Gustav III - Borgerskapets priviliegier stadsfästs på riksdagen 1789 av Carl Enhörning - RRR i tenn - Enda noterade exemplaret!
Gustav III - Borgerskapets priviliegier stadsfästs på riksdagen 1789 av Carl Enhörning - RRR i tenn - Enda noterade exemplaret!
En underbar medalj med full lyster och endast obetydliga märken av hantering. Tenn, 54.1g, 57mm, SKM 107c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 74, kvalitet 01/0. Det här utbjudna exemplaret i tenn är den enda av mig registrerade bland auktionsförsäljningar sedan slutet av 1800-talet och som sådant synnerligen sällsynt.
Åtsida
Konungens högervända porträtt iklädd peruk med långt svallande hår ned över axlarna. Porträttet är typiskt för Enhörning, skickligt exekverat, fylligare ansikte och karakteristiska ögon. Under bilden gravörens namn: "ENHÖRNING". I omskriften: "GUSTAVUS III D. G. REX SUECIAE", vilket betyder ”Gustav III, med Guds nåde, Sveriges konung”.
Frånsida
En latinsk dedikation inom en ekkrans: "STATORI IURIUM SUORUM REGNI CIVES URBICI MDCCLXXXIX", vilket på svenska betyder ”Åt försvararen av sina rättigheter – rikets borgare i huvudstaden – 1789.”
Den av Carl Gustaf Enhörning graverade medaljen över Gustaf III från 1789 utgör ett signifikant historiskt tidsdokument. Den präglades under en av Sveriges mer omvälvande politiska perioder – riksdagen 1789 – som kännetecknades av en djup konflikt mellan kungamakten och adelsståndet. I denna konflikt kom de ofrälse stånden (präster, borgare och bönder) att spela en avgörande roll.
Inskriften refererar direkt till händelserna vid riksdagen i Stockholm. Den 23 februari 1789 erhöll borgerskapet en kunglig försäkran om sina privilegier. Detta var en politisk markering som befäste borgerskapets lojalitet till kungen i en tid då adeln aktivt motarbetade monarkens maktambitioner. Denna allians mellan kung och ofrälse stånd bekräftades formellt genom Förenings- och säkerhetsakten, som antogs den 3 april 1789.
Akten var ett av Gustaf III:s mest ingripande politiska beslut. Den stärkte monarkin genom att signifikant reducera adelns maktbefogenheter, samtidigt som den säkrade och utökade rättigheterna för de övriga stånden. Följaktligen lät huvudstadens borgerskap, som gynnades av kungens politik, prägla denna medalj till hans ära. Medaljen fungerade som ett uttryck för tacksamhet och stöd, men kan också ses som en markör för den begynnande maktförskjutning där borgerskapet gradvis stärkte sin ekonomiska och politiska ställning i förhållande till adeln.
Sveriges riksdag var vid denna tid en ståndsförsamling bestående av adel, präster, borgare och bönder. Varje stånd förhandlade internt och röstade sedan som en enhet, vilket innebar att de fyra stånden hade varsin röst i plena. Detta system gav de numerärt små stånden, adeln och prästerna, en oproportionerlig makt i förhållande till de folkrikare borgar- och bondestånden. Gustaf III:s reformer syftade till att ombalansera detta maktförhållande, vilket väckte starkt motstånd inom aristokratin och kulminerade i mordet på kungen 1792.
Medaljen från 1789 fungerar därmed inte enbart som en hyllning, utan även som ett politiskt inlägg. Den speglar borgerskapets position i spänningsfältet mellan kungamakt och adel under en tid av ideologiska omvälvningar, samtida med den franska revolutionen.
I ett längre perspektiv kan medaljen ses som en symbol för ståndssamhällets begynnande upplösning. Under de följande decennierna fortsatte adelns politiska inflytande att minska. Gustaf III:s son, Gustaf IV Adolf, avsattes i statskuppen 1809, och med riksdagsreformen 1866 ersattes ståndsriksdagen slutligen av en tvåkammarriksdag.
Numismatiska objekt som detta belyser ofta sin tids politiska och sociala strömningar. Denna medalj vittnar om borgerskapets ökade betydelse och kungamaktens kamp för att centralisera makten. Den speglar en brytningstid i svensk historia, en övergång mellan traditionella privilegiesamhällen och nya ideal om medborgerliga rättigheter. Medaljen från 1789 blir därmed en konkret illustration av hur Sverige påbörjade sin långsamma övergång mot en modernare samhällsstruktur, där borgerskapet etablerade sig som en central politisk och ekonomisk aktör.
Den av Carl Gustaf Enhörning graverade medaljen över Gustaf III från 1789 utgör ett signifikant historiskt tidsdokument. Den präglades under en av Sveriges mer omvälvande politiska perioder – riksdagen 1789 – som kännetecknades av en djup konflikt mellan kungamakten och adelsståndet. I denna konflikt kom de ofrälse stånden (präster, borgare och bönder) att spela en avgörande roll.
Inskriften refererar direkt till händelserna vid riksdagen i Stockholm. Den 23 februari 1789 erhöll borgerskapet en kunglig försäkran om sina privilegier. Detta var en politisk markering som befäste borgerskapets lojalitet till kungen i en tid då adeln aktivt motarbetade monarkens maktambitioner. Denna allians mellan kung och ofrälse stånd bekräftades formellt genom Förenings- och säkerhetsakten, som antogs den 3 april 1789.
Akten var ett av Gustaf III:s mest ingripande politiska beslut. Den stärkte monarkin genom att signifikant reducera adelns maktbefogenheter, samtidigt som den säkrade och utökade rättigheterna för de övriga stånden. Följaktligen lät huvudstadens borgerskap, som gynnades av kungens politik, prägla denna medalj till hans ära. Medaljen fungerade som ett uttryck för tacksamhet och stöd, men kan också ses som en markör för den begynnande maktförskjutning där borgerskapet gradvis stärkte sin ekonomiska och politiska ställning i förhållande till adeln.
Sveriges riksdag var vid denna tid en ståndsförsamling bestående av adel, präster, borgare och bönder. Varje stånd förhandlade internt och röstade sedan som en enhet, vilket innebar att de fyra stånden hade varsin röst i plena. Detta system gav de numerärt små stånden, adeln och prästerna, en oproportionerlig makt i förhållande till de folkrikare borgar- och bondestånden. Gustaf III:s reformer syftade till att ombalansera detta maktförhållande, vilket väckte starkt motstånd inom aristokratin och kulminerade i mordet på kungen 1792.
Medaljen från 1789 fungerar därmed inte enbart som en hyllning, utan även som ett politiskt inlägg. Den speglar borgerskapets position i spänningsfältet mellan kungamakt och adel under en tid av ideologiska omvälvningar, samtida med den franska revolutionen.
I ett längre perspektiv kan medaljen ses som en symbol för ståndssamhällets begynnande upplösning. Under de följande decennierna fortsatte adelns politiska inflytande att minska. Gustaf III:s son, Gustaf IV Adolf, avsattes i statskuppen 1809, och med riksdagsreformen 1866 ersattes ståndsriksdagen slutligen av en tvåkammarriksdag.
Numismatiska objekt som detta belyser ofta sin tids politiska och sociala strömningar. Denna medalj vittnar om borgerskapets ökade betydelse och kungamaktens kamp för att centralisera makten. Den speglar en brytningstid i svensk historia, en övergång mellan traditionella privilegiesamhällen och nya ideal om medborgerliga rättigheter. Medaljen från 1789 blir därmed en konkret illustration av hur Sverige påbörjade sin långsamma övergång mot en modernare samhällsstruktur, där borgerskapet etablerade sig som en central politisk och ekonomisk aktör.