Gustav V - Medalj från Hästutställningen i Visby 1919 – av jugendmästaren Sven Kulle
Silver, 39.64g, 43mm, kvalitet 01. Bo Gustavsson, sid 214. stämplad på randen med "SILVER 1919". Ett tidsdokument från en tid då jordbruket ännu vilade på hästens styrka. Medaljen graverades av Sven Kulle, en av Sveriges främsta medaljkonstnärer under sekelskiftet 1900, och bär hans namn både i klartext (”S. Kulle” på åtsidan) och med initialer (”SK” på frånsidan).
Åtsida
Gotlands vapensköld med det klassiska lammets bild – Guds lamm med korsfana – krönt av en rikt dekorerad krona och inramad av en tät ekkrans, symbol för styrka och värdighet.
Frånsida
Text överst: "HÄST-UTSTÄLLNINGEN I VISBY", prydligt placerad över korslagda lagerkvistar, vilket ger ett högtidligt och segerbetonat uttryck. Nederst syns en hästsko – ett passande emblem för tillfället. Fältet är avsett för att gravera in pristagarens namn.
Hästutställningen i Visby 1919
I början av 1900-talet var hästen ännu oumbärlig för lantbruk, militär och transport. För att främja avel och uppmuntra kvalitet anordnades årliga hästutställningar runt om i landet – och den 23 juni 1919 var det Gotlands tur. Visby hästutställning samlade bönder, uppfödare, militära representanter och hushållningssällskap i ett gemensamt syfte: att stärka svensk hästavel och belöna de djur som visade prov på styrka, hållbarhet och exteriör perfektion. På utställningen visades bortemot 500 hästar, varav de flesta var ardennerhästar. Förutom själva utställningen anordnades även trav- och hopptävlingar. Medaljer som denna delades ut som hederspris till utställningens främsta deltagare – en symbol för både tradition och framsteg i det svenska jordbrukets hjärta.
Sven Kulle – medaljkonstnär med internationell räckvidd och jugendens elegans
Sven Servatius Kulle (1860–1945) var en av Sveriges mest betydelsefulla medalj- och myntgravörer under sekelskiftet 1900 – en konstnär som förenade hantverksskicklighet med symbolrik formkänsla. Han föddes i Lund den 13 maj 1860, som bror till konstnärerna Jakob och Axel Kulle, och visade tidigt prov på konstnärlig talang. Sin formella utbildning fick han vid Konstakademiens principskola 1876–1878, men det var i Adolf Lindbergs ateljé, där han arbetade mellan 1876 och 1887, som han verkligen lärde sig medaljgravörens praktiska yrkeskonst. Lindberg, då Sveriges ledande medaljkonstnär, blev hans mentor och förmedlade senare en viktig kontakt: en anställning hos Paulin Tasset i Paris – en av Europas främsta medaljgravörer.
I Paris öppnades nya dörrar. Kulle fick möjlighet att studera vid École Nationale des Arts Décoratifs och etablerade 1891 en egen ateljé i den franska huvudstaden. Där arbetade han med både svenska och internationella uppdrag, bland annat i samarbete med gravören Svante Nilsson. År 1901 återvände Kulle till Sverige, där han fortsatte sin bana som självständig konstnär. Hans verk sträckte sig långt utanför Sveriges gränser – han skapade mynt för bland annat Monaco, Abessinien och Guatemala, vilket vittnar om hans internationella anseende.
Ett konstnärligt arv i metall
Kulle arbetade i en tid då jugendstilen präglade Europa. Denna stil – med sin eleganta ornamentik, böljande linjer och naturinspirerade motiv – genomsyrar även Kulles medaljkonst. Han hade en särskild känsla för symbolik, komposition och hantverksmässig detaljrikedom, vilket gör att hans verk ofta uppfattas som mer än bara hedersbetygelser – de är små konstverk i sin egen rätt.
Bland hans mest kända verk märks:
- Lunds universitets 250-årsjubileumsmedalj,
- Porträttmedaljer över Edvard Brändström, Otto Samson, Hjalmar Wallgren och Casimir de la Gardie,
- Oskar II:s jubileumsmedalj 1898,
- En dubbelporträttmedalj över mecenaten Pontus Fürstenberg och hans maka Göthilda.
Kulle finns även representerad i Nationalmuseums samlingar i Stockholm – ett erkännande av hans betydelse för svensk konsthistoria.