Gustav II Adolf och Ludvig XIII av Frankrike – 300-årsminnet av freden i Bärwalde 1631–1931 av Erik Lindberg - Storpolitik och ett numismatiskt "lappverk" - Mycket sällsynt
Gustav II Adolf och Ludvig XIII av Frankrike – 300-årsminnet av freden i Bärwalde 1631–1931
Vackert ocirkulerad bronsmedalj, 98 g, 54 mm. Kvalitet 01/0. Åtsidans porträtt ursprungligen av Jean Varin (1629), frånsidan av Erik Lindberg (1931). Randprägling: "BRONZE 1969" (vilket indikerar en senare fransk omprägling från La Monnaie i Paris). Referenser: Ulla Ehrensvärd 320, SKM 513 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2022).
Åtsida (Fransk sida)
Högervänd bröstbild av den franske konungen Ludvig XIII. Kungen avbildas med bar hals och en mjukt draperad skjorta/mantel, iklädd tidstypiskt långt, lockigt hår och mustasch. Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften: "LUDOVICUS · XIII · FR · ET · NAV · REX ·" (Ludvig XIII, Frankrikes och Navarras konung). Porträttet är baserat på en klassisk fransk medalj av Jean Varin från 1629.
Frånsida (Svensk sida)
Högervänd bröstbild av konung Gustav II Adolf. Kungen avbildas med kortare hår och sitt karaktäristiska spetsiga skägg, iklädd en rikt ornerad rustning med spetskrage och bärande en ordenskedja över bröstet. Längs ytterkanten löper omskriften: "GUSTAVUS · ADOLPHUS · REX · SVECIÆ". Nederst, i bröstavskärningen, återfinns den svenske gravörens signatur och årtal: "E. LINDBERG 1931".
Storpolitik och ett numismatiskt "lappverk"
Freden i Bärwalde 1631
I januari 1631 befann sig det Trettioåriga kriget i ett kritiskt skede. Den svenska armén under Gustav II Adolf hade landstigit i Tyskland året innan, men krigskassan gapade oroväckande tom. Räddningen kom från oväntat håll: det katolska Frankrike. Den 13 januari 1631 slöts fördraget i Bärwalde mellan Sverige och Frankrike, mästerligt orkestrerat av den franske chefsministern Kardinal Richelieu och det svenska sändebudet Gustaf Horn.
Fördraget var rent pragmatiskt. Frankrike, ledsagat av Ludvig XIII och Richelieu, ville försvaga den habsburgska kejsarmakten men ville inte själva gå in i kriget. Istället lovade man att förse Sverige med 400 000 riksdaler årligen. I gengäld förband sig Gustav II Adolf att hålla en armé om 30 000 man i Tyskland och att respektera den katolska tron i de områden han erövrade. Dessa franska subventioner blev helt avgörande för den svenska arméns fortsatta fälttåg och stormaktsbygge.
Ett motvilligt svenskt-franskt samarbete
När 300-årsminnet av fördraget nalkades i början av 1930-talet inleddes underhandlingar mellan myntdirektören vid La Monnaie i Paris och myntdirektör Grabe i Stockholm om att ge ut en gemensam minnesmedalj. Den franska ursprungsidén var att ha Kardinal Richelieu på ena sidan och Axel Oxenstierna på den andra, genom att återanvända gamla, befintliga stampar. Men när det visade sig att det svenska myntverket inte ägde någon äldre stamp med Oxenstiernas bild övergavs projektet. Istället föreslogs att regenterna Ludvig XIII och Gustav II Adolf skulle pryda varsin sida.
Problemet var bara att Sverige inte heller ägde någon samtida 1600-talsstamp av Gustav II Adolf som passade ihop med den franska stampen av Ludvig XIII (utförd av Jean Varin 1629). Uppdraget att lösa krisen gick till Myntverkets chefsgravör Erik Lindberg, som i sina efterlämnade arbetsanteckningar uttryckte en djup konstnärlig frustration över hela projektet.
Lindberg ombads att använda ett porträtt av Gustav II Adolf som han skapat 1924 för Uppsala universitet – vilket i sin tur var en 1900-talstolkning baserad på holländska gravyrer från 1633. Lindberg tyckte att resultatet skulle bli hemskt. I sina anteckningar beskrev han det som ett "lappverk, mixtum compositum, från två vitt skilda tidsepoker", och ansåg att det var "ett bra billigt och lättvindigt sätt att åstadkomma minnesmedaljer". Lindberg ifrågasatte till och med om inte regeringen borde tillfrågas innan två statsorgan skapade en sådan synnerligen politisk medalj, men myntdirektör Grabe viftade bort oron.
En kuriös medalj utan svensk försäljning
Trots sina högljudda protester fogade sig Lindberg. Under 1931 omarbetade han sin Gustav II Adolf-bild och skickade en stans till Paris, och mottog senare en fransk stamp med Ludvig XIII i utbyte. Medaljen delades formellt ut av den franske myntdirektören till den svenske kronprinsen vid invigningen av det svenska studenthuset i Paris i december 1931.
I Sverige ansågs dock medaljen så oortodox att den, enligt Lindbergs egna ord, "aldrig präglades för försäljning". Det svenska myntverket lade helt enkelt locket på denna kuriösa svensk-franska "mixtum compositum". Lindberg själv fick blott ett enda exemplar i brons som arvode för sitt besvär.
Istället var det La Monnaie i Paris som kom att sköta försäljningen. Det franska myntverket har en lång och stolt tradition av att slå om äldre historiska medaljer på beställning, varvid de alltid stämplar randen med präglingsåret för att skilja dem från originalutgåvorna. Att det aktuella exemplaret bär randpräglingen "BRONZE 1969" visar just att detta är en senare, officiell fransk omprägling av det historiska originalet – ett vackert och fascinerande monument över storpolitiska mutor på 1600-talet och konstnärligt gnabb på 1930-talet.
Vackert ocirkulerad bronsmedalj, 98 g, 54 mm. Kvalitet 01/0. Åtsidans porträtt ursprungligen av Jean Varin (1629), frånsidan av Erik Lindberg (1931). Randprägling: "BRONZE 1969" (vilket indikerar en senare fransk omprägling från La Monnaie i Paris). Referenser: Ulla Ehrensvärd 320, SKM 513 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2022).
Åtsida (Fransk sida)
Högervänd bröstbild av den franske konungen Ludvig XIII. Kungen avbildas med bar hals och en mjukt draperad skjorta/mantel, iklädd tidstypiskt långt, lockigt hår och mustasch. Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften: "LUDOVICUS · XIII · FR · ET · NAV · REX ·" (Ludvig XIII, Frankrikes och Navarras konung). Porträttet är baserat på en klassisk fransk medalj av Jean Varin från 1629.
Frånsida (Svensk sida)
Högervänd bröstbild av konung Gustav II Adolf. Kungen avbildas med kortare hår och sitt karaktäristiska spetsiga skägg, iklädd en rikt ornerad rustning med spetskrage och bärande en ordenskedja över bröstet. Längs ytterkanten löper omskriften: "GUSTAVUS · ADOLPHUS · REX · SVECIÆ". Nederst, i bröstavskärningen, återfinns den svenske gravörens signatur och årtal: "E. LINDBERG 1931".
Storpolitik och ett numismatiskt "lappverk"
Freden i Bärwalde 1631
I januari 1631 befann sig det Trettioåriga kriget i ett kritiskt skede. Den svenska armén under Gustav II Adolf hade landstigit i Tyskland året innan, men krigskassan gapade oroväckande tom. Räddningen kom från oväntat håll: det katolska Frankrike. Den 13 januari 1631 slöts fördraget i Bärwalde mellan Sverige och Frankrike, mästerligt orkestrerat av den franske chefsministern Kardinal Richelieu och det svenska sändebudet Gustaf Horn.
Fördraget var rent pragmatiskt. Frankrike, ledsagat av Ludvig XIII och Richelieu, ville försvaga den habsburgska kejsarmakten men ville inte själva gå in i kriget. Istället lovade man att förse Sverige med 400 000 riksdaler årligen. I gengäld förband sig Gustav II Adolf att hålla en armé om 30 000 man i Tyskland och att respektera den katolska tron i de områden han erövrade. Dessa franska subventioner blev helt avgörande för den svenska arméns fortsatta fälttåg och stormaktsbygge.
Ett motvilligt svenskt-franskt samarbete
När 300-årsminnet av fördraget nalkades i början av 1930-talet inleddes underhandlingar mellan myntdirektören vid La Monnaie i Paris och myntdirektör Grabe i Stockholm om att ge ut en gemensam minnesmedalj. Den franska ursprungsidén var att ha Kardinal Richelieu på ena sidan och Axel Oxenstierna på den andra, genom att återanvända gamla, befintliga stampar. Men när det visade sig att det svenska myntverket inte ägde någon äldre stamp med Oxenstiernas bild övergavs projektet. Istället föreslogs att regenterna Ludvig XIII och Gustav II Adolf skulle pryda varsin sida.
Problemet var bara att Sverige inte heller ägde någon samtida 1600-talsstamp av Gustav II Adolf som passade ihop med den franska stampen av Ludvig XIII (utförd av Jean Varin 1629). Uppdraget att lösa krisen gick till Myntverkets chefsgravör Erik Lindberg, som i sina efterlämnade arbetsanteckningar uttryckte en djup konstnärlig frustration över hela projektet.
Lindberg ombads att använda ett porträtt av Gustav II Adolf som han skapat 1924 för Uppsala universitet – vilket i sin tur var en 1900-talstolkning baserad på holländska gravyrer från 1633. Lindberg tyckte att resultatet skulle bli hemskt. I sina anteckningar beskrev han det som ett "lappverk, mixtum compositum, från två vitt skilda tidsepoker", och ansåg att det var "ett bra billigt och lättvindigt sätt att åstadkomma minnesmedaljer". Lindberg ifrågasatte till och med om inte regeringen borde tillfrågas innan två statsorgan skapade en sådan synnerligen politisk medalj, men myntdirektör Grabe viftade bort oron.
En kuriös medalj utan svensk försäljning
Trots sina högljudda protester fogade sig Lindberg. Under 1931 omarbetade han sin Gustav II Adolf-bild och skickade en stans till Paris, och mottog senare en fransk stamp med Ludvig XIII i utbyte. Medaljen delades formellt ut av den franske myntdirektören till den svenske kronprinsen vid invigningen av det svenska studenthuset i Paris i december 1931.
I Sverige ansågs dock medaljen så oortodox att den, enligt Lindbergs egna ord, "aldrig präglades för försäljning". Det svenska myntverket lade helt enkelt locket på denna kuriösa svensk-franska "mixtum compositum". Lindberg själv fick blott ett enda exemplar i brons som arvode för sitt besvär.
Istället var det La Monnaie i Paris som kom att sköta försäljningen. Det franska myntverket har en lång och stolt tradition av att slå om äldre historiska medaljer på beställning, varvid de alltid stämplar randen med präglingsåret för att skilja dem från originalutgåvorna. Att det aktuella exemplaret bär randpräglingen "BRONZE 1969" visar just att detta är en senare, officiell fransk omprägling av det historiska originalet – ett vackert och fascinerande monument över storpolitiska mutor på 1600-talet och konstnärligt gnabb på 1930-talet.