett monument över en svunnen era
Medaljen, som är formgiven av Gösta Imanuel Carell och präglad av det klassiska firman Sporrong & Co, andas den funktionalistiska och sparsmakade estetik som präglade svenska belöningsmedaljer under efterkrigstiden. Porträttet av Gustaf VI Adolf – en konung som var känd för sin bildning, sitt intresse för arkeologi och sitt lågmälda sätt – skiljer sig markant från de mer pompösa kungaporträtten från seklets början.
När denna silvermedalj präglades 1970 var det frivilliga skytteväsendet under förändring. Det moderna Sverige genomgick en snabb urbanisering och samhällets fokus hade förskjutits från den lokala skytteföreningen mot andra former av idrott och fritid. Att tilldelas denna utmärkelse 1970 var därmed också en hyllning till en äldre tidsepok där de frivilliga krafterna bar en betydligt större del av den nationella beredskapen än vad som senare blev fallet. Medaljen står därför som ett värdigt minnesmärke över en hängiven disponents livslånga engagemang för en folkrörelse som i generationer hjälpt till att definiera svensk föreningsanda.
Silver, 28.67 g (inklusive band), 36 mm. Kvalitet 1+/01. Åtsidan modellerad av konstnären Gösta Imanuel Carell. Medaljen är utdelad till disponent B. Davidsson 1970. Denna typ av medalj tilldelades personer som gjort betydande insatser för det frivilliga skytteväsendet i Sverige. Nederst på frånsidan, strax under mottagarnamnet, återfinns silver- och tillverkningsstämplar från Sporrong & Co, inklusive årtalsstämpeln U9 (1970). I Borås tidning av den 26 maj 1970 kan man läsa att disponent B. Davidsson från Alingsås tilldelats medaljen.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av konung Gustav VI Adolf. Kungen avbildas i en stram och modern profil, iklädd civil dräkt. I halsavskärningen syns konstnärens namn, formgivet i versaler: "G·I·CARELL". Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG". Medaljen är upptill fast förenad med en sluten, kunglig krona, varifrån det för skytteförbundet karaktäristiska gula bandet utgår.
Frånsida
Ett narrativt motiv föreställande en uniformerad skytt i fält. Figuren står upprätt i en skogsglänta, iklädd uniform och hatt; i sin vänstra hand håller han ett gevär och i sin högra en stor, svagt böljande fana. I bakgrunden syns skogens täta träd. Längs den övre högra ytterkanten löper omskriften: "SKYTTEFÖRBUNDENS ÖVERSTYRELSE". I det högra fältet, till höger om skyttens figur, återfinns mottagarens namn i relief: "DISPONENT / B. DAVIDSSON". Strax under namnet sitter Sporrongs stämplar samt årtalsstämpeln "U9" (1970).
Det frivilliga skytteväsendets historia och betydelse
Från hembygdsförsvar till folkrörelse
Det frivilliga skytteväsendet i Sverige har djupa historiska rötter och har genom seklerna fungerat som en viktig länk mellan den enskilda medborgaren och rikets försvar. Under 1800-talet, då nationalkänslan växte sig stark och hotbilderna i omvärlden förändrades, organiserades skytteföreningar över hela landet. Syftet var att öka skjutskickligheten hos den svenska befolkningen – en traditionell "hembygdens försvarare"-ideologi som senare formaliserades genom bildandet av Skytteförbundens överstyrelse.
Denna organisation kom att bli en av Sveriges största folkrörelser. Under decennier var skytteföreningarna centrala samlingsplatser i orterna, där unga och gamla samlades för att tävla, öva och stärka den militära beredskapen. Det var en rörelse som överbryggade klassgränser och som i decennier fungerade som en form av "folkförsvar", där staten insåg värdet av att ha en befolkning som både var disciplinerad och behärskade vapenhantering.
Belöning för trogen tjänst
Att bli tilldelad Skytteförbundens överstyrelses belöningsmedalj var ett prestigefyllt erkännande. Medaljen delades inte ut för en enskild idrottslig prestation, utan för långvariga och betydelsefulla insatser för skytteväsendets organisatoriska fortlevnad. Mottagare som disponent B. Davidsson var ofta lokala eldsjälar som lade ned otaliga timmar på administration, skötsel av skjutbanor eller finansiering. För dem var skytteväsendet inte bara en hobby, utan en medborgerlig plikt och ett sätt att värna fäderneslandets säkerhet och sammanhållning.
Ett monument över en svunnen era
Medaljen, som är formgiven av Gösta Imanuel Carell och präglad av det klassiska firman Sporrong & Co, andas den funktionalistiska och sparsmakade estetik som präglade svenska belöningsmedaljer under efterkrigstiden. Porträttet av Gustaf VI Adolf – en konung som var känd för sin bildning, sitt intresse för arkeologi och sitt lågmälda sätt – skiljer sig markant från de mer pompösa kungaporträtten från seklets början.
När denna silvermedalj präglades 1970 var det frivilliga skytteväsendet under förändring. Det moderna Sverige genomgick en snabb urbanisering och samhällets fokus hade förskjutits från den lokala skytteföreningen mot andra former av idrott och fritid. Att tilldelas denna utmärkelse 1970 var därmed också en hyllning till en äldre tidsepok där de frivilliga krafterna bar en betydligt större del av den nationella beredskapen än vad som senare blev fallet. Medaljen står därför som ett värdigt minnesmärke över en hängiven disponents livslånga engagemang för en folkrörelse som i generationer hjälpt till att definiera svensk föreningsanda.