Gustav III:s tryckfrihetsförordning den 26 april 1774 av Gustaf Ljungberger - RRR - Enda noterade exemplaret i tenn

Gustav III:s tryckfrihetsförordning den 26 april 1774 av Gustaf Ljungberger - RRR - Enda noterade exemplaret i tenn
Tenn, kvalitet 01, mindre, obetydliga, fläckar, 27.8g, 42mm, SKM 50c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 31

Medaljens sällsynthet
Medaljens extrema sällsynthet understryks av den inventering jag utförde inför verket Sveriges kungliga medaljer. Trots en genomgång av samtliga större auktioner från 1800-talets slut och framåt, har jag inte noterat ett enda försålt exemplar av denna medalj i utförandet tenn.

Åtsida
Gustav III:s profil, vänd åt höger. Porträttet är utfört i en klassisk stil där monarken bär en tidstypisk peruk med lockar, draperad hals och en blick som utstrålar både ungdomlig energi och kunglig auktoritet. Under halsavskärningen återfinns gravörens namn: "LIUNGBERGER". I omskrift: "GUSTAVUS III • D • G • REX SVECIAE •".  Svensk översättning: Gustav III, med Guds nåde Sveriges Konung.

Frånsida
motivet presenterar en pastoral scen hämtad från den antika herdediktningen, mättad med politisk symbolik. En herde sitter avslappnat lutad mot en avbruten, kraftig trädstam. Han spelar på en flöjt (pipa). På huvudet bär han en bredbrättad hatt, en så kallad frihetshatt (pileus), vilket är en klassisk ikonografisk symbol för frihet från slaveri eller förtryck. Landskapet är antytt med markvegetation. Kompositionen andas lugn och harmoni, en bild av den "lyckliga Arkadien" som upplysningstiden omhuldade. I omskrift: "LUDERE QVAE VELLEM CALAMO PERMISIT". Svensk översättning: Han tillät [mig] att spela vad jag ville på pipan. (Citatet anspelar på Vergilius Ekloger, där en herde tackar en gudomlig välgörare för sin frihet). I avskärning: "D • XXVI • APRIL • / MDCCLXXIV".  Svensk översättning: Den 26 april 1774. Signatur på avskärningslinjen till vänster: "G • L •".

Herdens flöjt och kungens nåd – En dubbelbottnad frihet
När man betraktar Gustaf Ljungbergers medalj över 1774 års tryckfrihetsförordning möts man av en idyll. Herden som sitter lutad mot stubben och spelar på sin flöjt under en frihetshatt är en förförisk bild av harmoni. Men medaljer är sällan objektiva sanningsvittnen; de är maktens självbild präglad i metall. Bakom den pastorala fasaden och den latinska sentensen döljer sig en av den svenska historiens mest komplexa politiska manövrar – ögonblicket då Gustav III gav det svenska ordet frihet, men samtidigt lade sin hand tungt över pennan.

Arvet från Frihetstiden
För att förstå medaljens budskap måste vi blicka tillbaka till det politiska landskap som föregick den. Frihetstiden hade varit en era av parlamentarisk storm, där hattar och mössor stred om makten. Ur detta politiska kaos föddes 1766 världens första grundlagsskyddade tryckfrihetsförordning. Drivande var den österbottniske prästen Anders Chydenius, som med profetisk skärpa varnade för att utan det fria ordet skulle "ett fasande mörcker följa... öfwer hela wår frihets himmel". Lagen var radikal: offentlighetsprincipen infördes, censuren avskaffades (med undantag för teologiska skrifter) och debatten exploderade.

Men så kom statskuppen 1772. Gustav III, den "upplyste despoten", grep makten och sopade bort frihetstidens partivälde. Med ett penndrag avskaffades alla grundlagar som tillkommit sedan 1680. Plötsligt svävade det fria ordet i ett juridiskt vakuum. Gällde 1766 års lag fortfarande? Myndigheterna tvekade, domstolarna famlade. Kungen själv, slug och beräknande, fann situationen nyttig. Osäkerheten skapade en självcensur, en "villrådighet och fruktan" hos oppositionen som passade den nya regimen väl.

Den 26 april 1774
Trycket från rättsväsendet blev dock till slut för stort. Svea hovrätt och riksrådet krävde besked. Den 26 april 1774 – datumet som står präglat i medaljens exerg – föll domen. Gustav III förklarade att den gamla lagen var upphävd, men att tryckfrihet som princip var "nyttig för riket". Han utfärdade en ny förordning, och det är denna handling medaljen hyllar.

Tittar vi närmare på medaljens inskrift, Ludere quae vellem calamo permisit ("Han tillät mig spela vad jag ville på pipan"), ser vi kärnan i den gustavianska ideologin. Det är inte längre en medborgerlig rättighet herden utövar; det är en tillåtelse (permisit) given av en välvillig härskare. Friheten kommer ovanifrån, som en nåd, inte underifrån som ett krav.

En frihet med förbehåll
Den nya lagen var i mångt och mycket en kopia av den gamla, men med subtila och ödesdigra ändringar. Där 1766 års lag hade sagt att allt var tillåtet som inte uttryckligen var förbjudet, vände 1774 års lag på perspektivet: allt som inte uttryckligen var tillåtet kunde vara straffbart. Straffen skärptes drastiskt. Att kritisera grundlagarna kunde nu leda till dödsstraff. Ännu mer effektivt var införandet av "boktryckarcensuren". Genom att göra boktryckaren medansvarig för innehållet skapade kungen en armé av ängsliga grindvakter. Få tryckare vågade riskera liv och egendom för en radikal pamflett. Offentlighetsprincipen, 1766 års stolthet, begränsades också kraftigt; rådets protokoll stängdes åter in i arkivens mörker.

Symbolik och verklighet
Medaljens herde bär frihetshatten, men han sitter lutad mot en avbruten trädstam. Är det en slump, eller en omedveten symbol för det stympade statsskick som frihetstiden lämnat efter sig? Kanske representerar stubben den gamla, "licentiösa" tryckfriheten som nu huggits ner för att ge plats åt en mer "ordnad" frihet. Gustav III ville framstå som kulturens och upplysningens beskyddare. Medaljen är ett lysande exempel på hans propagandamaskineri. Den visar upp en fasad av pastoral idyll och konstnärlig frihet, men döljer den juridiska snara som lades runt halsen på den politiska oppositionen.

Ett eko in i framtiden
Trots inskränkningarna var 1774 års förordning fortfarande unik i ett europeiskt perspektiv. Den svenska offentlighetsprincipen överlevde, om än sargad. Men medaljen berättar om en tid då friheten var villkorad. Det skulle dröja till 1809, och senare 1949, innan tryckfriheten återigen blev en "oryggelig Grundlag" som inte var beroende av en kunglig nyck. Ljungbergers medalj i tenn förblir därmed ett dubbeltydigt monument. Den är ett vackert konstverk över en kunglig gåva, men också en påminnelse om att den frihet som ges som en nåd, kan tas tillbaka med samma lätthet. Herden spelar på sin pipa, men det är kungen som bestämmer melodin.