Gustav III (1771–1792): Understöd till de landsbygdsområden som drabbats av svält 1773 - Enda noterade exemplaret RRR
Gustav III (1771–1792): Understöd till de landsbygdsområden som drabbats av svält 1773
En historiskt mycket intressant tennmedalj. Denna medalj saknades i min stora inventering och är därmed det enda av mig kända exemplaret i tenn och som sådan extremt sällsynt. RRR. 21.55 g, 42mm, slät rand. Kvalitet 01, hanteringsmärken. Referenser: SKM 41c (nu tilldelad ett nytt, eget referensnummer), Hildebrand 28 (1874/1875).
Åtsida
Motivet utgörs av konung Gustav III:s högervända bröstbild. Längs den yttre kanten löper omskriften "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •". I avskärningen nederst, precis under porträttet, återfinns gravören Gustaf Ljungbergers signatur "LIUNGBERGER".
Frånsida
Fältet domineras av en stående kvinnogestalt i antik klädnad som blickar åt höger (Frikostigheten). I sin vänstra arm bär hon ett ymnighetshorn fyllt med frukter och ax, och i sin framsträckta högra hand håller hon en utdelningstavla (tessera). Längs den övre kanten löper omskriften "LIBERALITAS AUGUSTI •". I den nedre avskärningen återfinns gravören Carl Gustaf Fehrmans signatur "C • FEHRMAN •" strax ovanför den horisontella linjen. Under linjen står inskriptionen "CONGIARIUM FAME / PRESSIS CURAT • / MDCCLXXIII •" fördelad på tre rader. Denna latinska text meddelar i översättning att konungen ombesörjer utdelning av spannmål till de av hunger pressade, år 1773.
Missväxten och svältkatastrofen 1772–1773
Början av 1770-talet präglades av svåra missväxtår över stora delar av Europa, vilket i allra högsta grad även drabbade Sverige. Skördehaveriet 1772 ledde till en akut och förödande hungersnöd över stora delar av landet, i synnerhet i Dalarna. En direkt konsekvens av den utbredda svälten och det kraftigt minskade näringsintaget var att befolkningens immunförsvar försvagades drastiskt, vilket skapade en livsfarlig grogrund för epidemier.
Rödsotens härjningar och dödsoffer
Den allvarligaste sjukdomen som grasserade i svältens spår var rödsot, det äldre svenska namnet för dysenteri. Det är en bakteriell diarrésjukdom som trivs i miljöer med bristfällig hygien och ofta sprids via kontaminerat dricksvatten. Sjukdomen resulterar i magkramper, feber och blodiga diarréer, och utan tillgång till modern sjukvård var den mycket ofta dödlig. Pesten och rödsoten drabbade alla samhällsklasser, men de allra fattigaste – som levde i trånga och smutsiga bostäder med sämst tillgång till mat – föll offer i allra störst utsträckning. Särskilt hårt drabbades barnen.
Dödligheten sköt snabbt i höjden och orsakade en djup demografisk kris. Under perioden 1770–1775 krävde rödsoten totalt omkring 35 000 människoliv, vilket motsvarade ungefär två procent av den dåvarande svenska befolkningen. Kulmen nåddes under nödåren 1772 och 1773. År 1772 avled närmare 6 000 personer, och under det fullkomligt katastrofala året 1773 dog över 19 000 svenskar enbart till följd av rödsoten. Det fanns emellertid stora regionala skillnader: medan Norrland klarade sig nästan helt undan, drabbades de sydvästra delarna av landet oerhört hårt 1772, varifrån utbrottet sedan spred sig vidare till rikets sydöstra delar under 1773.
Konungens ingripande och den numismatiska hyllningen
I ljuset av denna humanitära kris tvingades statsmakten att agera. Konung Gustav III uppmanade redan under 1772 köpmännen i Stockholm att skyndsamt införskaffa brödsäd från utlandet. Vidare beordrade han att spannmål skulle delas ut från kronans egna förråd i form av lån till de nödställda landsbygdsborna, med villkoret att det skulle återbetalas först när rikare skördar återigen kunde bärgas. Även enskilda och välbärgade medborgare bidrog med betydande privata donationer för att lindra den värsta hungersnöden.
För att högtidlighålla och föreviga konungens frikostiga insatser lät man prägla denna medalj. Frånsidans stående kvinnogestalt – Liberalitas – bärandes på ymnighetshornet fungerar som en tidstypisk, antikiserande allegori över kungamaktens generositet och faderliga omsorg om sitt folk i en av 1700-talets allra mörkaste stunder. Att medaljen dessutom är slagen i tenn, och därtill i denna oerhört sällsynta utgåva, gör den till ett synnerligen fascinerande och konkret tidsdokument från svältåret 1773.
En historiskt mycket intressant tennmedalj. Denna medalj saknades i min stora inventering och är därmed det enda av mig kända exemplaret i tenn och som sådan extremt sällsynt. RRR. 21.55 g, 42mm, slät rand. Kvalitet 01, hanteringsmärken. Referenser: SKM 41c (nu tilldelad ett nytt, eget referensnummer), Hildebrand 28 (1874/1875).
Åtsida
Motivet utgörs av konung Gustav III:s högervända bröstbild. Längs den yttre kanten löper omskriften "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •". I avskärningen nederst, precis under porträttet, återfinns gravören Gustaf Ljungbergers signatur "LIUNGBERGER".
Frånsida
Fältet domineras av en stående kvinnogestalt i antik klädnad som blickar åt höger (Frikostigheten). I sin vänstra arm bär hon ett ymnighetshorn fyllt med frukter och ax, och i sin framsträckta högra hand håller hon en utdelningstavla (tessera). Längs den övre kanten löper omskriften "LIBERALITAS AUGUSTI •". I den nedre avskärningen återfinns gravören Carl Gustaf Fehrmans signatur "C • FEHRMAN •" strax ovanför den horisontella linjen. Under linjen står inskriptionen "CONGIARIUM FAME / PRESSIS CURAT • / MDCCLXXIII •" fördelad på tre rader. Denna latinska text meddelar i översättning att konungen ombesörjer utdelning av spannmål till de av hunger pressade, år 1773.
Missväxten och svältkatastrofen 1772–1773
Början av 1770-talet präglades av svåra missväxtår över stora delar av Europa, vilket i allra högsta grad även drabbade Sverige. Skördehaveriet 1772 ledde till en akut och förödande hungersnöd över stora delar av landet, i synnerhet i Dalarna. En direkt konsekvens av den utbredda svälten och det kraftigt minskade näringsintaget var att befolkningens immunförsvar försvagades drastiskt, vilket skapade en livsfarlig grogrund för epidemier.
Rödsotens härjningar och dödsoffer
Den allvarligaste sjukdomen som grasserade i svältens spår var rödsot, det äldre svenska namnet för dysenteri. Det är en bakteriell diarrésjukdom som trivs i miljöer med bristfällig hygien och ofta sprids via kontaminerat dricksvatten. Sjukdomen resulterar i magkramper, feber och blodiga diarréer, och utan tillgång till modern sjukvård var den mycket ofta dödlig. Pesten och rödsoten drabbade alla samhällsklasser, men de allra fattigaste – som levde i trånga och smutsiga bostäder med sämst tillgång till mat – föll offer i allra störst utsträckning. Särskilt hårt drabbades barnen.
Dödligheten sköt snabbt i höjden och orsakade en djup demografisk kris. Under perioden 1770–1775 krävde rödsoten totalt omkring 35 000 människoliv, vilket motsvarade ungefär två procent av den dåvarande svenska befolkningen. Kulmen nåddes under nödåren 1772 och 1773. År 1772 avled närmare 6 000 personer, och under det fullkomligt katastrofala året 1773 dog över 19 000 svenskar enbart till följd av rödsoten. Det fanns emellertid stora regionala skillnader: medan Norrland klarade sig nästan helt undan, drabbades de sydvästra delarna av landet oerhört hårt 1772, varifrån utbrottet sedan spred sig vidare till rikets sydöstra delar under 1773.
Konungens ingripande och den numismatiska hyllningen
I ljuset av denna humanitära kris tvingades statsmakten att agera. Konung Gustav III uppmanade redan under 1772 köpmännen i Stockholm att skyndsamt införskaffa brödsäd från utlandet. Vidare beordrade han att spannmål skulle delas ut från kronans egna förråd i form av lån till de nödställda landsbygdsborna, med villkoret att det skulle återbetalas först när rikare skördar återigen kunde bärgas. Även enskilda och välbärgade medborgare bidrog med betydande privata donationer för att lindra den värsta hungersnöden.
För att högtidlighålla och föreviga konungens frikostiga insatser lät man prägla denna medalj. Frånsidans stående kvinnogestalt – Liberalitas – bärandes på ymnighetshornet fungerar som en tidstypisk, antikiserande allegori över kungamaktens generositet och faderliga omsorg om sitt folk i en av 1700-talets allra mörkaste stunder. Att medaljen dessutom är slagen i tenn, och därtill i denna oerhört sällsynta utgåva, gör den till ett synnerligen fascinerande och konkret tidsdokument från svältåret 1773.