Hamilton (1814-1886) av Lea Ahlborn 1854 - Statsråd och skandalernas man

Henning Ludvig Hugo Hamilton (1814-1886)
En underbart ocirkulerad medalj, med Hamiltons lätt framvridna bild i hög relief. Brons, 69.96g, 51mm, Hyckert II:191:1, kvalitet 01/0. Präglad på uppdrag av Riddarhuset och adeln inför 1853-1854-års riksdag. Graverad av Lea Ahlborn 1854.

Åtsida
Hamiltons lätt framvridna bild i hög relief, vänd åt höger. Under bilden gravörens namn: "LEA AHLBORN". I omskriften: "GREFVE HENNING LUDV. HUGO HAMILTON"

Frånsida
I centrum text på tre rader omgivet av en eklövskrans: "FOSTERLÄNDSK UPPLYST SJELFSTÄNDIG". ILängs kanten utanför kransen: "RIDDERSKAPET OCH ADELN TILL DESS LANDTMARSKALK VID RIKSDAGEN 1853-1854"

Henning Ludvig Hugo Hamilton föddes den 16 januari 1814 i Jakobs församling, Stockholm, och avled den 15 januari 1886 i Amélie-les-Bains i departementet Pyrénées-orientales, Frankrike. Han var en svensk greve, militär, ämbetsman, politiker och författare, och son till justitierådet Gustaf Wathier Hamilton.

Hamilton hade flera betydande ämbetsposter under sin karriär. Han var konsultativt statsråd mellan 1858 och 1859, ecklesiastikminister från 1859 till 1860 och riksdagsledamot för adelsståndet från 1840 till 1866, och därefter för första kammaren från 1867 till 1881. Han tjänstgjorde även som lantmarskalk under perioderna 1848, 1853–54 och 1856–58, samt som talman i första kammaren år 1877. Dessutom var han landshövding i Östergötlands län från 1852 till 1858 och blev ledamot i Svenska Akademien år 1856.

Hamiltonskandalen
På vintern 1881 blev Henning Hamiltons ekonomiska ställning ohållbar, och det avslöjades nu att han förskingrat, i den tidens valuta, omkring 800 000 kronor (i 2000 års penningvärde uppskattat till 80 miljoner kronor), bland annat omkring 285 000 kronor genom att förfalska sin brorson Wathier Hamiltons namn på förbindelser samt genom försnillning av anförtrodda medel från bland andra Uppsala universitet och nära bekanta.

Wathier, som hade en stark känslomässig koppling till sin farbror, kände att bördan var för tung för honom att bära ensam. Han reste därför till Stockholm för att försöka rädda Hennings rykte. Trots samråd med jurister och affärsmän avstyrktes planerna, och resultatet blev att ryktet om förfalskning snabbt spreds i hela staden. Louis De Geer uttryckte sin förvåning över hur mycket det påverkade allmänhetens syn på Hamilton, som tidigare hade setts som en symbol för ädelhet och ridderlighet.

Trots att Wathier till slut erkände att dokumenten utfärdats i hans namn, var det för sent för att hindra skandalen. Även om han lyckades förhindra rättsliga åtgärder mot sin farbror, hade Hamiltons anseende lidit en obotlig skada. Många var förbittrade, särskilt bland de lägre samhällsklasserna, som ansåg att han undkommit straff enbart på grund av sin höga ställning.

Hamilton avsade sig alla sina förtroendeuppdrag och medlemskap i akademier och kulturella sällskap samt återlämnade ordensdekorationer, inklusive Serafimerorden, som hade tilldelats honom.

En tid efter skandalens uppdagande lämnade Hamilton Sverige och bosatte sig i södra Frankrike tillsammans med sin hustru. Där levde han till sin död. Under en senare träff med Louis De Geer visade Hamilton tecken på rädsla och ånger, men yttrade ingenting som kunde uppfattas som en fullständig erkännelse.