Gustav Fredrik Gyllenborg (1731-1808). Greve, kansliråd. Av Carl Enhörning

Gustav Fredrik Gyllenborg (1731-1808). Greve, kansliråd. Av Carl Enhörning 1808
Porträtt med härlig frostaktig relief och lyster. Silver. 34 mm. 16,3 g. Hy 2.14, kvalitet 01. Medaljen var planerad att ingå i Enhörnings serie över Svenska akademiens ledarmöter som dock aldrig  förverkligades, endast denna och en över Nils Rosén von Rosenstein (död 1824) förverkligades och utgavs. Kvalitet 01, mindre märken.

Åtsida
Porträttet visar Gustav Fredrik Gyllenborg i profil, vänd åt höger. Omskriften lyder: "GREVE GUST. FR. GYLLENBORG CANZLI-RÅD R. N. O." (Greve Gustav Fredrik Gyllenborg Kansliråd Riddare av Nordstjärneorden).

Frånsida
Frånsidan är strikt typografisk och saknar bildmotiv. Inom en tandad rand längs kanten står texten centrerat på tre rader: "EN / AF SVENSKA / ACADEMIEN."

Den stoiske skalden i silver
Att betrakta denna medalj från 1808 är att se en skärva av en vision som aldrig blev verklighet. Gravören Carl Enhörning hade planerat en grandios serie medaljer över Svenska Akademiens ledamöter, men projektet stannade av. Kvar finns bland annat denna silverslant över Gustav Fredrik Gyllenborg – en man som likt medaljserien började med högtflygande ideal och slutade i en mer dämpad verklighet. Porträttet på åtsidan, med sin "härliga frostaktiga relief", fångar greven och kanslirådet på ålderns höst. Men den strama profilen döljer en själ som under frihetstiden brann av både diktarlust och moraliskt raseri.

Vintern och vekligheten
När vi ser den frostiga ytan på silvret är det svårt att inte dra tankarna till Gyllenborgs genombrott som poet. I Tankebyggarorden, den litterära krets han bildade tillsammans med vännen Gustaf Philip Creutz och Hedvig Charlotta Nordenflycht, gjorde han sig känd för sin kärva stil. I sitt berömda Vinter-Qväde hyllade han det nordiska klimatets hårdhet. Han menade att kylan fostrade frihetsanda, i skarp kontrast till "södra länders veklighet". Enhörnings gravyr visar oss ämbetsmannen Gyllenborg metaforiskt prydd med titlar och ordensband. Men mannen bakom bilden hade i ungdomen studerat stoisk filosofi i Lund för att härda sin karaktär. Det behövdes. Att heta Gyllenborg under hattarnas och mössornas strider var att leva farligt. Han fick utstå förödmjukelser av drottning Lovisa Ulrika och såg sin karriär hotas av partisplittringen.

En satiriker mot korruptionen
Det finns en ironi i att denna medalj, en symbol för officiell upphöjelse, bär bilden av en man som föraktade det politiska spelet. Gyllenborgs kanske främsta verk, satiren Verlds-föracktaren, var ett angrepp på tidens sedliga förfall och korruption. Han såg hur "kärleken till fosterlandet utslocknad hos allmänheten" och ersatts av intriger. När han 1762 tvingades köpa sin tjänst som extra ordinarie kammarråd för 3 000 daler – eftersom meriter inte räckte i det korrupta systemet – konstaterade han bittert att utan pengarna hade "alla mina utbredda förtjänster tjänt mig till intet". Medaljens blanka silver kan ses som en påminnelse om den materialism han tvingades underkasta sig men i själen avskydde.

Akademiledamoten
Vänder vi på medaljen möts vi av den enkla texten: "EN AF SVENSKA ACADEMIEN". Gyllenborg var en av de tretton som Gustav III själv valde ut vid akademiens instiftande. Men vid tiden för medaljens prägling, strax före Gyllenborgs död, hade hans diktarådra sinat. Den "uxorius vir" (hustru-dyrkande man) som hellre lekte med sin dotter än umgicks med sånggudinnorna, hade funnit lyckan i privatlivet med sin unga hustru. Hans försök att på äldre dagar skriva nationaleposet Tåget öfver Bält möttes av kyla. Där hans ungdomsdikter om människans elände varit fullödiga konstverk, blev ålderdomens verk stela.

Denna sällsynta medalj är således mer än ett samlarföremål. Den är ett monument över en tidsepok, frihetstiden, och en av dess främsta röster. En man som började som en stoisk idealist, rasade mot världens fåfänga, men som till slut fann frid inte i äran eller makten, utan i det enkla familjelivet på landet. Enhörnings oavslutade medaljserie blir en passande symbol för Gyllenborgs livsverk: storslaget planerat, men där det mest bestående kanske ändå var den "själens styrka" han en gång diktade om.