Gustav II Adolf (1611-1632), Stockholm. Riksdaler 1619 - Ett tilltalande och lystrigt exemplar med hög "eye appeal" och en härlig orörd originalton.
Produkten är tyvärr slut i lager. :(
Gustav II Adolf (1611-1632), Stockholm. Riksdaler 1619
Ett tilltalande och lystrigt exemplar med eye appeal och härlig orörd originalton. Silver, 31,21 g, 45 mm. Kvalitet god 1+, endast med lite närmast osynligt rassel i fälten. Referens: SMB 20 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Denna typ III förekommer med tre årtal: 1617, 1618 och 1619, där samtliga årtal är sällsynta. För den ovane betraktaren kan ett exemplar som detta i kvalitet god 1+ inte förefalla så märkvärdigt, men om man gör sin statistiska läxa inser man snabbt att det här utbjudna exemplaret tillhör de bästa existerande på marknaden. Sedan 2003 har detta årtal sålts vid 16 tillfällen (enligt Coin Archives Pro) där endast ett exemplar varit i kvalitet 1+/01, detta exemplar var dock hängt. Av dessa 16 försäljningar var flera samma individ som sålts om vid olika tillfällen. För dig som samlar årtal är det med andra ord kanske det bästa exemplaret sammantaget som finns att tillgå vilket understryks av myntets proveniens (Ex Karl-Erik Schmitz, Coins of Sweden I, nr 561). Som en referens till myntets sällsynthet kan man jämföra med 1617 av den föregående typ II, som är kanske Gustav II Adolfs i särklass vanligaste typ och årtal med en bra bit över 100 försäljningar för samma tidsperiod.
Åtsida
Konungens krönta vänstervända midjebild. Han bär en utsökt detaljerad renässansrustning med en plisserad pipkrage runt halsen. I händerna håller han riksregalierna: spiran och riksäpplet. Högst upp i omskriften bryts texten av den starka kristna symbolen Jahve på hebreiska ("JHVH"), innesluten i en strålande sol, vilket demonstrerar den svenske konungens anspråk på att vara den rätta protestantiska trons försvarare med ett gudomligt mandat. Därefter följer den latinska omskriften: "GVSTAVVS ADOLPH D G SVECOR GOTHOR VVANDALOR Q 3 REX" (Gustav Adolf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung).
Frånsida
I centrum står Jesus Kristus framvänd – motivet som givit mynttypen namnet "Salvatordaler" (frälsardaler). Frälsaren avbildas med en gloriös strålkrans kring huvudet; hans högra hand är höjd i en välsignande gest och i den vänstra handen bär han riksgloben (världsklotet krönt med ett kors). I fältet till vänster om Kristus vilar Sveriges krönta stora riksvapen i en avsiktligt underordnad position, vilket symboliskt markerar att även det svenska kungariket och statsmakten underkastar sig Guds vilja och världens frälsare. I omskriften löper texten: "SALVATOR MVNDI SALVA NOS 1619" (Världens frälsare, fräls oss 1619).
Den omyndige arvingen och stormaktsdrömmen
När Gustav II Adolf ärvde tronen i slutet av oktober 1611, efter fadern Karl IX:s bortgång, var läget för Sverige prekärt och ovisst. Den 17-årige Gustav var ännu omyndig, och riket var indraget i ett bittert, utmattande krig mot Danmark som inledningsvis gick uruselt (Kalmar och Älvsborg föll i danskarnas händer). Dessutom var Sverige engagerat i ett krig djupt inne i Ryssland, och det överhängande hotet från Polen – där hans katolske kusin Sigismund fortfarande hävdade sin legitima rätt till den svenska kronan – låg som en skugga över riket.
Den unga konungen tvingades omedelbart gripa makten, sluta ett avtal med den starka rådsaristokratin (ledd av den briljante Axel Oxenstierna, som snart blev rikskansler), och göra smärtsamma eftergifter i privilegiefrågor för adeln. Han visade dock snabbt prov på sitt "friska gry". Genom freden i Knäred 1613 fick Sverige tillbaka sina erövrade fästningar, men till det enorma och förödmjukande priset av en miljon riksdaler – den fruktade Älvsborgs lösen. Under åren därefter avslutades det ryska kriget med freden i Stolbova 1617, ett fördrag som säkrade Sveriges position runt Finska viken och skapade den efterlängtade stormaktsbarriären i öster, och Gustav II Adolf kröntes i Uppsala.
Svea rikes nya kläder
Året 1619, då denna storslagna silverriksdaler slogs, inföll under en relativ och välbehövlig fredsperiod mellan det nyss avslutade ryska kriget och de kommande stora fälttågen. Den unga, stridbara kungen och hans inre krets kunde nu andas ut och rikta all energi inåt mot att i grunden organisera om den svenska staten. År 1619 var bland annat året då den enorma penningsumman för Älvsborgs lösen äntligen var fullbetald. Detta hade åstadkommits genom stenhårda skatter, krasst affärssinne och statliga monopol på kronans koppar- och järnhandel. Skattebördan var brutal och utskrivningarna av unga pojkar till soldater pågick ständigt. Bönder runt om i landet roterades och sattes i system. Det var nu statens förvaltning, hovrätter och kollegier växte fram och moderniserades.
Detta år står också i centrum för kungens nya militära tänkande. Med starka influenser från de nederländska fältherrarna författade Gustav II Adolf under den här tiden sin nya, epokgörande "krigsfolksordning". Han drillade det svenska infanteriet och kavalleriet i nya formationer där rörlighet, stöttaktik och integrerat muskötskytte var nyckeln. Det var denna formidabla krigsmaskin som inom några år, 1621, skulle segla över Östersjön, erövra storstaden Riga och dra in Sverige i det massiva kriget nere på kontinenten.
Löftet och faran
Den 25-årige monark som under tecknet JHVH blickar ut från myntet 1619 är inte längre bara en ung arvtagare som kastades in i ett kaos. Han har vuxit in i rollen som en maktfullkomlig, lutheransk krigarkung med enorm pondus, men också med ett vinnande temperament och en stark förmåga till politiskt säljsnack. Ett ständigt problem grusade dock glädjen under dessa organisatoriska guldår: det osäkra förhållandet till hans deprimerade hustru, Maria Eleonora, och den oroande avsaknaden av en manlig tronföljare för Vasaätten. Detta var det pris som det nya imperiet krävde – en konung som oavlåtligt byggde för framtiden, men ständigt visste att han balanserade på en knivsegg innan det ödesdigra slaget vid Lützen 1632 slutligen skulle kräva hans liv.
Ett tilltalande och lystrigt exemplar med eye appeal och härlig orörd originalton. Silver, 31,21 g, 45 mm. Kvalitet god 1+, endast med lite närmast osynligt rassel i fälten. Referens: SMB 20 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Denna typ III förekommer med tre årtal: 1617, 1618 och 1619, där samtliga årtal är sällsynta. För den ovane betraktaren kan ett exemplar som detta i kvalitet god 1+ inte förefalla så märkvärdigt, men om man gör sin statistiska läxa inser man snabbt att det här utbjudna exemplaret tillhör de bästa existerande på marknaden. Sedan 2003 har detta årtal sålts vid 16 tillfällen (enligt Coin Archives Pro) där endast ett exemplar varit i kvalitet 1+/01, detta exemplar var dock hängt. Av dessa 16 försäljningar var flera samma individ som sålts om vid olika tillfällen. För dig som samlar årtal är det med andra ord kanske det bästa exemplaret sammantaget som finns att tillgå vilket understryks av myntets proveniens (Ex Karl-Erik Schmitz, Coins of Sweden I, nr 561). Som en referens till myntets sällsynthet kan man jämföra med 1617 av den föregående typ II, som är kanske Gustav II Adolfs i särklass vanligaste typ och årtal med en bra bit över 100 försäljningar för samma tidsperiod.
För dig som önskar införliva detta utomordentliga exemplar i din samling, men föredrar att fördela investeringen över tid, erbjuder jag möjlighet till räntefri delbetalning. Vänligen kontakta mig för att i förtroende lägga upp en individuell plan.
Åtsida
Konungens krönta vänstervända midjebild. Han bär en utsökt detaljerad renässansrustning med en plisserad pipkrage runt halsen. I händerna håller han riksregalierna: spiran och riksäpplet. Högst upp i omskriften bryts texten av den starka kristna symbolen Jahve på hebreiska ("JHVH"), innesluten i en strålande sol, vilket demonstrerar den svenske konungens anspråk på att vara den rätta protestantiska trons försvarare med ett gudomligt mandat. Därefter följer den latinska omskriften: "GVSTAVVS ADOLPH D G SVECOR GOTHOR VVANDALOR Q 3 REX" (Gustav Adolf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung).
Frånsida
I centrum står Jesus Kristus framvänd – motivet som givit mynttypen namnet "Salvatordaler" (frälsardaler). Frälsaren avbildas med en gloriös strålkrans kring huvudet; hans högra hand är höjd i en välsignande gest och i den vänstra handen bär han riksgloben (världsklotet krönt med ett kors). I fältet till vänster om Kristus vilar Sveriges krönta stora riksvapen i en avsiktligt underordnad position, vilket symboliskt markerar att även det svenska kungariket och statsmakten underkastar sig Guds vilja och världens frälsare. I omskriften löper texten: "SALVATOR MVNDI SALVA NOS 1619" (Världens frälsare, fräls oss 1619).
Den omyndige arvingen och stormaktsdrömmen
När Gustav II Adolf ärvde tronen i slutet av oktober 1611, efter fadern Karl IX:s bortgång, var läget för Sverige prekärt och ovisst. Den 17-årige Gustav var ännu omyndig, och riket var indraget i ett bittert, utmattande krig mot Danmark som inledningsvis gick uruselt (Kalmar och Älvsborg föll i danskarnas händer). Dessutom var Sverige engagerat i ett krig djupt inne i Ryssland, och det överhängande hotet från Polen – där hans katolske kusin Sigismund fortfarande hävdade sin legitima rätt till den svenska kronan – låg som en skugga över riket.
Den unga konungen tvingades omedelbart gripa makten, sluta ett avtal med den starka rådsaristokratin (ledd av den briljante Axel Oxenstierna, som snart blev rikskansler), och göra smärtsamma eftergifter i privilegiefrågor för adeln. Han visade dock snabbt prov på sitt "friska gry". Genom freden i Knäred 1613 fick Sverige tillbaka sina erövrade fästningar, men till det enorma och förödmjukande priset av en miljon riksdaler – den fruktade Älvsborgs lösen. Under åren därefter avslutades det ryska kriget med freden i Stolbova 1617, ett fördrag som säkrade Sveriges position runt Finska viken och skapade den efterlängtade stormaktsbarriären i öster, och Gustav II Adolf kröntes i Uppsala.
Svea rikes nya kläder
Året 1619, då denna storslagna silverriksdaler slogs, inföll under en relativ och välbehövlig fredsperiod mellan det nyss avslutade ryska kriget och de kommande stora fälttågen. Den unga, stridbara kungen och hans inre krets kunde nu andas ut och rikta all energi inåt mot att i grunden organisera om den svenska staten. År 1619 var bland annat året då den enorma penningsumman för Älvsborgs lösen äntligen var fullbetald. Detta hade åstadkommits genom stenhårda skatter, krasst affärssinne och statliga monopol på kronans koppar- och järnhandel. Skattebördan var brutal och utskrivningarna av unga pojkar till soldater pågick ständigt. Bönder runt om i landet roterades och sattes i system. Det var nu statens förvaltning, hovrätter och kollegier växte fram och moderniserades.
Detta år står också i centrum för kungens nya militära tänkande. Med starka influenser från de nederländska fältherrarna författade Gustav II Adolf under den här tiden sin nya, epokgörande "krigsfolksordning". Han drillade det svenska infanteriet och kavalleriet i nya formationer där rörlighet, stöttaktik och integrerat muskötskytte var nyckeln. Det var denna formidabla krigsmaskin som inom några år, 1621, skulle segla över Östersjön, erövra storstaden Riga och dra in Sverige i det massiva kriget nere på kontinenten.
Löftet och faran
Den 25-årige monark som under tecknet JHVH blickar ut från myntet 1619 är inte längre bara en ung arvtagare som kastades in i ett kaos. Han har vuxit in i rollen som en maktfullkomlig, lutheransk krigarkung med enorm pondus, men också med ett vinnande temperament och en stark förmåga till politiskt säljsnack. Ett ständigt problem grusade dock glädjen under dessa organisatoriska guldår: det osäkra förhållandet till hans deprimerade hustru, Maria Eleonora, och den oroande avsaknaden av en manlig tronföljare för Vasaätten. Detta var det pris som det nya imperiet krävde – en konung som oavlåtligt byggde för framtiden, men ständigt visste att han balanserade på en knivsegg innan det ödesdigra slaget vid Lützen 1632 slutligen skulle kräva hans liv.