Gustav II Adolf – Begravningsmynt 1633 – 2 dukater i guld – Extremt sällsynt (RRR) – Det bästa av endast tre kända exemplar

Gustav II Adolf – Begravningsmynt 1633 – 2 dukater i guld – Extremt sällsynt (RRR) – Det bästa av endast tre kända exemplar
Kvalitet 1+. 6.66g, Sveriges Guldmynt av Delzanno 2019 (SG 94). Avslag i guld, präglat med stampar avsedda för 1/4 taler. Myntets exceptionella kvalitet (det bästa kända) och yttersta sällsynthet understryks av att flera av vår tids främsta samlare aldrig lyckades förvärva ett exemplar. Namnkunniga storsamlare som Julius Hagander, Gunnar Ekström och Lars Emil Bruun – för att nämna några samlare av största dignitet – saknade alla denna klenod i sina samlingar. Det är därför med stolthet jag nu kan erbjuda detta mynt till samlarmarknaden.

Följande tre exemplar är känd
1. Det här utbjudna i kvalitet 1+, Ex. Künker 2013:223:346, klubbat pris 16.000 Euro
2. Ex. Sven Svensson (SS 9013), kvalitet 1/1+, bucklig, 6,81g
3. Stack's Bowers Galleries, kv. 1+, myntet har varit perforerat och pluggat, dessutom sönderbrutet och ihopsatt (fragment)

Åtsida - Makt och existentiell fråga
Åtsidan visar det krönta, ovala och fyrfältiga kungliga vapnet med symboler för Sverige (Tre Kronor), Folkungarna (Lejonet) och Vasaätten (Kornkärven i mittskölden). Vapnet är omgivet av kungens titlar: PR : FINL : DUX ET HON : ET CAREL : DOM : INGE : (Prins av Finland, Hertig av Estland och Karelen, Herre i Ingermanland). På ömse sidor om Vasa-skölden syns symbolerna för Svavel och Kvicksilver, som var myntmästare Johan Schneiders personliga kännetecken. Utöver titlarna ställer myntet den existentiella frågan från Esekiels bok: DV MENSCH ° KIND MEINST : AVCH DAS DISE BEINE WID : LEBEN : WERD : (Du människobarn, tror du att dessa ben åter skall få liv?). Genom att visa den avlidne kungens maktanspråk kombinerat med denna fråga, understryker åtsidan myntets roll som ett minnesmärke över en stor ledares bortgång och som en religiös betraktelse över evigheten.


Frånsida - Döden och hoppet
Frånsidan bär inskriptionen GVSTAVVS ADOLPHUS D : G • SVEC • GOTH : VAND : RE : (Gustav II Adolf, av Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung). I myntets centrum dominerar en kraftfull allegori över död och återfödelse. En dödskalle med korslagda skelettben symboliserar den jordiska döden. Utanför och bakom dödskallen växer en rikt förgrenad vinranka med blad och frukter. Vinrankan är en kristen symbol för Livet och Kristus, och dess uppväxt ur dödens symbol förmedlar ett budskap om hopp om uppståndelse och evigt liv. Motivet är direkt kopplat till bibeltexten EZECH ° AM • XXXVII CAP : (Esekiel kapitel 37) och datumet VND ° AM . VI NOVEM 1632 (Och den 6 november 1632), vilket pekar på synen i "de torra benens dal" – ett löfte om att liv kan återuppstå ur det till synes döda.


2 Dukaten 1633: Ett mynt från Gustav II Adolfs sorgtåg
Detta mynt är nära kopplat till den utdragna begravningsprocessen av Gustav II Adolf. Kungen stupade i november 1632, men begravningen ägde rum först mer än ett och ett halvt år senare, efter en lång likfärd som sträckte sig från Tyskland till Sverige. Denna sällsynta tvådukat bär symbolerna för myntmästaren Johan Schneider, kallad ”Weissmantel”, som var verksam i Erfurt åren 1631–1634. Det är därför högst troligt att även stamparn har graverats i Erfurt. En del forskare har framfört hypotesen att änkedrottningen Maria Eleonora, som vistades i Erfurt innan hon anslöt sig till likfärden norrut, kan ha låtit medföra stamparna och därefter organiserat en lokal prägling vid myntverket i Wolgast för användning under processionen – snarare än att mynten skulle ha präglats i Erfurt och transporterats därifrån. Argumentet skulle då möjligen vara att hon inte ville vänta längre i Erfurt utan snarast ansluta sig till sin döde make. Denna teori är dock inte belagd i samtida primärkällor, utan bör betraktas som en möjlig men obestyrkt tolkning.

Myntet ingick i den gamla traditionen att utkasta och utdela minnesmynt och medaljer i samband med kungliga begravningar och sorgetåg. Detta gjordes för att ge glans och uppmärksamhet åt händelsen, och de utkastade mynten i guld och silver attraherade givetvis stora folkmassor.

Myntkastandet skedde vid flera tillfällen under likfärden:
Wolgast 1633: Förberedelserna för begravningen startade i Tyskland. Efter att kungens stoft gjorts i ordning, fördes det i sorgetåg till hamnstaden Wolgast. I juli 1633 hölls där en procession och en likpredikan, varvid mynt kastades ut till åskådarna.
Stockholm 1634: Det kungliga liket fraktades därefter till Sverige. På den slutliga begravningsdagen den 22 juni 1634, vid den högtidliga processionen från Brännkyrka till Riddarholmskyrkan, deltog Räntmästaren Hans Jörensson och kastade ut mynt till folket. Efter ceremonierna delades dessutom "ärepenningar" ut till dem som haft "omak" vid begravningen.

Enligt professorn och ögonvittnet Johannes Loccenius, var de mynt som kastades ut i processionen i Stockholm präglingar i guld och silver med kungens bröstbild och inskriften (i översättning) "ståndfast i striden triumferar han segrande och döende".

Kontroverser kring myntkastandet
Traditionen att kasta mynt var dock kontroversiell. Den lockade inte bara lojala anhängare utan även lycksökare, och tumultartade scener uppstod ofta då folk försökte komma över det åtråvärda utkastade guldet och silvret. Den oreda och det bråk som uppstod i publiken gjorde att bruket avskaffades i modern tid under Karl XIV Johan, då det ansågs ovärdigt händelsen.