Gustav III - Det kungliga ridderspelet (karusellen) "De Okända Riddarna" i Drottningholms slottspark, augusti och september 1785 - RRR - Möjligen det enda kända exemplaret i privat ägo

Gustav III - Det kungliga ridderspelet (karusellen) "De Okända Riddarna" i Drottningholms slottspark, augusti och september 1785 - RRR - Möjligen det enda kända exemplaret i privat ägo
Tenn, 27.61g, 42mm, SKM 96e, Hildebrand 64, kvalitet 01. Obetydlig fläck i fältet framför hjälmen. Åtsida av Gustaf Ljungberger, frånsida av Carl Gustaf Fehrman. Denna medalj slagen i tenn saknades helt i min omfattande inventering som omfattande auktionsförsäljningar från slutet av 1800-talet och får därför preliminärt betraktas som det enda kända privatägda exemplaret och tidigare odokumenterad i denna metall.

Åtsida
Bilden återger Konung Gustav III i profil, vänd åt höger. Porträttet är identiskt med det som användes på medaljen för Grönländska kompaniet, vilket visar Ljungbergers ställning som den främste uttolkaren av kungens drag. Gustav framställs utan kunglig krona, med håret i peruken i en elegant nackpiska, vilket ger honom en civil men värdig framtoning – passande för en monark som såg sig själv som den främste bland jämlikar i kulturens och riddarlekens tecken. Under halsbilden återfinns gravörens namn: LIUNGBERGER. Omskrift: GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE • Svensk översättning: Gustav III, med Guds nåde Sveriges Konung.

Frånsida
Motivet är enkelt men laddat med symbolik: En medeltida tornerhjälm sedd från sidan med visiret nedfällt, vilket döljer bärarens ansikte. Hjälmen är smyckad med en lagerkvist, segerns och ärans tidlösa tecken. Carl Gustaf Fehrmans gravyr är stram och klassicistisk, men motivvalet skvallrar om den gryende romantikens fascination för medeltiden och ridderskapet. Omskrift: ETIAM CELATA TOLLIT PRAEMIA VIRTUS • Svensk översättning: Även förborgad [dold] dygd bär priset. Gravörens namn vid hjälmens bas: C. FEHRMAN. I avskärning: EQUITIBUS INCOGNITIS DROTTNINGHOLMIAE. MDCCLXXXV. Svensk översättning: Till de okända riddarna på Drottningholm 1785.

En Teater i Parken – De Okända Riddarnas Spel
Gustav III har ofta kallats "Teaterkungen", och ingenstans var detta epitet mer träffande än på Drottningholm. För kungen var gränsen mellan liv och skådespel flytande. Politiken var en scen, och scenen var politik. Men ibland ville han bara leka. Sensommaren 1785 förvandlades slottsparken till en skådeplats för en av 1700-talets mest påkostade och romantiska händelser: ett "Karusellspel", en återupplivad form av medeltida tornering men i en förfinad, rokoko-tappning.

Riddarromantik i Upplysningens tid
Medaljen är ett minne från dessa dagar då hovet klädde ut sig. Temat för spelet var "L'Entreprise de la Forêt Enchantée" (Det förtrollade skogens äventyr). Kungen själv, och hans närmaste krets av adelsmän, uppträdde som "Chevaliers Incognitus" – de okända riddarna. På medaljens frånsida ser vi nyckeln till detta rollspel: den slutna hjälmen. Det nedfällda visiret var inte bara en skyddsanordning, det var en dramaturgisk poäng. Genom att uppträda inkognito kunde deltagarna, åtminstone i teorin, bedömas efter sin skicklighet i lansbrytning och ringränning snarare än efter sin rang. Inskriptionen Etiam celata tollit praemia virtus (Även dold dygd bär priset) understryker detta ideal. Det var en lekfull flirt med idén om att den sanna adeln sitter i handlingen, inte i namnet – en tanke som låg i tiden, även om leken var förbehållen den yppersta eliten.

Regissörens hand
Gustav III var inte bara deltagare; han var regissör, manusförfattare och kostymör. Han älskade detaljerna. Karusellen 1785 var en enorm apparat med processioner, musik, fyrverkerier och banketter. Att låta prägla en särskild medalj för deltagarna var en självklar del av iscensättningen. De finare exemplaren i guld och silver delades ut till de vinnande "riddarna" och högt uppsatta gäster. Detta exemplar i tenn representerar medaljens spridning utanför den innersta cirkeln. Kanske förvärvades den av en åskådare som stått i parken och sett de färgsprakande ekipagen passera, eller av en samlare som ville äga en bit av den kungliga glansen. Tennets gråa yta ger hjälmen en tyngd som för tankarna till riktigt stål, snarare än till festens förgyllningar.

Maskeradens dubbla natur
Det finns något profetiskt över denna medalj. Gustav III älskade masken. Den tillät honom att vara någon annan, att röra sig fritt, att testa gränser. Här, 1785, är den slutna hjälmen en symbol för lek och ridderlig dygd. Sju år senare skulle kungen återigen bege sig till en maskerad, på Operan i Stockholm. Då skulle masken inte dölja en vänlig riddare i en park, utan en lönnmördare. Men på denna medalj vilar inga skuggor. Här är visiret nedfällt för leken skull. Den påminner oss om de ljusa dagarna på Drottningholm, då "Tjusarkungen" lät bygga kulisser bland ekarna och fick hela sitt hov att tro att de befann sig i en förtrollad skog, där ära och dygd var det enda hårdvalutan.