Gustav III, Riksdaler 1792 - året då kungen mördades - Vackert skarpt exemplar med fin lyster - Ödesåret 1792: En riksdaler i skuggan av Anckarströms skott

Gustav III (1746–1792), Riksdaler 1792 – Ett historiskt signifikant mynt från kungamordets år

Vackert skarpt exemplar med fin lyster. Kvalitet 1+/01++, plantsrispor på åtsidan, 29,43 g, 41 mm. (#1543). Referens: SMB 36 (Sveriges myntbok av Delzanno).

Åtsida 

Konungens högervända bröstbild, framställd i enlighet med tidens nyklassiska ideal. Gustav III avbildas med en tidstypisk peruk med bunden nackpiska. Omskriften lyder: "GUSTAVUS III · D · G · REX SVECIAE ·" Översättning: Gustav III, med Guds nåde Sveriges konung.

Frånsida
Sveriges krönta lilla riksvapen, omgivet av Serafimerordens kedja. Skölden bär de tre kronorna. Vapenskölden flankeras av valören med årtalet nederst. Längst upp återfinns konungens valspråk: "FÄDERNESLANDET"

Ödesåret 1792: En riksdaler i skuggan av Anckarströms skott

Vissa årtal i den svenska numismatiken bär på en tyngd som sträcker sig långt utanför myntkabinettens väggar. 1792 är ett sådant år. Denna riksdaler, med sin skarpa lyster och Gustav III:s stolta profil, är präglad under det år då den gustavianska eran fick sitt våldsamma och teatrala slut. Att hålla detta objekt i handen är att vidröra själva brytpunkten mellan upplysningens glans och det bittra hat som ledde till ett av Sveriges mest kända kungamord.

Maskeraden och det sista skottet

Myntet är präglat under de sista månaderna av Gustav III:s liv. Den 16 mars 1792, under en maskeradbal på operan – den scen kungen själv låtit bygga och som var hans absoluta favoritplats – föll det ödesdigra skottet. Trots varningar via en anonym biljett klev kungen ut i foajén, klädd i en svart siden-domino. Där, i trängseln av masker, sköt Jacob Johan Anckarström kungen i ryggen. Inskriptionen på myntets baksida, Fäderneslandet, får en nästan ironisk underton när man betänker att kungen mördades av män som i sitt eget tycke agerade för just fäderneslandets frihet mot vad de såg som ett maktfullkomligt envälde.

En begåvning sprungen ur Lovisa Ulrika

Gustav III:s personlighet, som präglat detta mynts utformning, var i hög grad ett arv från hans moder, drottning Lovisa Ulrika. Från henne ärvde han sitt lidelsefulla intresse för konst, litteratur och teater, men också strävan efter en suverän kungamakt. Hans uppväxt var en brytningstid där han lärde sig att förställa sig, en egenskap som senare skulle göra honom till både en skicklig diplomat och en misstrodd regent. Som vuxen framstod han som en av Europas främsta kulturpersonligheter, en mecenat som personligen instruerade sina skådespelare och som grundade Svenska Akademien för att uppodla det svenska språket.

Myntet som maktmedel och reform

Riksdalern 1792 är en produkt av den stora myntrealisationen 1776–77, en av regimens mest lyckade reformer genomförd av Johan Liljencrantz. Genom denna fick Sverige riksdalern som huvudmynt och en silvermyntfot som skapade ordning i statens finanser efter frihetstidens oreda. Myntets tekniska perfektion – trots plantsrisporna på detta exemplar – vittnar om kungens intresse för att även statens betalningsmedel skulle utstråla värdighet och estetisk förfining. Dock skulle kriget mot Ryssland 1788–90 återigen ruinera statskassan och leda till utgivandet av riksgäldssedlar, vilket gör silvret från hans sista år än mer eftertraktat.

En enväldig konung i exil på Haga

Under de sista åren, då detta mynt präglades, hade kungen hårdnat i sitt sinne. Den bittra kampen mot adeln vid riksdagen 1789, där han genom Förenings- och säkerhetsakten i praktiken gjort sig enväldig, hade isolerat honom från de gamla hovkretsarna. Han drog sig ofta tillbaka till den anspråkslösa träbyggnaden på Haga för att arbeta i avskildhet eller för att finna rekreation genom lugna rittritter – det som i samtiden kallades att promenera till häst. Hatet mot honom pyrde i adliga kretsar, och vid Pechlins hem på Blasieholmen planerades det attentat som slutligen skulle kosta honom livet.

Arvet efter teaterkungen

När Gustav III dog den 29 mars 1792, till följd av infektionen efter skottskadan, lämnade han efter sig ett land i sorg och förvirring. Hans riksdaler från 1792 förblir ett av de mest eftersökta mynten för samlare, inte bara för dess estetiska kvaliteter, utan för att det bär vittnesbörd om det år då "fäderneslandets" fader föll för en lönnmördares hand. Det är en länk till den tid då svensk kultur blomstrade som mest, under en regent som älskade teatern så mycket att han till slut dog på dess scen.