Gustav III - Hertigen av Småland, Karl Gustavs födelse på Drottningholm den 25 augusti 1782 av Gustaf Ljungberger - Extremt sällsynt i bronserat tenn (RR) - En dynasti i metall – Hoppets år 1782

Gustav III - Hertigen av Småland, Karl Gustavs födelse på Drottningholm den 25 augusti 1782 av Gustaf Ljungberger

Ett vackert höglystrigt exemplar i bronserat tenn, präglat i hög relief. Kvalitet: 01. 57 mm, 62,54 g. Gravör: Gustaf Ljungberger. Referenser: SKM 89c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 59. Raritet: Extremt sällsynt i bronserat tenn (RR).

Åtsida
Motivet visar en stilistiskt ovanlig och kraftfull komposition med kungaparet i profiler vända mot varandra. Till vänster Gustav III och till höger drottning Sophia Magdalena. Kungens hals är bar i klassisk stil, medan drottningen bär ett diadem i håret. Omskriften lyder: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE SOPHIA MAGDALENA D • G • REG • SVECIAE •" (Gustav III, med Guds nåde Sveriges Konung, Sophia Magdalena, med Guds nåde Sveriges Drottning). Under kungens bild återfinns gravörens initial: "L".

Frånsida
Motivet visar de två arvfurstarnas huvuden i profil vända åt höger. Den äldre kronprinsen Gustav Adolf (sedermera Gustav IV Adolf) syns främst, och bakom honom den nyfödde prinsen Karl Gustav. Omskriften lyder: "PROSPERA OMINANTES •" (Bådande lycka / Spåandes välgång). I avskärningen står texten: "CAROLO GUSTAVI ALTERO FILIO / NATO XXV AUG • / MDCCLXXXII" (Åt Karl Gustav, den andre sonen, född den 25 augusti 1782). Under den ena bilden syns gravörens initialer: "GL".

En dynasti i metall – Hoppets år 1782

Denna medalj, präglad 1782, är ett av den svenska numismatikens mest intressanta dynastiska dokument. I en tid då kungamakten var personlig och arvsföljden statens viktigaste angelägenhet, utgör denna tunga pjäs i bronserat tenn en proklamation av stabilitet och framtidstro. Motivet på åtsidan, där Gustav III och drottning Sophia Magdalena blickar mot varandra, är sällsynt i svensk medaljkonst och för tankarna till romerska kejsarmedaljer. Det är en bild av enad monarki, men bakom den strama profilen döljer sig en familjehistoria präglad av politiska intriger, personliga tragedier och en desperat kamp för dynastins överlevnad.

Det olyckliga äktenskapet och Muncks medling

För att förstå tyngden i denna medalj måste vi gå tillbaka till 1766, då Gustav (då kronprins) mot sina föräldrars vilja förmäldes med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Äktenskapet var en politisk allians, framtvingad av mössregeringen, men makarna passade inte för varandra. Gustav, med sitt livliga intellekt och teaterintresse, fann föga gemenskap med den mer inbundna drottningen. Äktenskapet förblev ofullbordat i nio år.

Vändpunkten kom 1775. Gustav III, som alltid var angelägen om dynastins fortlevnad, tog hjälp av sin vän, hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck, för att närma sig sin hustru. Medlingens resultat blev kronprins Gustav Adolfs födelse 1778. Men glädjen solkades av skandal. Rykten spreds om att Munck var barnets verklige far. Dessa rykten nådde kungens mor, änkedrottning Lovisa Ulrika, som satte tro till dem. Följden blev en total brytning mellan mor och son, en spricka som skakade hovet i dess grundvalar.

Försoning och framtidstro

År 1782, medaljens präglingsår, är ett märkesår i Gustav III:s liv. Det markerar slutet på den bittra familjefejden och början på vad som tycktes vara en säkrad framtid. Lovisa Ulrika avled i juli 1782, och vid hennes dödsbädd skedde en formell försoning. Bara en månad senare, den 25 augusti, födde Sophia Magdalena parets andra son på Drottningholms slott: Karl Gustav, hertig av Småland.

Medaljen ska ses i ljuset av dessa händelser. Genom att avbilda kungaparet tillsammans på åtsidan och de två sönerna på frånsidan, manifesterar Gustav III legitimiteten i sin ätt. Det är ett visuellt svar på de rykten som plågat familjen. Här finns en arvinge och en "reserv", en säkrad tronföljd som skulle trygga det gustavianska enväldet för generationer framåt. Omskriften Prospera Ominantes – "bådande lycka" – ger uttryck för den optimism som rådde vid hovet denna sensommar.

Gustav III som familjefader och landsfader

Biografin beskriver Gustav III som ett "starkt modersbundet barn" som bråddes på sin mors begåvning och temperament. Brytningen med henne hade tagit honom hårt, och samtida vittnen talar om en tilltagande melankoli hos kungen efter 1779. Födelsen av den andra sonen måste ha varit en av de få ljuspunkterna i hans annars så komplicerade privatliv. Även om han aldrig fick uppleva "hem- och familjelycka" i borgerlig mening, sökte han skapa en glansfull inramning kring sin familj och sitt hov.

Gustaf Ljungbergers gravyr fångar denna strävan. Medaljen är inte bara ett minne av en födelse, utan ett konstverk i den nyklassiska stil som kungen älskade och främjade efter sin italienska resa. Den höga reliefen och den stilistiska renheten speglar den kulturella blomstring som Gustav III:s regeringstid innebar för Sverige, där arkitektur, teater och konst lyftes till nya höjder.

En kortvarig lycka

Det finns dock en tragisk underton i att betrakta denna medalj idag. Den "lycka" som medaljen bådade blev kortvarig. Den lilla prinsen Karl Gustav, vars profil vi ser bakom sin bror på frånsidan, avled knappt ett år senare, i mars 1783. Sorgen över sonens död, kombinerat med politiska motgångar, bidrog till att kungens sinne hårdnade ytterligare under 1780-talets slut.

Men här, i det bronserade tennet, är tiden frusen i ett ögonblick av fullkomlighet. Kungen och drottningen ser på varandra, förenade i sin uppgift, och sönerna blickar framåt mot en framtid som tycktes ljus. Det är en av de få medaljer i svensk historia som så tydligt sätter dynastin – familjen som institution – i centrum, och den förblir ett rörande monument över Gustav III:s förhoppningar om att bygga inte bara ett kulturellt, utan även ett biologiskt arv.