Gustav III - Sällskapet Fri-Byggarorden (F.B.) – 1787 (senare utgåva)
Sällskapet Fri-Byggarorden (F.B.) – 1787
Silver, 26,85 g, 40 mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, med ett litet skrapmärke på randen. Osignerad. Senare utgåva. Referens: Jämför SKM 179a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno)
Åtsida
Motivet domineras av de stora, centralt placerade initialerna "F.B.". I en båge ovanför bokstäverna löper ordens latinska valspråk: "ORBIS NON SUFFICIT UNUS", vilket kan översättas till "En enda värld är inte nog för honom". Den nedre halvan av fältet avskiljs av en dubbel linje och utgörs av ett graverat tegelstensmönster som föreställer en mur. Centralt på muren finns en nedsänkt rektangulär kartusch med det ingraverade datumet "1787 / 24 / 4". Längs hela medaljens ytterkant löper en distinkt och dekorativ sågtandsbård.
Frånsida
Motivet utgörs av en central gravyr på tre rader med texten: "SANNING / OCH / SNILLE.". Orden inramas av en kraftig, detaljerad lagerkrans som är bunden med ett dekorativt band i nederkant. Även frånsidan omges av samma tandade kantbård som åtsidan.
Sällskapet Fri-Byggarorden och det gustavianska ordensväsendet
Denna sällsynta och mystiska medalj härrör från det idag nedlagda ordenssällskapet Fri-Byggarorden (F.B.). Den förefaller vara präglad med originalstampar, men den maskinella präglingen i ring tyder på att det rör sig om ett så kallat senare avslag, troligtvis framställt på Kungliga Myntverket kring sekelskiftet 1800/1900 för samlarändamål. Sällskapet grundades i Stockholm exakt det datum som åtsidan anger: den 24 april 1787. Denna tid utgjorde en guldålder för allehanda ordenssällskap i det gustavianska Sverige, där upplysningsideal, vitterhet och mystik ofta flätades samman. Bakom grundandet stod "åtskilliga vänner", där greve Magnus Stenbock pekas ut som en av de mest framträdande centralgestalterna.
Till skillnad från många av dåtidens strikt manliga ordnar var Fri-Byggarorden progressiv och öppen för både män och kvinnor. Som mest samlade man omkring 49 bröder och systrar, och sällskapet knöt även till sig en kortvarig förgrening i Finland. Rent strukturellt leddes orden av en ordförande och systemet var uppbyggt av totalt sex grader – tre arbetsgrader och tre riddargrader.
Inträdeskraven var högt ställda på kandidaternas karaktär; det krävdes att den sökande ägde "redlighet och medborgerlig dygd", och man måste dessutom kunna presentera rekommendationer från två faddrar. Det latinska valspråket "Orbis Non Sufficit Unus" samt medaljens uppmaning till "Sanning och snille" är djupt förankrade i 1700-talets intellektuella strävanden. Vidare är namnet Fri-Byggarorden och muren på åtsidans gravyr en tydlig anspelning på den byggnadsmystik och symbolik som var vanligt förekommande inom frimureriet.
Guldåldern och den litterära ambitionen
Kort efter grundandet prövades sällskapet av Gustav III:s ryska krig (1788). Flera av ordens mest drivande medlemmar tillhörde armén, vilket ledde till att verksamheten tillfälligt stannade av. Efter freden tog dock arbetet ny fart, och 1795 blev ett avgörande år. Den 24 april slogs Fri-Byggarorden samman med det litterärt inriktade "Egyptiska sällskapet", vilket omedelbart dubblerade medlemsantalet.
Den 8 december samma år nådde sällskapet sin politiska höjdpunkt då hertig Karl utfärdade ett nådigt skyddsbrev. I brevet gavs orden öppet tillstånd att fritt hålla sina sammankomster för att odla "fria konster och vetenskaper". Medvindarna gjorde medlemmarna djärva; man försökte nu etablera sig som en Svenska Akademien "en miniature" och lanserade 1796 tidskriften Journal för allmänna uplysningen och sederna. Ambitionen översteg dock förmågan. Journalen blev föremål för svidande samtida kritik och häcklades i satiren "Fri-Bryggareordens visa". Tryckfrihetsförordningen i mars 1798 satte till slut den definitiva spiken i kistan för sällskapets publicistiska drömmar.
Lyceum och sällskapets upplösning
Parallellt med de litterära försöken tog sig upplysningsidealen även praktiska uttryck. Sommaren 1796 grundades skolan Lyceum, som skulle utmana statens skolor genom att ersätta utantillinlärande med en diskursiv metod av samtal och föreläsningar. I praktiken blev dock undervisningen snarlik de statliga skolornas, och elevantalet översteg sällan fem till sex personer.
Vid sekelskiftet 1800 var krisen ett faktum. Den dåliga publiciteten hade skadat ryktet, och samhällsklimatet hade tröttnat på mystiska ordenssällskap. Under år 1800 registrerades endast fem nya invigningar, och efter 1805 upphörde all anteckning om nya medlemmar. Det oundvikliga slutet för Fri-Byggarordens esoteriska verksamhet kom våren 1821. Den 1 april stängdes skolan Lyceum ned, och den 24 april – på dagen 34 år efter grundandet – samlades bröderna för att anta nya stadgar som uteslutande fokuserade på välgörenhet. Denna osignerade silvermedalj kvarstår därmed som ett sällsynt och fascinerande dokument över det sena 1700-talets dolda, upplysningsdrivna sällskapsliv.
Silver, 26,85 g, 40 mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, med ett litet skrapmärke på randen. Osignerad. Senare utgåva. Referens: Jämför SKM 179a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno)
Åtsida
Motivet domineras av de stora, centralt placerade initialerna "F.B.". I en båge ovanför bokstäverna löper ordens latinska valspråk: "ORBIS NON SUFFICIT UNUS", vilket kan översättas till "En enda värld är inte nog för honom". Den nedre halvan av fältet avskiljs av en dubbel linje och utgörs av ett graverat tegelstensmönster som föreställer en mur. Centralt på muren finns en nedsänkt rektangulär kartusch med det ingraverade datumet "1787 / 24 / 4". Längs hela medaljens ytterkant löper en distinkt och dekorativ sågtandsbård.
Frånsida
Motivet utgörs av en central gravyr på tre rader med texten: "SANNING / OCH / SNILLE.". Orden inramas av en kraftig, detaljerad lagerkrans som är bunden med ett dekorativt band i nederkant. Även frånsidan omges av samma tandade kantbård som åtsidan.
Sällskapet Fri-Byggarorden och det gustavianska ordensväsendet
Denna sällsynta och mystiska medalj härrör från det idag nedlagda ordenssällskapet Fri-Byggarorden (F.B.). Den förefaller vara präglad med originalstampar, men den maskinella präglingen i ring tyder på att det rör sig om ett så kallat senare avslag, troligtvis framställt på Kungliga Myntverket kring sekelskiftet 1800/1900 för samlarändamål. Sällskapet grundades i Stockholm exakt det datum som åtsidan anger: den 24 april 1787. Denna tid utgjorde en guldålder för allehanda ordenssällskap i det gustavianska Sverige, där upplysningsideal, vitterhet och mystik ofta flätades samman. Bakom grundandet stod "åtskilliga vänner", där greve Magnus Stenbock pekas ut som en av de mest framträdande centralgestalterna.
Till skillnad från många av dåtidens strikt manliga ordnar var Fri-Byggarorden progressiv och öppen för både män och kvinnor. Som mest samlade man omkring 49 bröder och systrar, och sällskapet knöt även till sig en kortvarig förgrening i Finland. Rent strukturellt leddes orden av en ordförande och systemet var uppbyggt av totalt sex grader – tre arbetsgrader och tre riddargrader.
Inträdeskraven var högt ställda på kandidaternas karaktär; det krävdes att den sökande ägde "redlighet och medborgerlig dygd", och man måste dessutom kunna presentera rekommendationer från två faddrar. Det latinska valspråket "Orbis Non Sufficit Unus" samt medaljens uppmaning till "Sanning och snille" är djupt förankrade i 1700-talets intellektuella strävanden. Vidare är namnet Fri-Byggarorden och muren på åtsidans gravyr en tydlig anspelning på den byggnadsmystik och symbolik som var vanligt förekommande inom frimureriet.
Guldåldern och den litterära ambitionen
Kort efter grundandet prövades sällskapet av Gustav III:s ryska krig (1788). Flera av ordens mest drivande medlemmar tillhörde armén, vilket ledde till att verksamheten tillfälligt stannade av. Efter freden tog dock arbetet ny fart, och 1795 blev ett avgörande år. Den 24 april slogs Fri-Byggarorden samman med det litterärt inriktade "Egyptiska sällskapet", vilket omedelbart dubblerade medlemsantalet.
Den 8 december samma år nådde sällskapet sin politiska höjdpunkt då hertig Karl utfärdade ett nådigt skyddsbrev. I brevet gavs orden öppet tillstånd att fritt hålla sina sammankomster för att odla "fria konster och vetenskaper". Medvindarna gjorde medlemmarna djärva; man försökte nu etablera sig som en Svenska Akademien "en miniature" och lanserade 1796 tidskriften Journal för allmänna uplysningen och sederna. Ambitionen översteg dock förmågan. Journalen blev föremål för svidande samtida kritik och häcklades i satiren "Fri-Bryggareordens visa". Tryckfrihetsförordningen i mars 1798 satte till slut den definitiva spiken i kistan för sällskapets publicistiska drömmar.
Lyceum och sällskapets upplösning
Parallellt med de litterära försöken tog sig upplysningsidealen även praktiska uttryck. Sommaren 1796 grundades skolan Lyceum, som skulle utmana statens skolor genom att ersätta utantillinlärande med en diskursiv metod av samtal och föreläsningar. I praktiken blev dock undervisningen snarlik de statliga skolornas, och elevantalet översteg sällan fem till sex personer.
Vid sekelskiftet 1800 var krisen ett faktum. Den dåliga publiciteten hade skadat ryktet, och samhällsklimatet hade tröttnat på mystiska ordenssällskap. Under år 1800 registrerades endast fem nya invigningar, och efter 1805 upphörde all anteckning om nya medlemmar. Det oundvikliga slutet för Fri-Byggarordens esoteriska verksamhet kom våren 1821. Den 1 april stängdes skolan Lyceum ned, och den 24 april – på dagen 34 år efter grundandet – samlades bröderna för att anta nya stadgar som uteslutande fokuserade på välgörenhet. Denna osignerade silvermedalj kvarstår därmed som ett sällsynt och fascinerande dokument över det sena 1700-talets dolda, upplysningsdrivna sällskapsliv.