Gustav IV Adolf (1792–1809): För tapperhet i fält - Enda noterade exemplaret i tenn - RRR
Gustav IV Adolf (1792–1809): För tapperhet i fält
Ett extremt sällsynt avslag i tenn som saknades i min omfattande inventering som gjordes i samband med katalogiseringen av Sveriges kungliga medaljer 2024. Inventeringen sträckte sig tillbaka till slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar. Detta exemplar är sålunda det enda av mig noterade i tenn. RRR, 9,2g, 30mm, slät rand. Kvalitet 01, två obetydliga, icke störande fläckar på frånsidan. Nytt katalognummer har skapats: SKM 36d (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 31 (1874/1875). Hildebrand katalogiserar endast typen och inte de olika metallförekomsterna.
Åtsida
Motivet utgörs av ett stort monogram, "GA", med den romerska siffran "IV" placerad inuti, vilket representerar kung Gustav IV Adolf. Monogrammet kröns av en större kunglig krona och omges av tre mindre kronor, symboliserande Sveriges riksvapen. Fältet inramas av en dekorativ pärlstavslist längs den yttre kanten. Åtsidan är graverad av Lars Grandel.
Frånsida
Fältet domineras av texten "FÖR / TAPPERHET / I FÄLT" fördelad på tre centrerade rader. Inskriptionen inramas av en bunden lagerkrans. Även denna sida inramas av en pärlstav längs kanten.
Tapperhetsmedaljernas ursprung under Gustav III
Traditionen med svenska tapperhetsmedaljer har djupa rötter och inleddes av Gustav III. Dessa kungliga belöningsmedaljer präglades för allra första gången år 1789, på konungens uttryckliga befallning. Ursprungligen var de bestämda blott för underbefäl och manskap inom armén och flottan. De delades ut i stor mängd, präglade i silver, under det pågående kriget mot Ryssland 1789 och det följande året. Den ursprungliga bärordningen stipulerade att de skulle bäras i ett ljusblått band. Formgivningen var så pass lyckad att frånsidans typer och inskrifter bibehölls helt oförändrade på tapperhetsmedaljerna även under Gustav III:s efterträdare.
Gustav IV Adolfs utgåva
När Gustav IV Adolf lät fortsätta traditionen med tapperhetsmedaljer, började hans specifika utgåva att präglas år 1806. Medan frånsidan förblev i det närmaste identisk med Gustav III:s tidigare utgåva, fick åtsidan en ny formgivning av gravören L. Grandel, centrerad kring den nye monarkens krönta monogram. De officiella medaljerna, avsedda för utdelning i fält, präglades i guld och silver. Till skillnad från Gustav III:s helblå band, bars Gustav IV Adolfs medaljer i ett band som var hälften blått och hälften gult.
Att det aktuella objektet är ett obeskrivet avslag i tenn gör det till ett oerhört intressant numismatiskt dokument. Tennet användes inte för utdelning utan fungerade snarare som material för provpräglingar för att kontrollera gravörens stampar, eller som minnesobjekt och samlarutgåvor.
Ett extremt sällsynt avslag i tenn som saknades i min omfattande inventering som gjordes i samband med katalogiseringen av Sveriges kungliga medaljer 2024. Inventeringen sträckte sig tillbaka till slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar. Detta exemplar är sålunda det enda av mig noterade i tenn. RRR, 9,2g, 30mm, slät rand. Kvalitet 01, två obetydliga, icke störande fläckar på frånsidan. Nytt katalognummer har skapats: SKM 36d (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno). Hildebrand 31 (1874/1875). Hildebrand katalogiserar endast typen och inte de olika metallförekomsterna.
Åtsida
Motivet utgörs av ett stort monogram, "GA", med den romerska siffran "IV" placerad inuti, vilket representerar kung Gustav IV Adolf. Monogrammet kröns av en större kunglig krona och omges av tre mindre kronor, symboliserande Sveriges riksvapen. Fältet inramas av en dekorativ pärlstavslist längs den yttre kanten. Åtsidan är graverad av Lars Grandel.
Frånsida
Fältet domineras av texten "FÖR / TAPPERHET / I FÄLT" fördelad på tre centrerade rader. Inskriptionen inramas av en bunden lagerkrans. Även denna sida inramas av en pärlstav längs kanten.
Tapperhetsmedaljernas ursprung under Gustav III
Traditionen med svenska tapperhetsmedaljer har djupa rötter och inleddes av Gustav III. Dessa kungliga belöningsmedaljer präglades för allra första gången år 1789, på konungens uttryckliga befallning. Ursprungligen var de bestämda blott för underbefäl och manskap inom armén och flottan. De delades ut i stor mängd, präglade i silver, under det pågående kriget mot Ryssland 1789 och det följande året. Den ursprungliga bärordningen stipulerade att de skulle bäras i ett ljusblått band. Formgivningen var så pass lyckad att frånsidans typer och inskrifter bibehölls helt oförändrade på tapperhetsmedaljerna även under Gustav III:s efterträdare.
Gustav IV Adolfs utgåva
När Gustav IV Adolf lät fortsätta traditionen med tapperhetsmedaljer, började hans specifika utgåva att präglas år 1806. Medan frånsidan förblev i det närmaste identisk med Gustav III:s tidigare utgåva, fick åtsidan en ny formgivning av gravören L. Grandel, centrerad kring den nye monarkens krönta monogram. De officiella medaljerna, avsedda för utdelning i fält, präglades i guld och silver. Till skillnad från Gustav III:s helblå band, bars Gustav IV Adolfs medaljer i ett band som var hälften blått och hälften gult.
Att det aktuella objektet är ett obeskrivet avslag i tenn gör det till ett oerhört intressant numismatiskt dokument. Tennet användes inte för utdelning utan fungerade snarare som material för provpräglingar för att kontrollera gravörens stampar, eller som minnesobjekt och samlarutgåvor.