Gustav III – Den svenska nationella dräkten införs 1778 av Gustaf Ljungberger - Extremt sällsynt - RRR - Den store regissören på Sveriges tron

Gustav III – Den svenska nationella dräkten införs 1778
En vacker tennmedalj med full lyster, med endast obetydliga hanteringsmärken och lätt kabinettsslitage på de högsta partierna. Tenn, 56.94g, 56mm, kvalitet 01. Graverad av Gustaf Ljungberger. Referenser: SKM 69d (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 44 (1874/1875). Extremt sällsynt, RRR.

Om medaljens sällsynthet
I samband med författandet av Sveriges kungliga medaljer genomfördes en omfattande inventering av auktionsförsäljningar som sträckte sig tillbaka till slutet av 1800-talet. I denna inventering noterades endast en tidigare försäljning av denna specifika medaljutgåva i tenn. Det här utbjudna exemplaret är därmed det andra kända i tenn, och som sådant extremt sällsynt (RRR).

Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Gustav III. Han bär en tidstypisk peruk med nackrosett och är iklädd en rikt dekorerad uniform. Gravörens namn, "LIUNGBERGER", står utskrivet längs kanten strax under porträttet. I omskriften löper konungens titel: "GUSTAVUS III· D· G· REX SVECIAE·" (Gustav III med Guds nåde Sveriges Konung).

Frånsida
Ett allegoriskt motiv centrerat kring en antik kvinnogestalt, personifierande Omtanken (Providentia). Hon står vänd framåt med högra handen vilande på basen av en avbruten kolonn. I sin vänstra hand håller hon en uddlös lans, med vilken hon lätt vidrör den svenska riksgloben (prydd med Tre Kronor). På kolonnens bas syns gravörens initialer: "G· L·". I den övre omskriften står: "PROVIDENTIA AUGUSTI·" (Konungens omtanke). I den nedre avskärningen står texten på tre rader: "REVESTIARIA / STABILITA / MDCCLXXVIII" (Den nya dräkten fastställd 1778).

Den store regissören på Sveriges tron
Gustav III var en konung som hela sitt liv bråddes på sin livfulla och viljestarka moder, drottning Lovisa Ulrika. Från henne ärvde han inte bara principen om den suveräna furstemakten, utan också en lidelsefull kärlek till konst, litteratur och teater. Denna fallenhet för det dramatiska kom att färga hela hans politiska gärning.

När Gustav III genomförde sin oblodiga statsvälvning den 19 augusti 1772, och därmed ändade det mångvälde som präglat frihetstiden, gjorde han det med en regissörs sinne för effekt. Med darrande stämma, bunden värja och vit armbindel trädde han fram för sitt garde och talade om fosterlandets räddning. Han hade en sällsynt förmåga att skapa scener som fängslade åskådarna – vare sig det handlade om att tala till dalkarlarna i Mora, instifta Svenska Akademien (1786) eller att personligen skriva pjäser för den nya Kungliga Operan.

Nationella dräkten – politik klädd i siden och kläde
Denna medalj från 1778 fångar Gustav III:s politiska och ekonomiska strävanden i deras mest estetiska form: införandet av "Den svenska nationella dräkten". Kungen lanserade denna dräkt (som fanns i en version för herrar och en för damer, samt i olika utföranden för olika samhällsklasser) av flera sammanvävda skäl.

På ytan var det ett kulturpolitiskt projekt. Gustav III ville skapa en visuell enhetlighet vid hovet och inom ämbetsmannakåren som bröt med det starka, och dyrbara, franska modeinflytandet. Dräkten, inspirerad av renässansens och Gustav II Adolfs mode med sina puffärmar och korta mantlar, var tänkt att väcka patriotiska känslor och knyta an till Sveriges gloriösa förflutna.

Omtanken om rikets finanser
Men det fanns också ett krassare, nationalekonomiskt motiv. Medaljens frånsida bär omskriften Providentia Augusti (Konungens omtanke). Omtanken gällde rikets handelsbalans. Under 1770-talet genomförde Gustav III:s regering, ledd av finansmannen Johan Liljencrantz, genomgripande ekonomiska reformer, däribland den stora myntrealisationen 1776–1777. Genom att lagstadga om en svensk nationell dräkt, där tygerna i största möjliga mån skulle bestå av inhemskt producerat kläde och siden, ville kungen bromsa den dyra importen av utländska lyxtextilier och skydda den inhemska textilindustrin. Dräkten blev på så vis fysiokratism (dåtidens ekonomiska lära) omsatt i mode.

En symbol för det gustavianska enväldet
Den nationella dräkten blev visserligen aldrig någon bestående modesuccé utanför hovet och ämbetsverken, men den utgör ett fascinerande exempel på hur detaljstyrande det gustavianska enväldet var under sina glansdagar. Att låta slå en ståtlig medalj över en klädesreform säger mycket om Gustav III:s självsyn.

Under 1780-talet kom kungens teater att mörkna. Oroliga stämningar inom adeln, det katastrofala och inledningsvis olagliga ryska kriget (som räddades av segern vid Svensksund 1790) samt kungens alltmer diktatoriska fasoner vid riksdagen 1789, ledde till en fatal brytning med stormannaklassen. Den 16 mars 1792 på Operamaskeraden – den ultimata skådeplatsen för den teaterälskande kungen – avlossade Jacob Johan Anckarström sitt dödande skott. Gustav III föll, iförd en svart domino och med serafimerordens band skymtande, som den tragiske hjälten i sitt eget livsdrama. Denna sällsynta tennmedalj står dock kvar som ett minne från en ljusare tid, då kungen ännu styrde Sverige med kultur, omtanke och ett fast grepp om rikets estetik.