Gustav III - Konungen uppmanar till enighet den 28 november 1771 av Gustaf Ljungberger - Extremt sällsynt - 2 noterade exemplar - RR - Enighetens teater – Gustav III:s första akt
Gustav III - Konungen uppmanar till enighet den 28 november 1771 av Gustaf Ljungberger
Vacker höglystrig tennmedalj i hög relief, 56 mm, 61,7 g. Några mindre hanteringsmärken, kvalitet 01. Referenser: SKM 17b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 13. RR
Om medaljens sällsynthet - RR
Medaljens extrema sällsynthet understryks av den inventering jag utförde inför verket Sveriges kungliga medaljer. Trots en genomgång av samtliga större auktioner från 1800-talets slut och framåt, har jag utöver det här utbjudna exemplaret endast noterat ett enda försålt exemplar av denna medalj i utförandet tenn, nämligen det exemplar som såldes 1910 ur Ehrensvärds samling. Ett tillfälle för dig som samlar extrema rariteter i vackra kvaliteter.
Åtsida
Porträttet visar en bröstbild av kung Gustav III i profil, vänd åt höger. Kungen bär en elegant allongeperuk med rullade lockar. Det finns en tydlig idealisering i dragen, men samtidigt en igenkännbarhet i den karakteristiska profilen. Omskriften lyder: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •" (Gustav III, med Guds nåde, Sveriges konung). Under bilden står gravörens namn: "G • LIUNGBERGER".
Porträttet visar en bröstbild av kung Gustav III i profil, vänd åt höger. Kungen bär en elegant allongeperuk med rullade lockar. Det finns en tydlig idealisering i dragen, men samtidigt en igenkännbarhet i den karakteristiska profilen. Omskriften lyder: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •" (Gustav III, med Guds nåde, Sveriges konung). Under bilden står gravörens namn: "G • LIUNGBERGER".
Frånsida
Motivet visar en allegorisk scen. Till vänster står vishetsgudinnan Minerva (eller Pallas Athena) i hjälm och rustning. Hon räcker en olivkvist, fredens symbol, till en kvinnogestalt till höger som representerar Sverige (Svea). Svea håller en sköld med tre kronor. Mellan dem, nedtryckt av Minervas vänstra hand, ligger en naken manlig gestalt på marken. Han sträcker sig efter Sveas kläder, symboliserande Tvedräkten som försöker så splittring men kväses av visheten. I bakgrunden syns en horisontlinje. Omskriften lyder: "PACIS AMOR ET CIVILIS CURA CONCORDIAE" (Kärlek till fred och omsorg om medborgerlig endräkt). I avskärningen står datumet: "XXVIII NOW • / MDCCLXXI •" (28 november 1771). Ovanför avskärningslinjen till vänster syns gravörens initialer: "GL".
Motivet visar en allegorisk scen. Till vänster står vishetsgudinnan Minerva (eller Pallas Athena) i hjälm och rustning. Hon räcker en olivkvist, fredens symbol, till en kvinnogestalt till höger som representerar Sverige (Svea). Svea håller en sköld med tre kronor. Mellan dem, nedtryckt av Minervas vänstra hand, ligger en naken manlig gestalt på marken. Han sträcker sig efter Sveas kläder, symboliserande Tvedräkten som försöker så splittring men kväses av visheten. I bakgrunden syns en horisontlinje. Omskriften lyder: "PACIS AMOR ET CIVILIS CURA CONCORDIAE" (Kärlek till fred och omsorg om medborgerlig endräkt). I avskärningen står datumet: "XXVIII NOW • / MDCCLXXI •" (28 november 1771). Ovanför avskärningslinjen till vänster syns gravörens initialer: "GL".
Enighetens teater – Gustav III:s första akt
Det finns en stillsam ironi i denna medalj från 1771. Den präglades till minne av Gustav III:s tal till ständerna den 28 november samma år, där han med patos vädjade om nationell enighet. Men mannen som lät prägla den – och som på åtsidan blickar ut med en förfinad, upplyst profil – skulle snart inse att ord inte räckte för att ena ett sargat rike. Gustaf Ljungbergers mästerliga tennmedalj är därför mer än en minnespenning; den är prologen till en revolution.
Sonen av två världar
Gustav III föddes in i en brytningstid. Hans mor, den viljestarka Lovisa Ulrika, inympade i honom tron på den suveräna kungamakten och kärleken till den franska kulturen. Hans lärare, som den briljante Olof von Dalin, väckte hans historiska intresse. Men barndomen var också en skola i förställning. Tvingad att lyda guvernörer som hans föräldrar avskydde, lärde han sig tidigt konsten att dölja sina avsikter – en "maskerad" som skulle bli ett återkommande tema i hans liv, ända fram till det dödliga skottet på Operan.
När Gustav 1771 återvände från Paris för att bestiga tronen efter sin far Adolf Fredriks död, var Sverige ett land i politiskt sönderfall. Frihetstidens parlamentarism hade urartat i korruption och partistrider mellan hattar och mössor. Kungen kom hem med råd från Ludvig XV i bagaget: försona partierna och samla nationen.
Minerva och Tvedräkten
Det är denna ambition som medaljens frånsida illustrerar. Minerva, vishetens gudinna, räcker fredens olivkvist till Svea samtidigt som hon med kraft trycker ner Tvedräkten i stoftet. Datumet i avskärningen, den 28 november 1771, markerar dagen då Gustav III försökte medla fred mellan de stridande ständerna. Han föreslog en "komposition", en kompromiss för att rädda landet från kaos. Men försöket misslyckades. Adeln och de ofrälse stod för långt ifrån varandra, och Tvedräkten lät sig inte kuvas av vackra ord.
Misslyckandet ledde Gustav till en slutsats som skulle förändra Sveriges historia: om enighet inte kunde förhandlas fram, måste den tvingas fram. Mindre än ett år efter att denna medalj präglades, i augusti 1772, genomförde han sin statskupp. Med vita bindlar om armen red han genom Stockholm, hyllad av folket som befriare från "det aristokratiska mångväldet".
Kungen som regissör
Gustav III var en "teaterkung" i ordets djupaste bemärkelse. För honom var politiken en scen där varje gest, varje dräkt och varje medalj var en del av iscensättningen. Han grundade Svenska Akademien, Operan och Dramaten, inte bara för nöjes skull, utan för att förfina språket och lyfta nationens ära.
Denna medalj är en del av den scenografin. Den visar oss den bild Gustav ville sprida av sig själv: den upplyste monarken, kulturens beskyddare och fridens furste. Att han senare skulle föra Sverige in i ett äventyrligt krig mot Ryssland och driva igenom Förenings- och säkerhetsakten 1789, som gjorde honom nästan enväldig, finns det inga spår av här. Här är han ännu den unge idealisten, påverkad av fysiokraterna och Voltaire, som drömmer om att styra med förnuftets ljus.
Ljungbergers gravyr fångar kungens dubbla natur. Åtsidans porträtt är mjukt och elegant, nästan feminint, vilket speglar den "ofantliga livfullhet" och charm som samtiden vittnade om. Men frånsidans Minerva visar stålet i hans vilja. Gustav III var en man som kunde citera franska filosofer i ena stunden och planera en militärkupp i nästa. Han var en monark som ville bli älskad, men som dog hatad av den adel han en gång försökt charma.
Att hålla denna medalj är att hålla en frusen ögonblicksbild av hoppet före stormen. Det är minnet av en kung som trodde att skönhet och vältalighet kunde bygga en nation, men som till slut fick lära sig att makten talar ett hårdare språk.