Gustav II Adolf och Maria Eleonora 1629 - Exceptionell kvalitet - bästa exemplaret - RRR i denna kvalitet - Ex. Crona 1937:168

Gustav II Adolf och Maria Eleonora 1629 - Exceptionell kvalitet - bästa exemplaret - RRR i denna kvalitet - Ex. Crona 1937:168
Minnesmedalj att bäras som äreminne, gjuten i silver, förgylld och med graverad text. Exceptionellt välbevarad med nästan helt intakt förgyllning. Ett av de bäst bevarade exemplaren på marknaden. I denna kvalitet: RRR. 21,07 g, 41,15 mm. SKM 428b (Sveriges kungliga medaljer, 2024 av Delzanno), kvalitet 01. Detta exemplar är, utöver den exceptionella kvaliteten, extremt sällsynt i sig självt. När Hildebrand katalogiserade de kungliga medaljerna 1874/75, kände han inte till detta exemplar, som ingick i Sune Eberhard Cronas samling och såldes av firma Felix Schlessinger i Amsterdam 1937, som nummer 168.

Under Gustav II Adolfs regeringstid blev medaljer ett allt viktigare instrument för kunglig representation – både som politiskt verktyg och personligt hederstecken. Den här medaljen är ett tydligt exempel på detta bruk: den var avsedd att bäras av trogna anhängare till kungen, som en synlig markör för lojalitet och tillhörighet. Medaljer försedda med ögla, som detta exemplar, bars i kedja runt halsen eller fästes på band, vilket möjliggjorde ett offentligt bärande vid ceremoniella tillfällen. Den som bar en sådan medalj visade inte bara trohet mot monarkin utan tillhörde ofta en politisk eller militär krets nära förbunden med regenten. Medaljen kunde även bäras i mer privata sammanhang, och därigenom bidra till att forma individens sociala och politiska identitet. I det protestantiska stormaktstidens Sverige spelade kungafamiljens visuella framställning en central roll i att befästa kungamaktens gudomliga legitimitet. Porträtten utformades i klassisk stil med inslag av romerska attribut, som till exempel lagerkransen – en symbol för ära och seger. De ingick i ett bredare propagandaprogram, där konungens avbild spreds för att upprätthålla hans närvaro även i hans fysiska frånvaro. Gustav II Adolf, som ofta befann sig på krigsfältet, använde medaljerna för att stärka sin legitimitet, både inrikespolitiskt och i internationella sammanhang.

Medaljer som denna tillverkades inte maskinellt, utan framställdes en och en genom gjutning, manuell gravyr och efterbearbetning. Tillverkningsprocessen följde tidens gängse teknik: först göts medaljen, därefter graverades inskrifterna för hand. Porträttens detaljer är skickligt ciselierade och ytorna noggrant bearbetade för att uppnå en harmonisk och estetiskt tilltalande helhet. Slutligen förgylldes medaljen, vilket ytterligare förhöjde dess exklusivitet. Den höga hantverksmässiga kvaliteten tyder på att arbetet utförts av en erfaren guldsmed med stor känsla för form och detalj. I princip var varje framställd medalj unik.

Det föreliggande exemplet är av exceptionell kvalitet: detaljskärpan är mycket hög, och förgyllningen är i stort sett helt bevarad. Även om medaljer av denna typ inte är sällsynta i sig, är det ytterst ovanligt att påträffa ett exemplar i så välbevarat skick. Denna typ av medaljer började tillverkas 1626 och fortsatte att framställas fram till kungens död 1632. I min senaste katalogisering, Sveriges kungliga medaljer, har jag dokumenterat en rad olika porträttvarianter av kungaparet från denna period. De flesta medaljer är gjutna i silver, ofta förgyllda. Vissa varianter är dekorerade med emalj, och i mycket sällsynta fall förekommer exemplar i guld.

Det aktuella exemplaret är daterat till 1629 och bär följande inskrifter:

Åtsida:
GVSTAVI•ADOL II•D•G•SWE•GOT•WAND•REX•1629
= Gustav II Adolf, med Guds nåd, Sveriges, Götars och Vänders konung, 1628

Frånsida:
MARIA•ELEONORA D•G•SWECO•GOTOR•WAND•REGI
= Maria Eleonora, med Guds nåd, Sveriges, Götars och Vänders drottning