Gustav II Adolf och Kristina av Arvid Karlsteen ca 1682 - Ett halvt sekel senare: Far och dotter i silver

Gustav II Adolf och Kristina av Arvid Karlsteen ca 1682
Ett tilltalande exemplar med endast obetydligt slitage på de högsta partierna och i det närmaste intakt präglingsglans. Kvalitet 1+/01, Referenser: SKM 479a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 316 (1874/1875), Stenström 48/49 (1944), silver, 39.84g, 41mm. Sällsynt.

Åtsida
Gustav II Adolfs högervända bröstbild i hög relief, framställd med en karakteristisk frisyr och omsorgsfullt detaljerat skägg. Konungen bär en markerad, platt krage och en draperad mantel som är smakfullt veckad över ett harnesk. Längs kanten löper omskriften "GVST•ADOLPH•D:G:REX•SVECIÆ" (Gustav Adolf, med Guds nåde Sveriges konung).

Frånsida
Drottning Kristinas högervända bröstbild i en jämbördigt hög relief. Hon avbildas med en elegant håruppsättning, samlad i nacken och prydd med en lagerkrans, samt små, lekfulla lockar vid örat. Drottningen är klädd i en mjukt draperad dräkt med klassiska, antika undertoner. Omskriften löper tydligt och koncist runt porträttet: "REGINA CHRISTINA" (Drottning Kristina). 

Ett halvt sekel senare: Far och dotter i silver
När medaljören Arvid Karlsteen år 1682, ett halvt sekel efter Gustav II Adolfs död vid Lützen, formgav denna ståtliga dubbelmedalj över far och dotter, befann han sig själv i en unik position. Karlsteen, som av många räknas som Sveriges förste verkligt store infödde medaljgravör, var vid denna tid i Rom på drottning Kristinas direkta inbjudan och bekostnad. Denna sällsynta silvermedalj utgör inte bara en vacker numismatisk klenod, utan är ett intimt dokument över en exildrottnings minne av sin far, och hennes vilja att forma sitt eget eftermäle i sällskap med den store "Lejonet från Norden".

Karlsteen och resan till Rom
Arvid Karlsteens resa till kontinenten var avhängig av hans bevisade talang, men också av politiskt och kungligt stöd. Efter att ha skulpterat medaljer för det svenska hovet under Karl XI:s regeringstid, möjliggjorde drottning Kristinas finansiella stöd att han 1681 kunde bege sig till Rom. Kristina, som levde sitt liv i Palazzo Corsini och ständigt engagerade sig i konst, vetenskap och diplomati, sökte aktivt efter talanger för att gravera den omfattande medaljserie om hennes eget liv som hon då planerade. Det var under denna vistelse i Rom, troligen 1682, som denna medalj blev till. Det rör sig om en sammansmältning av två epoker, förenade av en svensk gravör i hjärtat av den katolska världen.

Gustav Adolfs skugga
Åtsidans porträtt av Gustav II Adolf är en intressant studie i postum ihågkomst. Bilden är otvetydigt Gustav Adolf – med det karakteristiska bockskägget och den resliga profilen – men Karlsteens tolkning är mjukare, mer idealiserad och barock i sitt draperade utförande än de strikt krigiska porträtt som präglades under kungens egen livstid. För Kristina, som endast var ett barn när fadern stupade, representerade Gustav Adolf ett monumentalt, oundvikligt arv. Hennes abdikation från den tron han säkrat, och hennes konvertering från den tro han dött för, gjorde hennes relation till faderns minne djupt komplex. Att förena deras båda profiler på en och samma medalj kan tolkas som ett sätt för henne att, om än oortodoxt, hävda sin egen plats bredvid honom som en suverän, historisk aktör.

Kristina: Den krönta exilen
Frånsidans porträtt visar en mognare Kristina. Den unga, ibland androgyna flicka som figurerade på mynt och medaljer under 1640-talet har här ersatts av en kvinna präglad av ett helt livs intellektuella strider och diplomatiska segrar. Lagerkransen i hennes hår är en direkt antydan till hennes seger över det hon ansåg vara trångsynta förväntningar. Omskriften "REGINA CHRISTINA" (Drottning Kristina) är i all sin enkelhet oerhört kraftfull. Hon behövde inga geografiska tillägg; i hennes och hennes hovs ögon var hon en drottning i egen rätt, oavsett om hon regerade över Svea rike eller bara över en skara lärda i Rom.

Mötet i metall
Att denna medalj är tillverkad i silver och bevarad i en kvalitet där präglingsglansen nästan är intakt, erbjuder en unik möjlighet att studera Karlsteens mästerskap. Kombinationen av det milt draperade 1680-talssnittet på både kungen och drottningen vittnar om hur formidealen hade förändrats sedan 1632. Medaljen är ett konstverk som överbryggar tid och rum. Den fångar det ögonblick då en svensk mästergravör i ett palats i Rom fick i uppdrag av en konverterad drottning att återförena henne med fadern hon aldrig riktigt kände, fastfrusna för evigt i samma, glänsande silverstycke.