Gustav V - Kungliga sällskapet Pro Patria - För trohet och flit - Tilldelad Evert Liljestrand 1951
Silver, 39.05g, 42mm, kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg. Randskrift: "Evert Liljestrand 1951"
Åtsidan bär Konung Gustav V:s profilbild vänd åt vänster. Porträttet visar den åldrade monarken, men med skarpa och distinkta drag som utstrålar auktoritet och landsfaderlighet. Omskriften lyder: "GUSTAF V SVERIGES GÖT. O. VEND. KONUNG" (Gustaf V, Sveriges, Götes och Vendes Konung). Under halsavskärningen syns gravörens initialer "A.L." (Adolf Lindberg). Medaljen är fäst i en genombruten kunglig bygelkrona, försedd med en ring för upphängning i band.
Frånsidan domineras av en tät och detaljrik krans av eklöv, en klassisk symbol för medborgerlig styrka, uthållighet och trohet. Innanför kransen står orden som sammanfattar medaljens syfte: "FÖR TROHET OCH FLIT". Runt kanten löper utgivarens namn: "AF KONGL. SÄLLSKAPET PRO PATRIA" (Av Kungliga Sällskapet för Fäderneslandet). Nederst binder en rosett samman eklövskransen.
För Fäderneslandet: Från hemlig orden till samhällets stöttepelare
När Evert Liljestrand mottog sin silvermedalj 1951 höll han inte bara ett stycke ädelmetall i sin hand, utan ett koncentrat av svensk socialhistoria som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Sällskapet Pro Patria – latin för "För Fäderneslandet" – har genom århundradena genomgått en metamorfos från ett gille och slutet ordenssällskap till en vital välgörenhetsorganisation.
Rötter i mystik och barmhärtighet
Sällskapets ursprung kan spåras till det medeltida Svenska lantgillet, som anses vara en av de äldsta sammanslutningarna i Sverige. År 1766 ombildades detta gille till "Svenska Landtorden Pro Patria", ett slutet ordenssällskap präglat av tidens vurm för ritualer och mystik. Från denna tid bevaras praktfulla ordenskedjor med förgyllda stjärnor och blå kors, symboler för en inre krets av invigda. Men det var nöden, inte ceremonierna, som skulle forma sällskapets framtid.
Den svåra missväxten i Dalarna 1773 blev en vändpunkt. Under ledning av riksrådet Carl Fredrik Scheffer samlade sällskapet in medel till spannmål för de svältande i Malung och Älvdalen. Denna handlingskraftiga barmhärtighet markerade början på en ny era där ordensmystiken fick ge vika för praktisk samhällsnytta.
Barnbördshuset – Sällskapets hjärta
Sällskapets mest bestående arv inleddes 1774, då läkaren Christian Ludvig Ramström på eget initiativ öppnade Sveriges första barnbördshus. När Ramström drabbades av ekonomiska svårigheter klev Pro Patria in och övertog driften 1776, med löftet att "för all framtid underhålla och utvidga" verksamheten. Detta var en tid då fattiga ogifta mödrar ofta födde i lönndom och misär. Pro Patrias barnbördshus, som flyttade från Wallingatan till Sveavägen och slutligen till Thorildsvägen, erbjöd en fristad där kvinnor kunde föda kostnadsfritt eller mot låg avgift.
Gustav III imponerades djupt av verksamheten och gav sällskapet sitt kungliga beskydd. År 1799 fick de rätten att kalla sig "Det Kongl. Sällskapet Pro Patria", och 1803 gavs tillstånd att de medaljer sällskapet delade ut fick bäras offentligt. Det var detta kungliga privilegium som lade grunden till den medaljtradition som Evert Liljestrand blev en del av 150 år senare.
En medalj vid en epoks slut
Årtalet på medaljen, 1951, bär på en särskild historisk tyngd. Det var just detta år som Pro Patrias barnbördshus lades ner och förlossningsverksamheten övergick till det allmänna sjukvårdssystemet. Liljestrands medalj markerar därmed slutet på en era. Samtidigt som han belönades för sin "trohet och flit", avslutade sällskapet sin mest kända verksamhetsgren för att istället omvandla sina tillgångar till fonder för barn och ungdomar.
År 1814 hade den slutna ordensverksamheten helt upphört för att fokusera på "Barmhärtighets-Stiftelser" och belöningssystemet. Medaljen "För trohet och flit", som delades ut fram till 2005, var sällskapets sätt att uppmuntra samhällsnyttig verksamhet och långvarig anställning. För mottagaren var eklövskransen på medaljens frånsida en bekräftelse på att det tysta, dagliga arbetet värderades lika högt som de stora gesterna.
Idag, efter att ha firat sitt 250-årsjubileum 2016, lever Kungl. Sällskapet Pro Patria vidare som en länk mellan stat och marknad. Fastigheten på Thorildsvägen såldes 1980, men avkastningen fortsätter att göra nytta. Evert Liljestrands medalj är således mer än ett personligt minne; den är en länk i en kedja av välgörenhet som sträcker sig från 1700-talets spannmålshjälp till dagens bidrag till behövande barn, allt under mottot Pro Patria – För Fäderneslandet.