Gustav V – Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförenings belöningsmedalj - Tilldelad E. Lundvik år 1927 - Skarpskytterörelsen och medborgarens försvar
Gustav V – Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförenings belöningsmedalj
Silver, 16.45 g, 31 mm. Medaljen är försedd med ögla och orange band, avsedd att bäras på bröstet. Kvalitet 1+/01. Åtsidan är graverad av Lea Ahlborn (1865) och frånsidan av Adolf Lindberg (1868). Randprägling: "SILVER 1927". Utmärkelsetyp som delats ut sedan 1865; detta exemplar tilldelades E. Lundvik år 1927. Referenser: Brita Olsén, sid 173 (åtsidan); Hildebrand 108 (frånsidan).
Åtsida
Motivet utgörs av två skarpskyttar i en dynamisk, heroisk komposition. Den ena skytten står upprätt vid en kanon på lavett och håller en svensk fana. Den andra skytten knäböjer bredvid och siktar med sitt gevär i den riktning som den stående kamraten pekar. På marken vilar en stapel av kanonkulor. Gravörens initialer "L.A." (Lea Ahlborn) återfinns diskret vid marken. I avskärningen löper den karaktäristiska devisen: "SÄKER HAND OCH SÄKERT ÖGA! / INGEN VET HVAD / VILLEBRÅD VI FÅ."
Frånsida
Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "AF STOCKHOLMS STADS FRIVILLIGA SKARPSKYTTEFÖRENING". Innanför omskriften, överst i fältet, finns en liten, detaljerad eklövskrans. Under denna återfinns den graverade texten som hedrar mottagaren: "TILL E. LUNDVIK / FÖR VISADE TJENSTER".
Skarpskytterörelsen och medborgarens försvar
Under 1800-talets andra hälft, då hotbilderna i Europa förändrades och behovet av ett starkare nationellt försvar blev alltmer akut, blomstrade de frivilliga skarpskytteföreningarna runt om i Sverige. Stockholm var inget undantag; Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförening blev en samlingspunkt för stadens borgare och tjänstemän som ville bidra till rikets försvar. Genom regelbunden träning och tävling skapades en skicklig kår av skyttar, samtidigt som rörelsen fungerade som en viktig social mötesplats och en patriotisk kraftsamling.
Ett möte mellan två mästare
Det som gör just denna medaljtyp numismatiskt intressant är dess dubbla ursprung. Åtsidans motiv är skapat av den legendariska gravören Lea Ahlborn 1865. Hennes förmåga att fånga rörelse och berättande detaljer – från den stolta fanbäraren vid kanonen till devisen om "säkert öga" – är ett skolboksexempel på den tidens medaljkonst, där patriotiska dygder ofta gestaltades genom allegoriska scener. Frånsidan, med dess mer strikta och funktionella utformning för att ge plats åt namngravyr, är utförd av Adolf Lindberg 1868. Att dessa två gravörers verk förenades i en och samma medalj vittnar om den höga prestige som föreningens belöningar åtnjöt.
Ett erkännande till E. Lundvik
När E. Lundvik mottog denna silvermedalj 1927 var rörelsen redan väl förankrad i den svenska traditionen. Medaljen var inte bara en sportslig utmärkelse, utan ett erkännande av "visade tjenster". Det kunde röra sig om administrativt ansvar, långvarig instruktörsgärning eller ekonomiskt stöd – allt det arbete som krävdes för att hålla föreningens verksamhet levande.
Det faktum att medaljen har en randprägling med årtal ("SILVER 1927") visar på den noggrannhet med vilken statens och föreningarnas medaljväsende sköttes. Det orangea bandet, som tillsammans med öglan tillät medaljen att stolt bäras på bröstet vid högtidliga tillfällen, underströk mottagarens status och engagemang. Genom att bära denna utmärkelse visade man sin tillhörighet till den stolta tradition av civilt försvar som definierat Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförening sedan dess tillkomst 1865. För Lundvik var medaljen ett evigt minne av hans insatser för en rörelse som, i en tid av osäkerhet, valt att sätta "säker hand och säkert öga" som sin främsta dygd.
Silver, 16.45 g, 31 mm. Medaljen är försedd med ögla och orange band, avsedd att bäras på bröstet. Kvalitet 1+/01. Åtsidan är graverad av Lea Ahlborn (1865) och frånsidan av Adolf Lindberg (1868). Randprägling: "SILVER 1927". Utmärkelsetyp som delats ut sedan 1865; detta exemplar tilldelades E. Lundvik år 1927. Referenser: Brita Olsén, sid 173 (åtsidan); Hildebrand 108 (frånsidan).
Åtsida
Motivet utgörs av två skarpskyttar i en dynamisk, heroisk komposition. Den ena skytten står upprätt vid en kanon på lavett och håller en svensk fana. Den andra skytten knäböjer bredvid och siktar med sitt gevär i den riktning som den stående kamraten pekar. På marken vilar en stapel av kanonkulor. Gravörens initialer "L.A." (Lea Ahlborn) återfinns diskret vid marken. I avskärningen löper den karaktäristiska devisen: "SÄKER HAND OCH SÄKERT ÖGA! / INGEN VET HVAD / VILLEBRÅD VI FÅ."
Frånsida
Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "AF STOCKHOLMS STADS FRIVILLIGA SKARPSKYTTEFÖRENING". Innanför omskriften, överst i fältet, finns en liten, detaljerad eklövskrans. Under denna återfinns den graverade texten som hedrar mottagaren: "TILL E. LUNDVIK / FÖR VISADE TJENSTER".
Skarpskytterörelsen och medborgarens försvar
Under 1800-talets andra hälft, då hotbilderna i Europa förändrades och behovet av ett starkare nationellt försvar blev alltmer akut, blomstrade de frivilliga skarpskytteföreningarna runt om i Sverige. Stockholm var inget undantag; Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförening blev en samlingspunkt för stadens borgare och tjänstemän som ville bidra till rikets försvar. Genom regelbunden träning och tävling skapades en skicklig kår av skyttar, samtidigt som rörelsen fungerade som en viktig social mötesplats och en patriotisk kraftsamling.
Ett möte mellan två mästare
Det som gör just denna medaljtyp numismatiskt intressant är dess dubbla ursprung. Åtsidans motiv är skapat av den legendariska gravören Lea Ahlborn 1865. Hennes förmåga att fånga rörelse och berättande detaljer – från den stolta fanbäraren vid kanonen till devisen om "säkert öga" – är ett skolboksexempel på den tidens medaljkonst, där patriotiska dygder ofta gestaltades genom allegoriska scener. Frånsidan, med dess mer strikta och funktionella utformning för att ge plats åt namngravyr, är utförd av Adolf Lindberg 1868. Att dessa två gravörers verk förenades i en och samma medalj vittnar om den höga prestige som föreningens belöningar åtnjöt.
Ett erkännande till E. Lundvik
När E. Lundvik mottog denna silvermedalj 1927 var rörelsen redan väl förankrad i den svenska traditionen. Medaljen var inte bara en sportslig utmärkelse, utan ett erkännande av "visade tjenster". Det kunde röra sig om administrativt ansvar, långvarig instruktörsgärning eller ekonomiskt stöd – allt det arbete som krävdes för att hålla föreningens verksamhet levande.
Det faktum att medaljen har en randprägling med årtal ("SILVER 1927") visar på den noggrannhet med vilken statens och föreningarnas medaljväsende sköttes. Det orangea bandet, som tillsammans med öglan tillät medaljen att stolt bäras på bröstet vid högtidliga tillfällen, underströk mottagarens status och engagemang. Genom att bära denna utmärkelse visade man sin tillhörighet till den stolta tradition av civilt försvar som definierat Stockholms Stads frivilliga skarpskytteförening sedan dess tillkomst 1865. För Lundvik var medaljen ett evigt minne av hans insatser för en rörelse som, i en tid av osäkerhet, valt att sätta "säker hand och säkert öga" som sin främsta dygd.