Gustav IV Adolf - Tapperhetsmedalj i det Ryska kriget 1808-1809 - Hederstecken för livgardister i generalstabsvakten - EXTREMT SÄLLSYNT - RRR

Ryska kriget 1808-1809
År 1807 tornade hoten upp sig kring det svenska kungariket. Napoleon stod som segrare på kontinenten i ett krig som hade startat några år efter franska revolutionen. Endast Storbritannien, stött av Sverige, stretade emot kejsaren. Den unge svenske kungen, Gustav IV Adolf, vägrade att underkasta sig Napoleons vilja och delta i bojkotten riktad mot den Brittiska handeln. Detta skulle komma att visa sig ödesdigert. Sommaren 1807 tvingades den ryske kejsaren Alexander till en förhandlingsfred med Napoleon efter flera blodiga nederlag. I juli undertecknades en överenskommelse i Tilsit och Europa delades mellan de båda kejsarna i två intressesfärer.  På den ryska kejsaren Alexander låg nu ansvaret att tvinga Sverige att ge upp alliansen med Storbritannien. Trots inhemsk kritik fattade den ryske ledaren beslut om krig mot Sverige.

Den 21 februari 1808 gick ryssarna över gränsen mot Finland vid Kymmene älv. Den svenska armén var redan från början underlägsen fienden. Den svenska Krigsplanen gick därför ut på att rädda fältarmén genom en snabb reträtt norrut mot Uleåborg. På Sveaborg utanför Helsingfors skulle en stark garnison förläggas, som kunde hålla ut till sommaren.  När isen väl gått upp skulle norra armén under generalen, senare fältmarskalken, Wilhelm Mauritz Klingspor, marschera söderut från Uleåborg och, tillsammans med förstärkningar från den västra rikshalvan, dvs Sverige, och skärgårdsflottan på Sveaborg som bestod av ca 100 skepp, trycka ryssarna ut ur Finland.

MEN som ofta går det inte riktigt som det var tänkt och den svenska militära ledningen fick annat att tänka på då Danmark i mitten av mars förklarade krig mot Sverige. Sverige var plötsligt indraget i ett tvåfrontskrig och kunde därmed ej sända förstärkningar till Finland. Men trots denna pressade situation kom den norra svenska fältarméns motoffensiv igång i Finland, helt enligt planen. I april kunde de första svenska framgångarna rapporteras till högkvarteret i Stockholm. Ryssarna tvingades sakta att retirera. Men då inträffade det otänkbara: Sveaborg kapitulerade den 3 maj. Hur kunde detta ske?

Sveaborgs fästning ansågs ointaglig och den ryska armen insåg att stormning var omöjlig därför satsade man på psykologisk krigsföring, desinformation genom falska tidningar och falsk information som spreds och sist men inte minst med hjälp av det sk "gyllene krutet" dvs mutor. Sveaborgs kommendant, Carl Olof Cronstedt, var redan innan kriget missnöjd då han uppfattade att han landsförvisats och degraterats då han satts att ansvara för fästningen. Cronsted var en högt meriterad militär under Gustav III:s tid och deltog i segern vid Svensksund 1790. Han inledde efter en kort tids belägring förhandlingar med ryssarna och helt emot reglementet lämnade han även borgen i detta ärende.

Den 2 april mottogs en rysk delegation på fästningen. Cronstedt föreslog ett avtal om vapenvila och svensk kapitulation. Ryssarna överrumplades av svenskens förslag. Flera kurirer skickades till Stockholm och bad om undsättning, dessa fångades dock av ryssarna och inget bud kunde levereras till Stockholm. Den 6 april beseglades Sveaborgs öde genom den konvention som undertecknades. Fästningen skulle ges upp om inte fem svenska linjeskepp hade anlänt före den 3 maj. 

Hela överenskommelsen var mycket märklig och har förvånat eftervärlden i snart tvåhundra år. Det var mycket osannolikt att isen skulle tillåta en undsättning så tidigt som i början av maj. Några svenska linjeskepp kom inte, faktum är att ledningen i Stockholm inte ens kände till konventionen. Mellan den 4 och 6 maj marscherade således den svenska garnisonen ut från Sveaborg som bestod av 6750 stridande män. Det svenska rikets i särklass viktigaste och starkaste fästning föll i ryska händer. 

Enorma förråd av krut, livsmedel, tobak, kanoner, sprit och musköter föll i ryssarnas händer,  dessutom ett hundra skärgårdsfartyg som låg upplagda inom fästningen. Det ryska krigsbytet var enormat och den svenska förlusten likaså,  dels Sveaborgsfästning men inte minst hela den östra rikshalvan var nu närmast förlorade. Cronstedts handling var i både juridisk och moralisk mening ett förräderi utifrån de normer som gällde 1808. Han dömdes i sin frånvaro till att mista höger hand, halshuggas och steglas i en krigsrätt 1809.

Den direkta konsekvensen av kapitulationen var att den svenska krigsplanen föll samman. Inte minst blev förlusten av skärgårdsfartygen ett svårt bakslag. Den norra svenska fältarmén under Klingspor kunde, oavsett fästningens fall, återta nästan hela Österbotten under sommaren 1808. Ryssarna var på reträtt och den svenska offensiven kunde ha fortsatt om armén i Österbotten inte hade blivit stående. Orsaken var den skriande bristen på mat. Istället fick ryssarna möjlighet att hämta kraft, återta initiativet och slutligen vinna kriget i Finland under augusti och september 1808. Säkerligen påverkade Cronstedts förräderi motståndskraften hos fältarmen också.

Om tapperhetsmedaljen och dess sällsynthet - RRR
Under kriget utdelades tapperhetsmedaljer till livgardister, stationerade i Finland i den norra armen, i silver som var avsedda att bäras i band. Dessutom förekommer ett mindre antal präglade, och ej utdelade, medaljer i silver. Dessutom har några exemplar präglats i brons, möjligtvis som prov innan själva silverpräglingen skedde. Samtliga präglingar är idag extremt sällsynta. 

I den internationella databasen Coin Archives Pro (där de flesta större auktionsföretagens resultat finns arkiverade) har under de senaste ca 20 åren endast ett enda bronsexemplar noterats vilket ingick i friherre Bondes samling och såldes på auktion 2010 med objektsnummer 473. Tapperhetsmedaljen saknades helt i övriga större medaljsamlingar som sålts i modern tid som i den del av Sven Svenssons samling som såldes 1966 och 1970 av Hirsch Mynthandel och i Sune Eberhard Cronas samling som såldes av Felix Schlessinger i Amsterdam 1937. Utöver Bondes bronsexemplar har jag kännedom om följande i offentliga samlingar, i Kungliga myntkabinettets samling finns ett originalexemplar i silver med band och ett silverexemplar utan band och i Uppsala universitets myntkabinett finns ett silverexemplar utan band. Det här utbjudna bronsexemplaret är sålunda det andra av mig kända i privata och offentliga samlingar enligt ovanstående statistiska källor och torde som sådan vara extremt sällsynt. Hildebrand 30, Brons, 10.41g, 31mm, kvalitet 01, RRR.

Åtsida
På tre rader: "GENERAL- / STABS-VAKT / 1808 och 1809"

Frånsida
På fyra rader: "TAPPERT / OCH / PÅLITLIGT / UPPFÖRANDE