Gustav II Adolf – Nyköping, 1 Öre 1625 - Ett härligt välcentrerat exemplar med skarpa kanter - Kopparklippingarnas tid

Gustav II Adolf – Nyköping, 1 Öre 1625
Valsverkspräglad klipping. Koppar, 22.65 g, ca 31x27 mm. Ett härligt välcentrerat exemplar med skarpa kanter. Kvalitet 1+/01+. Referens: SMB 187 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022).

Åtsida
Tre kronor anordnade två över en. Ovanför de övre kronorna finns bokstaven "A" (i betydelsen Adolf), och vid sidorna om den nedre kronan står kungens monogram "G R" (Gustavus Rex). Längst ner återfinns årtalet "1625". Liksom åtsidan ramas motivet in av en rektangulär, repstavsliknande bård.

Frånsida
I centrum syns två korslagda pilar under en kunglig krona. Till vänster om pilspetsen finns ett "1" och till höger "ÖR", vilket tillsammans anger valören 1 Öre. Motivet ramas in av en rektangulär, repstavsliknande bård.

Ett experiment med kopparklippingar
Sveriges korta experiment med kopparklippingar mellan åren 1624 och 1627 utgör ett fascinerande kapitel i landets mynthistoria. Under Gustav II Adolfs regeringstid präglades dessa fyrkantiga, klippta kopparmynt vid myntverken i Säter och Nyköping som ett svar på ett akut behov av småmynt och en önskan att utnyttja det rikliga kopparöverskottet från Falu gruva. En obetydlig produktion skedde även i Arboga i valören 1 öre under åren 1626 och 1627. Mynten i Säter och Nyköping saknar helt myntortsangivelse, medan mynten från Arboga stoltserar med myntortens namn och vapen.

Bakgrunden till myntningen var främst ekonomisk och militär. Sverige hade stora mängder koppar och var Europas största kopparproducent vid denna tid. Kopparen var svår att exportera till bra priser, samtidigt som det rådde en akut silverbrist i landet.

Silverbristen var till stor del en effekt av den tidigare Älvsborgs lösen från år 1613, vilket var ett krigsskadestånd för att återlösa Älvsborgs fästning i fredsslutet 1613 från danskarnas ockupation under Kalmarkriget. Enligt freden i Knäred var lösensumman en miljon riksdaler silvermynt. Riksdagen beslöt att man skulle ta upp en landsomfattande skatt, som skulle betalas under vart och ett av de sex åren mellan 1613 och 1618 av hela befolkningen. Sverige tvingades att betala denna lösen i silver, vilket innebar att råkoppar fick exporteras och växlas mot silver, vilket givetvis var en mycket ogynnsam affär för Sverige.

Myntordningar och den tekniska utvecklingen

Genom att mynta överskottskopparen skapades både en inhemsk valuta och en möjlighet att stabilisera kopparpriset. Den 28 april 1624 utfärdades den första myntordningen som fastställde att ett skeppund koppar skulle ge 131 och en fjärdedels daler i mynt, vilket senare justerades till 150 daler år 1625. Produktionen skedde i samarbete med Kopparkompaniet samt delvis för änkedrottning Kristinas räkning, vilken var Gustav II Adolfs moder.

Myntningen inleddes i Säter sommaren 1624 under myntmästare Gillis Coyet. Här användes från början den traditionella hammarpräglingen, där kopparplåtar hamrades eller valsades släta, klipptes med handsaxar till fyrkanter och slogs för hand på traditionellt sätt. Redan i maj 1625 drabbades dock anläggningen av en svår vårflod som förstörde delar av dammen och myntverket, vilket orsakade ett tillfälligt stopp. Produktionen återupptogs under hösten samma år, och i augusti eller september 1625 installerades ett valsverk för en mer effektiv massproduktion.

År 1624 dominerade Säter tillverkningen av de oregelbundet fyrkantiga klippingarna (som präglades i valörerna 1 fyrk, ett halvt öre, 1 öre och 2 öre) genom enbart hammarprägling. Den 24 januari 1625 inleddes myntningen även i Nyköping under myntmästare Hans Kroll. Båda myntverken startade sin verksamhet med hammarprägling, men under 1625 introducerades valsverksprägling vilket snabbt ledde till betydligt högre volymer. Särskilt Nyköping framställde stora mängder. År 1626 anlände den erfarne myntmästaren Marcus Kock från Liège för att ytterligare modernisera de båda anläggningarna, varpå den parallella produktionen fortsatte fram till mars 1627.

Greshams lag och övergången till rundmynt

Klippingmynten avbröts på grund av de många klagomålen från allmänheten. Klagomålen orsakades av de stora viktsvariationerna i mynten, vilket kraftigt missgynnade bönderna då mindre transaktioner, vilket var typiska handelstransaktioner, räknades i stycketal medan skatteuppbörden vägdes på våg. I klartext fick det konsekvensen i enlighet med Greshams lag, det vill säga att dåliga mynt undantränger bra mynt, att bönderna blev sittande med underviktiga mynt som kraftigt missgynnades då de vägdes vid skatteuppbörd.

För att komma tillrätta med dessa uppenbara och problematiska kraftigt varierande vikter för klippingmynten ersattes de år 1627 av de mer precist tillverkade rundmynten. I någon bemärkelse kan man hävda att klippingmynten var en försöksprägling och prototyper till den kommande plåtmyntstillverkningen som igångsattes under drottning Kristinas regeringstid. Det var då även världens största präglade mynt, tio daler silvermynt från 1644 med en vikt på 19,7 kilogram, framställdes.

Kvalitetsbedömning och präglingsmetoder

Klippingmynten har i realiteten tre ytor för att bedöma slitaget, där kanterna på klippingarna ofta är en förbisedd yta. Skarpa kanter indikerar tydligt att myntet har ett ringa cirkulationsslitage, oavsett hur de valsade ytorna ser ut. För de valsverkspräglade klippingarna är det en tydlig effekt av hur de färdigpräglade valsarna efter att de fått sina myntbilder på tenen höggs ut, vilket renderade i en uppstående vass kant med grader i utslagsriktningen.

Det finns en tydlig skillnad mellan valsverkspräglade och hammarpräglade mynt. De valsverkspräglade mynten är dels jämnare präglade över hela bildytan, men framför allt är åtsidorna och frånsidorna parallella. De hammarpräglade klippingarna är däremot karakteristiskt svagt utpräglade mot myntens ytterområden, och åtsidor samt frånsidor är regelmässigt oregelbundna i förhållande till varandra.