Gustav III:s kröning 29 maj 1772 i Stockholms Storkyrka av Gustaf Ljungberger

Gustav III:s kröning 29 maj 1772 i Stockholms Storkyrka av Gustaf Ljungberger
Tilltalande exemplar av en historiskt betydelsefull medaljutgåva som representerar den svenska frihetstidens sista och den gustavianska tidens första stora numismatiska monument. Kvalitet 1+/01. Mindre märken. SKM 20c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024).  Hildebrand 15.Brons, 56mm, 94.65g. RAR i Brons! (#122)

Åtsidan upptas av en magnifik bröstbild av Gustav III, vänd åt höger. Kungen bär en rikt ornerad kröningsdräkt, vars tyngd och textur gravören mästerligt återgivit. Över axlarna vilar de fyra svenska riddarordnarnas kedjor (Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden), vilket markerar kungens roll som ordensväsendets stormästare och nationens samlande kraft. Huvudet kröns av en sluten kungakrona, och det peruken med det utslagna håret faller i mjuka lockar över nacken, en frisyr som signalerar både mode och majestät. Omskriften "GUSTAVUS III. D. G. REX SVECIAE." (Gustav III, med Guds nåde Sveriges Konung) ramar in porträttet. Under bilden syns gravörens signatur "LIUNGBERGER".

Frånsidan presenterar ett klassiskt ryttarporträtt, en genre med anor från romerska kejsare. Gustav III sitter till häst i full kröningsornat, med krona på huvudet och spira i hand. Hästen är avbildad i en stolt, hög skritt eller passage, vilket ger kompositionen en känsla av behärskad kraft och framåtrörelse. Omskriften lyder "PATRIAE CURA SALUSQVE TUA" (Fäderneslandets vård och din välgång/räddning). I avskärningen: "CORONAT. HOLMIAE / D. XXIX MAII / MDCCLXXII" (Krönt i Stockholm den 29 maj 1772).

I stormens öga: Teaterkungens entré
När Gustav III red till Storkyrkan den 29 maj 1772 för att låta sig krönas, var luften i Stockholm mättad av både förväntan och politisk förruttnelse. Frihetstiden sjöng på sista versen, sliten av partistriderna mellan hattar och mössor. Gustaf Ljungbergers medalj fångar detta ögonblick av frusen tid – ett ögonblick då den unge kungen ännu spelade rollen av en konstitutionell monark, samtidigt som planerna på statskuppen som skulle förändra allt redan smiddes i det fördolda.

Medaljens formspråk är talande. På åtsidan ser vi inte bara en kung, utan en inscensättning av kungadömet. Gustav III, känd som "Teaterkungen", visste bättre än någon annan hur man använde symboler. De fyra ordenskedjorna som tynger hans axlar är inte bara dekoration; de är en visuell proklamation om enighet i ett splittrat rike. Genom att bära alla ordnar samtidigt knyter han armén (Svärdsorden), ämbetsmännen (Nordstjärneorden) och jordbruket/handeln (Vasaorden) till sin person.

Frånsidans ryttarporträtt är än mer symbolladdat. Att avbilda sig själv till häst var det yttersta uttrycket för suveränitet, en direkt koppling till förebilder som Gustav II Adolf och Karl X Gustav. Men där stormaktstidens kungar ofta red med draget svärd, rider Gustav III här med spiran – lagens och ordningens symbol.

Det finns en bitande ironi i medaljens datum. Bara tre månader efter den 29 maj, i augusti 1772, skulle Gustav genomföra sin oblodiga revolution och rycka makten ur ständernas händer. Inskriften Patriae cura salusque tua kan läsas som en profetia: kungen såg sig själv som fäderneslandets enda räddning undan partikäbblet. Denna medalj är således mer än ett minne av en ceremoni; den är prologen till det gustavianska enväldet, präglad i brons just innan ridån gick upp för det verkliga dramat.