Gustav Adolf som kronprins - Industri-, slöjd- och konstutställningen i Lund 1907 av Sven Kulle i originaletui
Kvalitet 01, obetydlig fläck, silver 51.8g, 45mm (Sven Kulle Jugendkonstnären av Bo Gustavsson, sid 115). Stamparna till medaljen var färdiga först i början av 1908. Medaljen delades ut till utställarna. Förutom att Kulle utförde utställningens medalj deltog han också som utställare i konstavdelningen med "en samling nya medaljer jämte åtskilliga äldre"
Åtsida
Kronprins Gustav Adolfs vänstervända bröstbild. I omskriften; "GUSTAF ADOLF SVERIGES ARFFURSTE HERTIG AF SKÅNE". I fältet gravörens namn: "SVEN KULLE 1907".
Frånsida
I förgrunden en symbolisk representation av Lunds medeltida stadskärna och i bakgrunden den nyuppförda maskinhallen med dess 45 meter höga torn. Inskrift: " INDUSTRI SLÖJD OCH KONST- UTSTÄLLNINGEN I LUND 1907". Signerad "SVEN KULLE"
I december 1905 beslutade Lunds Fabriks- och Hantverksförening att arrangera en stor utställning om industri, slöjd och konst, planerad till år 1907. Redan i mars 1906 godkände kommunen sitt ekonomiska stöd, och fjorton månader senare stod allt klart. Den 30 maj 1907 invigdes Lundautställningen, som pågick i fyra månader och lockade nästan 250 000 besökare. Utställningsområdet låg där Stadsparken i dag breder ut sig, och människor strömmade dit för att beundra tekniska nymodigheter och roa sig på nöjesfältet.
Den stora världsutställningen i London 1851 blev en förebild för liknande arrangemang, och slutet av 1800-talet präglades av en utställningsepok där teknik, vetenskap, konst och design förenades. Det var en tid av snabba tekniska framsteg, framtidstro och optimism. I Lund gick man snabbt från beslut till handling. Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin fick uppdraget att leda projektet och började omedelbart skissa på byggnader.
Resultatet var storslaget. Utställningen innehöll en 150 meter lång maskinhall med ett torn på 45 meter, där besökarna kunde åka upp med hiss och njuta av en hänförande utsikt. Många skånska företag tog tillfället i akt att marknadsföra sig med egna paviljonger, och utställningarna speglade också en alltmer globaliserad värld. Bland annat lyfte man fram produkter från kolonierna, och besökarna kunde exempelvis utforska en javanesisk by, uppförd av Malmö Kafferosteri, där exotismen förstärktes av värdinnor klädda i traditionella folkdräkter.
Ett av utställningens mest framåtblickande inslag var den så kallade Solidarvillan, som introducerade nya trender inom bostadsbyggande och inspirerades av Ellen Keys idéer. Framtidens hem skulle vara lättskötta, rationella, ljusa och vackra. Villan var utrustad med tvättstuga, modernt kök och en elektrisk dammsugare, och arkitekten Harald Boklund hade även formgivit möblerna.
Besökarna kunde äta i en restaurang byggd i skånsk stil med halmtak eller njuta av ärtsoppa från en automatrestaurang. I musikpaviljongen, som fortfarande finns bevarad, spelade musiker från Södra Skånska Infanteriregementet tolv timmar om dagen. Utställningen blev en succé, gick med vinst och lockade människor från alla samhällsklasser.
Lund var inte bara en radikal universitetsstad, utan också en betydande industristad – en idéernas stad, då som nu. Det är svårt att inte dra paralleller till dagens ambitioner att göra Lund till kulturhuvudstad, en tävling som dock förlorades till Umeå. Liksom 1907 är Lund fortfarande en stad full av idéer och framstående industri, men dagens betydligt längre planeringstider sätter sin prägel på projekten.