Gustav III. Hedersmedalj. Svensksund 1790. Av Carl Gustaf Fehrman
Gustav III. Hedersmedalj. Svensksund 1790. Av Carl Gustaf Fehrman
Avslag i bemålat tenn. 31 x 43 mm. 26,98 g. SKM 110c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Kvalitet 01
Åtsida
Motivet är en allegorisk hyllning till den svenska flottans triumf, utförd i neoklassisk stil. I centrum står Segergudinnan (Nike/Victoria) stående på stäven av en erövrad rysk galär. Hennes dräkt faller i klassiska veck när hon med högra handen höjer en lagerkrans – symbolen för ära – och i den vänstra håller en palmkvist, fredens tecken. Bakom henne vajar den svenska tretungade örlogsflaggan, vars rörelse antyder vinden över Finska viken. Nedanför stäven skvalpar vågorna. Längst ned längs pärlkanten gravörens namn: C.G. FEHRMAN.
Frånsida
Kompositionen är strikt typografisk och inramas av en enkel pärlrand. Innanför denna löper en krans av lagerblad (seger) och pilkvistar (krigisk styrka), sammanbundna nertill. Texten redovisar lakoniskt segerns omfattning. Inskrift i fältet: 53 FIENTELIGE FARTYG ERÖFRADE DEN 9 IULII 1790
Åtsida
Motivet är en allegorisk hyllning till den svenska flottans triumf, utförd i neoklassisk stil. I centrum står Segergudinnan (Nike/Victoria) stående på stäven av en erövrad rysk galär. Hennes dräkt faller i klassiska veck när hon med högra handen höjer en lagerkrans – symbolen för ära – och i den vänstra håller en palmkvist, fredens tecken. Bakom henne vajar den svenska tretungade örlogsflaggan, vars rörelse antyder vinden över Finska viken. Nedanför stäven skvalpar vågorna. Längst ned längs pärlkanten gravörens namn: C.G. FEHRMAN.
Frånsida
Kompositionen är strikt typografisk och inramas av en enkel pärlrand. Innanför denna löper en krans av lagerblad (seger) och pilkvistar (krigisk styrka), sammanbundna nertill. Texten redovisar lakoniskt segerns omfattning. Inskrift i fältet: 53 FIENTELIGE FARTYG ERÖFRADE DEN 9 IULII 1790
Ett Eko av Segern – Svensksund i Samlarens Hand
Det finns ögonblick i historien som är så monumentala att de inte stannar vid slagfältet. De sprider sig som ringar på vattnet, från kungens hov ut till borgerskapets salonger och allmogens stugor. Segern vid Svensksund 1790 var ett sådant ögonblick. Det objekt vi här betraktar är ett fascinerande bevis på detta. Detta är inte den medalj som kungen fäste på amiralernas bröst; detta är ett så kallat avslag i bronserad tenn, en "civil" utgåva skapad för samlare och patrioter som ville äga en fysisk skärva av Sveriges största militära triumf genom tiderna.
Mellan katastrof och triumf
För att förstå tyngden i denna tennbit måste vi förflytta oss till sommaren 1790. Gustav III:s ryska krig hade inletts två år tidigare med högtflygande planer men fastnat i myteri och politiskt moras. I juni 1790 såg allt ut att vara förlorat. Den svenska flottan var innesluten i Viborgska viken, och "Det Viborgska gatloppet" den 3 juli blev en blodig nödutgång där skepp och manskap offrades för att undkomma total förintelse. Moralen vacklade, men kungen och hans flaggkapten Carl Olof Cronstedt vägrade ge upp. De valde strid. Platsen blev Svensksund, utanför dagens Kotka. Här, i en noga utvald hästskoformation mellan öarna, väntade skärgårdsflottan på den ryska björnen. De fartyg som låg för ankar var frukten av Fredrik Henrik af Chapmans genialitet – hemmema, turuma och de snabba kanonsluparna – hybrider byggda för just dessa grunda, förrädiska vatten.
Den 9 juli 1790
Medaljens frånsida bär datumet "Den 9 Iulii". Den dagen inleddes med att den ryska flottan, under den segervisse prinsen av Nassau-Siegen, gick till anfall. Han trodde på en enkel seger mot en slagen fiende. Han misstog sig. Det som följde var ett inferno av krutrök och dånande bredsidor, ett skådespel som konstnären Johan Tietrich Schoultz senare skulle fånga i sina detaljrika oljemålningar. På medaljens åtsida ser vi segergudinnan stå stolt på en rysk stäv. Det är en bild av den verklighet som utspelade sig när de svenska flyglarna, ledda av Jakob Törning och Claes Hjelmstjerna, slöt fällan. Ryssarnas formeringar bröts sönder. Fartyg som Styrbjörn spred död omkring sig, och hjältemodet kände inga könsgränser – vid kanonerna slet kvinnor som Brita Hagberg sida vid sida med männen. När stormen bedarrade den 10 juli låg den ryska flottan i spillror. Siffran på medaljen, "53 Fientelige Fartyg Eröfrade", är en statistisk sanning som förändrade maktbalansen i norra Europa.
Ett memento för folket
De officiella medaljerna i guld och silver delades ut som tapperhetstecken till befälen. Men entusiasmen över segern var nationell. Det skapades en marknad för minnesföremål. Detta avslag i tenn, med sin gjutna ögla upptill, var tänkt att hängas på väggen i ett hem. Den var ett sätt för en civil ämbetsman, en handlare eller en präst att visa sin lojalitet och sin lättnad över att "arvsfienden" var besegrad. Materialet, bronserad tenn, är enklare än guld, men dess budskap är lika starkt. Den mörka patinan och den något mjukare reliefen ger föremålet en tyngd och en karaktär av "fruset ögonblick".
Att hålla detta föremål i handen är att känna historiens vingslag. Det är en länk till den eufori som svepte över riket när nyheten nådde Stockholm. Freden i Värälä undertecknades en månad senare, och även om kriget slutade utan landvinningar, hade Sverige återvunnit sin heder. Denna medalj är det bestående beviset på den sista gången Sverige agerade som en militär stormakt på världshaven.