Gustav III – 1/3 Riksdaler 1778 (Kastmynt i tenn) - Extremt sällsynt och tidigare odokumenterad i värderingsbokslitteraturen - Ett olyckligt konvenansäktenskap
Gustav III – 1/3 Riksdaler 1778 (Kastmynt i tenn)
Kastmynt till kronprins Gustav (IV) Adolfs födelse den 1 november 1778. Ett avslag i tenn, extremt sällsynt (RR) och tidigare odokumenterad i värderingsbokslitteraturen (saknas även i Myntårsboken). Tenn, 12,43 g, 30 mm. Slät rand. Kvalitet god 1+, lystrig runt bokstäver och relief, med ett mindre "rassel" i fälten. Referenser: SMB-, SM-, SMH- (jämför med SMB 100).
Åtsida
Gustav III:s högervända bröstbild. I omskriften längs kanten löper texten: "GUSTAF III • SV • G • OCH W • KONUNG •" (Gustav III Sveriges, Götes och Vendes konung).
Frånsida
En upprest Vasekärve stående på marken. I omskriften löper devisen: "GLÄDER ÄN ET TIDEHVARF •" (Gläder än ett tidevarv). I avskärningen nedtill finns inskriptionen på två rader: "FORTPLANTAD / 1778 •".
Ett olyckligt konvenansäktenskap
När detta kastmynt med sin hoppfulla devis – att den kungliga Vasaätten återigen var "fortplantad" och därmed gläder ännu ett tidevarv – togs fram, var det kulmen på en av den svenska historiens mest infekterade och tragiska familjekonflikter. Gustav III:s äktenskap med den danska prinsessan Sofia Magdalena, som ingicks 1766, var ett rent politiskt konvenansäktenskap framtvingat av ständerna. Någon djupare kontakt eller kärlek mellan de två unga makarna uppstod aldrig. Gustav behandlade länge sin inbundna och tysta hustru med utpräglad kallsinnighet. Till den iskalla atmosfären bidrog i allra högsta grad kungens mor, änkedrottning Lovisa Ulrika. Hon hade från allra första stund fattat en intensiv motvilja mot sin danska svärdotter och gjorde allt för att frysa ut henne från hovlivet.
Mellanhavanden i sängkammaren och Muncks ingripande
Den kungliga sängkammaren blev snabbt ett politiskt problem. Åren gick utan att äktenskapet fullbordades och frånvaron av en arvinge till den unga dynastin var ett ständigt orosmoln för riket, tillika ett favoritämne för hovets skvallerspeglar. Både kungen och drottningen framstod som djupt osäkra och oerfarna inför den fysiska intimiteten, och deras oförmåga till sexuellt umgänge var vida känd i de inre kretsarna.
Situationen var ohållbar, och det krävdes till slut ett drastiskt – och i historien vida beryktat – ingripande. Sommaren 1775 agerade förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som handgriplig medlare och instruktör för att åstadkomma ett närmande mellan makarna. Muncks deltagande resulterade faktiskt i en första graviditet samma år, men denna slutade i ett missfall i början av september.
En efterlängtad tronföljare och änkedrottningens förtal
Tre år senare bar försöken äntligen frukt. Den 1 november 1778 föddes den så hett efterlängtade tronföljaren, Gustav (IV) Adolf. Födseln firades storslaget i riket, och det var just vid detta tillfälle som kastmynt med texter om en tryggad framtid slungades ut till folket. Men glädjen förvandlades omedelbart till en bitter familjetragedi.
Det spända förhållande som rått mellan Gustav III och Lovisa Ulrika ända sedan 1766 briserade nu fullständigt. Änkedrottningen, som avskydde tanken på att Sofia Magdalena fött en framtida kung, underblåste och gav fart åt det illvilliga rykte som menade att Adolf Fredrik Munck i själva verket var far till barnet. Denna bottenlösa förtalskampanj från den egna modern förkrossade Gustav III och ledde till en total och definitiv brytning mellan mor och son. Den dynastiska fortplantning som myntet så stolt proklamerar kom därmed att för evigt överskuggas av misstänkliggöranden och en av det svenska kungahusets mörkaste skandaler.
Kastmynt till kronprins Gustav (IV) Adolfs födelse den 1 november 1778. Ett avslag i tenn, extremt sällsynt (RR) och tidigare odokumenterad i värderingsbokslitteraturen (saknas även i Myntårsboken). Tenn, 12,43 g, 30 mm. Slät rand. Kvalitet god 1+, lystrig runt bokstäver och relief, med ett mindre "rassel" i fälten. Referenser: SMB-, SM-, SMH- (jämför med SMB 100).
Åtsida
Gustav III:s högervända bröstbild. I omskriften längs kanten löper texten: "GUSTAF III • SV • G • OCH W • KONUNG •" (Gustav III Sveriges, Götes och Vendes konung).
Frånsida
En upprest Vasekärve stående på marken. I omskriften löper devisen: "GLÄDER ÄN ET TIDEHVARF •" (Gläder än ett tidevarv). I avskärningen nedtill finns inskriptionen på två rader: "FORTPLANTAD / 1778 •".
Ett olyckligt konvenansäktenskap
När detta kastmynt med sin hoppfulla devis – att den kungliga Vasaätten återigen var "fortplantad" och därmed gläder ännu ett tidevarv – togs fram, var det kulmen på en av den svenska historiens mest infekterade och tragiska familjekonflikter. Gustav III:s äktenskap med den danska prinsessan Sofia Magdalena, som ingicks 1766, var ett rent politiskt konvenansäktenskap framtvingat av ständerna. Någon djupare kontakt eller kärlek mellan de två unga makarna uppstod aldrig. Gustav behandlade länge sin inbundna och tysta hustru med utpräglad kallsinnighet. Till den iskalla atmosfären bidrog i allra högsta grad kungens mor, änkedrottning Lovisa Ulrika. Hon hade från allra första stund fattat en intensiv motvilja mot sin danska svärdotter och gjorde allt för att frysa ut henne från hovlivet.
Mellanhavanden i sängkammaren och Muncks ingripande
Den kungliga sängkammaren blev snabbt ett politiskt problem. Åren gick utan att äktenskapet fullbordades och frånvaron av en arvinge till den unga dynastin var ett ständigt orosmoln för riket, tillika ett favoritämne för hovets skvallerspeglar. Både kungen och drottningen framstod som djupt osäkra och oerfarna inför den fysiska intimiteten, och deras oförmåga till sexuellt umgänge var vida känd i de inre kretsarna.
Situationen var ohållbar, och det krävdes till slut ett drastiskt – och i historien vida beryktat – ingripande. Sommaren 1775 agerade förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som handgriplig medlare och instruktör för att åstadkomma ett närmande mellan makarna. Muncks deltagande resulterade faktiskt i en första graviditet samma år, men denna slutade i ett missfall i början av september.
En efterlängtad tronföljare och änkedrottningens förtal
Tre år senare bar försöken äntligen frukt. Den 1 november 1778 föddes den så hett efterlängtade tronföljaren, Gustav (IV) Adolf. Födseln firades storslaget i riket, och det var just vid detta tillfälle som kastmynt med texter om en tryggad framtid slungades ut till folket. Men glädjen förvandlades omedelbart till en bitter familjetragedi.
Det spända förhållande som rått mellan Gustav III och Lovisa Ulrika ända sedan 1766 briserade nu fullständigt. Änkedrottningen, som avskydde tanken på att Sofia Magdalena fött en framtida kung, underblåste och gav fart åt det illvilliga rykte som menade att Adolf Fredrik Munck i själva verket var far till barnet. Denna bottenlösa förtalskampanj från den egna modern förkrossade Gustav III och ledde till en total och definitiv brytning mellan mor och son. Den dynastiska fortplantning som myntet så stolt proklamerar kom därmed att för evigt överskuggas av misstänkliggöranden och en av det svenska kungahusets mörkaste skandaler.