Gustav IV Adolf – Konungaparets återkomst från kröningen i Norrköping 1800 - En extremt sällsynt medalj i bronserat tenn RRR - Enda exemplaret!
Gustav IV Adolf – Konungaparets återkomst från kröningen i Norrköping 1800
En extremt sällsynt medalj i bronserat tenn (RRR). Detta utbjudna exemplar är anmärkningsvärt då det är det enda noterade sedan slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar, och det saknades till och med i den stora inventering som genomfördes i samband med författandet av referensverket Sveriges kungliga medaljer (2024). Bronserat tenn, 73,51 g, 57 mm. Kvalitet 01. Graverad av Carl Enhörning. Referenser: SKM 25d (nytt tilläggsnummer), Hildebrand 22 (som ej specificerar metall).
Åtsida
Konungaparets, Gustav IV Adolf och drottning Fredrika av Baden, högervända och krönta bröstbilder i rik ornering. Nedanför bröstbilderna återfinns gravörens namn: "ENHÖRNING•". I omskriften längs medaljens kant löper texten: "GUSTAVUS IV ADOLPHUS, FREDRICA D•V•REX ET REGINA SVECIAE" (Gustav IV Adolf, Fredrika, med Guds nåde Sveriges konung och drottning).
Frånsida
En vackert bunden krans av lager och rosor. I centrum står texten på två rader: "AUGUSTIS / REDEUNTIBUS•" (Till de majestätiskt upphöjdas återkomst). I avskärningen nedtill finns inskriptionen: "MENS•JUN•MDCCC• / CIVES STOCKHOLMENSES•" (I juni månad 1800. Stockholms medborgare).
En kröning i exil från huvudstaden
När det unga kungaparet återvände till Stockholm i juni 1800, en händelse som Stockholms borgerskap lät fira genom att prägla denna magnifika medalj, var det efter en historiskt laddad vistelse i Östergötland. Gustav IV Adolf hade nämligen valt att förlägga både riksdagen och sin kröning till Norrköping istället för huvudstaden. Orsaken var djupt politisk. Rikets finanser var i ett bedrövligt skick efter faderns ryska krig, missväxtåren 1798–1799 och de handelshinder som de europeiska stormaktskrigen fört med sig. En realisation av riksgäldssedlarna var absolut nödvändig, vilket krävde ständernas medverkan. Konungen skydde dock Stockholm, vars främmande legationer och lättrörliga, radikala opinion han djupt misstrodde. Kröningen och riksdagen i Norrköping blev stormig; konungen konfronterades med en demonstrativ riddarhusopposition, vilket befäste hans motvilja mot framtida ständerinkallelser. Trots detta kunde realisationen genomföras och statsfinanserna stabiliseras.
Formad av trauma och pliktkänsla
Att Gustav IV Adolf hyste en sådan misstro mot radikala strömningar hade sin djupa förklaring i hans uppväxt. Hans barndom hade varit ensam, och mordet på hans högt beundrade far, Gustav III, år 1792 hade drabbat honom i den känsligaste trettonårsåldern. Dådet etsade sig fast i den unge kungens medvetande som ett direkt utslag av den gudlöshet som följt i upplysningens och den franska revolutionens spår. Formad av en ortodox och strängt from kristendomsuppfattning antog han valspråket "Gud och folket".
Hans äktenskap med prinsessan Fredrika av Baden hade ingåtts 1797. Det var en politisk kompromiss efter att en planerad förlovning med den ryska kejsarinnan Katarina II:s sondotter Alexandra kraschat i sista stund, då Gustav IV Adolf vägrat vika sig för kravet att låta en rysk storfurstinna utöva sin ortodoxa religion på svensk mark. Äktenskapet med Fredrika började kyligt och med stor blyghet, men banden stärktes 1799 i och med födseln av sonen, kronprins Gustav. När paret återvände från Norrköping till Stockholm sommaren 1800, red de på en våg av spirande familjelycka och tillfällig ekonomisk stabilitet, vilket återspeglas i medaljens hoppfulla rosenkrans.
Vilddjuret och stormaktens fall
Kröningen och den framgångsrika myntrealisationen följdes av flera progressiva inrikespolitiska reformer, inte minst enskiftesförordningarna som kom att omvandla det svenska jordbruket. Men det var konungens oförsonliga utrikespolitik som skulle besegla hans öde. Gustav IV Adolfs hat mot den franska revolutionen överfördes på Napoleon Bonaparte. Kungen vägrade av religiös och legitimistisk övertygelse att förhandla med Napoleon, som han till och med kom att identifiera med Uppenbarelsebokens vilddjur.
När Ryssland och Frankrike slöt fred i Tilsit 1807 och vände sig mot England – Sveriges enda kvarvarande bundsförvant – blev Sveriges läge ohållbart. Kungen vägrade dock vika sig för ryska krav på att ansluta sig till kontinentalblockaden. Resultatet blev det katastrofala Finska kriget (1808–1809) och ett mardrömslikt tvåfrontskrig när även Danmark förklarade krig.
Från konung till "överste Gustafsson"
Förlusten av den östra rikshalvan och kungens osmidighet gentemot sina egna militära rådgivare ledde slutligen till statskuppen i mars 1809. Kungen arresterades av sina egna officerare, avsattes och skickades tillsammans med sin familj i landsflykt. Hans resterande liv blev en utdragen tragedi. Skild från drottning Fredrika, alienerad från sina barn och ständigt på resande fot under namnet "överste Gustafsson", tynade den forna monarken bort i utlandet. Han avled utfattig och alkoholiserad på ett litet värdshus i schweiziska S:t Gallen 1837.
Denna extremt sällsynta medalj från sommaren 1800 står idag som en fascinerande och vemodig tidsmarkör. Den vittnar om en ung, nykrönt familjefar som med gudsfruktan och allvar försökte rädda sitt rike, ovetande om den storm som snart skulle slita både kronan och landet i stycken.
En extremt sällsynt medalj i bronserat tenn (RRR). Detta utbjudna exemplar är anmärkningsvärt då det är det enda noterade sedan slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar, och det saknades till och med i den stora inventering som genomfördes i samband med författandet av referensverket Sveriges kungliga medaljer (2024). Bronserat tenn, 73,51 g, 57 mm. Kvalitet 01. Graverad av Carl Enhörning. Referenser: SKM 25d (nytt tilläggsnummer), Hildebrand 22 (som ej specificerar metall).
Åtsida
Konungaparets, Gustav IV Adolf och drottning Fredrika av Baden, högervända och krönta bröstbilder i rik ornering. Nedanför bröstbilderna återfinns gravörens namn: "ENHÖRNING•". I omskriften längs medaljens kant löper texten: "GUSTAVUS IV ADOLPHUS, FREDRICA D•V•REX ET REGINA SVECIAE" (Gustav IV Adolf, Fredrika, med Guds nåde Sveriges konung och drottning).
Frånsida
En vackert bunden krans av lager och rosor. I centrum står texten på två rader: "AUGUSTIS / REDEUNTIBUS•" (Till de majestätiskt upphöjdas återkomst). I avskärningen nedtill finns inskriptionen: "MENS•JUN•MDCCC• / CIVES STOCKHOLMENSES•" (I juni månad 1800. Stockholms medborgare).
En kröning i exil från huvudstaden
När det unga kungaparet återvände till Stockholm i juni 1800, en händelse som Stockholms borgerskap lät fira genom att prägla denna magnifika medalj, var det efter en historiskt laddad vistelse i Östergötland. Gustav IV Adolf hade nämligen valt att förlägga både riksdagen och sin kröning till Norrköping istället för huvudstaden. Orsaken var djupt politisk. Rikets finanser var i ett bedrövligt skick efter faderns ryska krig, missväxtåren 1798–1799 och de handelshinder som de europeiska stormaktskrigen fört med sig. En realisation av riksgäldssedlarna var absolut nödvändig, vilket krävde ständernas medverkan. Konungen skydde dock Stockholm, vars främmande legationer och lättrörliga, radikala opinion han djupt misstrodde. Kröningen och riksdagen i Norrköping blev stormig; konungen konfronterades med en demonstrativ riddarhusopposition, vilket befäste hans motvilja mot framtida ständerinkallelser. Trots detta kunde realisationen genomföras och statsfinanserna stabiliseras.
Formad av trauma och pliktkänsla
Att Gustav IV Adolf hyste en sådan misstro mot radikala strömningar hade sin djupa förklaring i hans uppväxt. Hans barndom hade varit ensam, och mordet på hans högt beundrade far, Gustav III, år 1792 hade drabbat honom i den känsligaste trettonårsåldern. Dådet etsade sig fast i den unge kungens medvetande som ett direkt utslag av den gudlöshet som följt i upplysningens och den franska revolutionens spår. Formad av en ortodox och strängt from kristendomsuppfattning antog han valspråket "Gud och folket".
Hans äktenskap med prinsessan Fredrika av Baden hade ingåtts 1797. Det var en politisk kompromiss efter att en planerad förlovning med den ryska kejsarinnan Katarina II:s sondotter Alexandra kraschat i sista stund, då Gustav IV Adolf vägrat vika sig för kravet att låta en rysk storfurstinna utöva sin ortodoxa religion på svensk mark. Äktenskapet med Fredrika började kyligt och med stor blyghet, men banden stärktes 1799 i och med födseln av sonen, kronprins Gustav. När paret återvände från Norrköping till Stockholm sommaren 1800, red de på en våg av spirande familjelycka och tillfällig ekonomisk stabilitet, vilket återspeglas i medaljens hoppfulla rosenkrans.
Vilddjuret och stormaktens fall
Kröningen och den framgångsrika myntrealisationen följdes av flera progressiva inrikespolitiska reformer, inte minst enskiftesförordningarna som kom att omvandla det svenska jordbruket. Men det var konungens oförsonliga utrikespolitik som skulle besegla hans öde. Gustav IV Adolfs hat mot den franska revolutionen överfördes på Napoleon Bonaparte. Kungen vägrade av religiös och legitimistisk övertygelse att förhandla med Napoleon, som han till och med kom att identifiera med Uppenbarelsebokens vilddjur.
När Ryssland och Frankrike slöt fred i Tilsit 1807 och vände sig mot England – Sveriges enda kvarvarande bundsförvant – blev Sveriges läge ohållbart. Kungen vägrade dock vika sig för ryska krav på att ansluta sig till kontinentalblockaden. Resultatet blev det katastrofala Finska kriget (1808–1809) och ett mardrömslikt tvåfrontskrig när även Danmark förklarade krig.
Från konung till "överste Gustafsson"
Förlusten av den östra rikshalvan och kungens osmidighet gentemot sina egna militära rådgivare ledde slutligen till statskuppen i mars 1809. Kungen arresterades av sina egna officerare, avsattes och skickades tillsammans med sin familj i landsflykt. Hans resterande liv blev en utdragen tragedi. Skild från drottning Fredrika, alienerad från sina barn och ständigt på resande fot under namnet "överste Gustafsson", tynade den forna monarken bort i utlandet. Han avled utfattig och alkoholiserad på ett litet värdshus i schweiziska S:t Gallen 1837.
Denna extremt sällsynta medalj från sommaren 1800 står idag som en fascinerande och vemodig tidsmarkör. Den vittnar om en ung, nykrönt familjefar som med gudsfruktan och allvar försökte rädda sitt rike, ovetande om den storm som snart skulle slita både kronan och landet i stycken.