Gustav II Adolfs tapperhet, högsinthet och rättrådighet - SYNNERLIGEN SÄLLSYNT -RRR

Gustav II Adolfs tapperhet, högsinthet och rättrådighet - RRR
En synnerligen pampig tennmedalj daterad 1629 från 30-åriga krigets inledande fas. Av denna synnerligen sällsynta medalj har jag endast noterat en försäljning i min inventering. Ett tillfälle att förvärva en historiskt betydelsefull klenod. Delzanno kungliga medaljer: 1002, Hildebrand 73, 121.38g, 61mm, RRR, kvalitet 1+.

Åtsida
Konungens nästan helt framvända bröstbild, vänd till höger. I omskriften: "GVSTAVVS ADOLP:D:G:SVEC:GOTH:WAND:Q:REX."

Frånsida
Strålande "Jehova" över fem rader med text: "DEVM COLE / AVRVM CONTEMNE / VIRTVTEM SECTARE / ARGENTVM SPERNE / PATRIAM DEFENDE / 1629". Texten kan översättas till: "Avfärda guden, strunta i guldet, följ dygden, förakta silvret, försvara fäderneslandet."

Kort om Gustav II Ad olf och 30-åriga kriget
Trettioåriga kriget var en stor europeisk konflikt som ägde rum mellan 1618 och 1648 och främst utspelades på tysk mark. Konflikten bestod av en serie sammanhängande strider med olika bakgrund. Religion nämns ofta som en ideologisk orsak till kriget, då stridigheterna främst involverade katoliker på ena sidan och protestanter på den andra. På den katolska sidan stod den habsburgske kejsaren i Wien och majoriteten av furstarna inom det mäktiga tysk-romerska riket, medan den protestantiska sidan utgjordes av några nordtyska protestantiska furstendömen som från 1631 kom under ledning av Sverige, vilket i slutändan skulle bli konfliktens stora vinnare.

Den 25 juni 1630 landsteg Gustav II Adolf med sin armé på ön Usedom utanför Pommerns kust. Han bad om seger i det långvariga religionskriget som härjat på kontinenten i tolv år. Kriget inleddes när den habsburgske kejsaren i Wien försökte underordna sig de protestantiska nordtyska staterna. Situationen var kritisk. Precis då dök "Lejonet från Norden" upp för att ge protestanterna hopp, som det stod på flygbladen som Gustav II Adolfs propagandabyrå distribuerade. Men de tyska protestanterna var skeptiska, eftersom de misstänkte att kungens motiv för att dra in Sverige i kriget inte enbart var osjälviskt.

De svenska förlusterna var stora; ungefär hälften av armén, cirka 15 000 svenska och finska män, stupade eller sårades under de första tre åren. Förstärkningar måste hela tiden skrivas ut, men de militära framgångarna var också betydande. Gustav II Adolf är den enda svenska kungen som får beröm i den internationella krigshistorien för de tekniska och strategiska förbättringar han införde. Han använde bland annat lättrörliga förband som bröt ner den katolska kejsarens tunga och föråldrade truppformationer.

Under den blågula fanan marscherade en blandad grupp soldater. Förutom svenskar och finnar var cirka femton procent utländska legoknektar från Tyskland, Frankrike, England och Skottland. Armén hade en rad segrar, och i maj 1632 tågade den segrande Gustav II Adolf in i München. Men av strategiska skäl tvingades den svenska armén att dra sig norrut och möta katolikernas ledare Wallenstein vid Lützen den 6 november. Slaget som följde blev ett av de blodigaste i Sveriges historia. Kungen hamnade i dimman och red in i fiendens led där han dödades i närstrid. Svenskarna lyckades ändå vinna slaget, men över 5000 soldater låg kvar på slagfältet, sårade eller döda. Det tog över en månad för budet om kungens död att nå Stockholm, och nyheten kom med ordinarie post.