Gustav Hedenvind-Eriksson (1880–1967), författare, utgiven av Svenska Akademien 1980 av Gunvor Svensson Lundkvist

Gustav Hedenvind-Eriksson (1880–1967), författare, utgiven av Svenska Akademien 1980 av Gunvor Svensson Lundkvist

Åtsidan upptas av ett magnifikt och robust profilporträtt av Hedenvind-Eriksson vänd åt vänster. Han bär sin signifikanta bredbrättade hatt, under vilken ett fårat ansikte med kraftig mustasch träder fram. Konstnären har arbetat med djup relief och en grov textur som ger intryck av att ansiktet är hugget ur sten eller modellerat i grov lera – en passande metafor för en man som formats av hårt kroppsarbete. Omskriften GUSTAV HEDENVIND ERIKSSON löper längs vänster kant, och årtalen 1880 och 1967 är placerade under hakan.

Frånsidan är en dramatisk och symbolmättad komposition. Motivet är hämtat ur den nordiska mytologin som låg Hedenvind så varmt om hjärtat: Sleipner, Odens åttafota häst, stegrar sig i ett hjul. Hästen är kraftfullt modellerad, med en man som fladdrar i vinden och vingar som antyder poesins flykt. Hjulet bakom hästen kan tolkas som "det bevingade hjulet" (järnvägen, tekniken) eller tidens gång, teman som är centrala i Hedenvinds författarskap. Runt kanten löper den latinska inskriften LABOR ET IMAGINATIO MUSAE SERVIENTES ("Arbetet och fantasin i musernas tjänst"), vilket sammanfattar hans livsverk som arbetarförfattare och sagoberättare.

Från rallarkärra till parnassen: En sagoberättare i seklets natt

När Gustav Hedenvind-Eriksson (1880–1967) föddes i Jämtland fick han genom ett missförstånd namnet Hedvin istället för Edvin. Det blev början på ett liv där han ständigt fick skapa sin egen identitet. Han tog namnet Hedenvind och blev en av svensk litteraturs mest särpräglade gestalter – en autodidakt som förenade grovarbetarens verklighet med den isländska sagans resning.

Skogsarbetaren och Rallaren Medaljens åtsida visar en man märkt av livet. Hedenvind lämnade hemmet som femtonåring efter ett handgripligt bråk med fadern. Han blev skogsarbetare, rallare och sjöman; känd som "Jämtlands starkaste karl". Hans universitet var landsvägen och arbetslägren, där han lyssnade till vinddrivna existensers berättelser. Den grova ytan på medaljen speglar detta liv – det är inte en salongsförfattares ansikte, utan ansiktet på en man som byggt kraftverk och huggit timmer i "seklets natt".

Myten och Verkligheten 

Frånsidans motiv med den bevingade hästen i hjulet fångar kärnan i Hedenvinds diktning. Han var pionjären för den svenska arbetarlitteraturen, men han var aldrig en torr socialrealist. För Hedenvind var dikten "ingens träl". Han blandade rå realism med myt och saga. I romaner som Järnets gåta och trilogin om Det bevingade hjulet skildrar han industrialismens genombrott, men han gör det med en blick som ser tekniken som en del av ett större, nästan mytiskt skeende.

Hjulet på medaljen symboliserar rallarens kärra och lokomotivets hjul, men också livets kretslopp. Vingarna är fantasins makt att lyfta människan ur "den materiella vinningslystnadens tvångströja".

Arbetet och Fantasin
Inskriptionen Labor et Imaginatio Musae Servientes är nyckeln till hans konstnärskap. Hedenvind såg ingen motsättning mellan kroppsarbetet och andens flykt. Han skrev sina böcker med samma händer som han brutit sten med. Han var en anarkistisk ande som "hade svårt att gå i flock", men som alltid solidariserade sig med de utsatta.

Hans sena verk, de mäktiga Jämtlandssagorna och Silverskogs-sviten, präglas av en homerisk berättarglädje. Han blev en länk mellan den muntliga berättartraditionen vid lägereldarna och den moderna romanen. Gunvor Svensson Lundkvists medalj, med sin blandning av jordnära tyngd och mytisk symbolik, är en hyllning till denna unika röst som vandrade från skogen rakt in i den svenska litteraturhistorien, bärande på både spade och penna.