Hedvig Eleonora Tessin (1655-1714) av Johann Carl Hedlinger - Exceptionellt sällsynt massiv tennmedalj - proveniens friherre Bonde - Enda noterade i privat ägo - Etikettstrider och adligt övermod
Hedvig Eleonora Tessin (1655-1714) av Johann Carl Hedlinger XR
Exceptionellt sällsynt massiv tennmedalj - proveniens friherre Bonde, 202.82g, 80mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:109, Peter Felder (1978) 40. Proveniens samling friherre Bonde på Ericsbergs slott (Ulf Nordlind auktion 2010:6:838). Medaljen raritetsbedömdes som RRR av Hyckert, dvs maximalt 5 kända exemplar i privat ägo, vilket stämmer. Utöver Bondes exemplar som utbjuds har jag inte kännedom om något annat exemplar i privat ägo. XR
Åtsida
Motivet utgörs av en högervänd bröstbild av Hedvig Eleonora Stenbock. Hon är avbildad i en urringad klänning med ett smalt draperi kring kanten, med bar hals och barm. Hennes hår är elegant uppsatt. Omskriften lyder: "HEDUIG . ELEON . STENBOCK .". På armavskärningen syns bokstaven "C". Medaljongen som använts för porträttet på åtsidan var ursprungligen skuren i elfenben av Jean Cavailler.
Frånsida
Fältet domineras av ett högt och kargt berg, på vars absoluta topp en stenbock står placerad. Runt den övre kanten löper den latinska omskriften "PASCITVR · IN · ALTIS". (Den betar på höjderna).
Börd och bildning
Hedvig Eleonora Stenbock föddes i april 1655 och var dotter till riksrådet och rikstygmästaren greve Erik Stenbock. Hon var syster till Magdalena Stenbock och även släkt med drottning Katarina Stenbock. Som kvinna ur den absoluta högadeln fick Hedvig en ovanligt god och bred utbildning; hon talade franska, tyska och italienska. Denna gedigna bildning bidrog starkt till att hon erhöll den prestigefyllda tjänsten som kammarfröken hos riksänkedrottning Hedvig Eleonora.
Etikettstrider och adligt övermod
Vid hovet blev Hedvig Eleonora Stenbock snabbt känd för sin orubbliga stolthet över sin börd, vilket förorsakade en mycket uppmärksammad rangstrid. Hon krävde uttryckligen företräde i hovetiketten framför drottningens andra hovdam, Ingeborg Gyllenstierna. Hennes argument grundade sig i att hon själv var dotter till en greve och ett riksråd, medan Ingeborg blott var dotter till en baron, amiral och landshövding. Detta krävde hon trots att Ingeborg de facto var äldre och hade varit anställd vid hovet under en längre tid.
Riksänkedrottningen avgjorde slutligen striden till fröken Stenbocks fördel. Denna utgång fick dock allvarliga storpolitiska konsekvenser, då Ingeborgs bror, Johan Göransson Gyllenstierna, därefter blev hennes fiende vid hovet. Enligt historien blev just denna etikettstrid den första anledningen till att Gyllenstierna allvarligare och hastigare genomdrev Karl XI:s reduktion. Hedvig Eleonora Stenbock hade därmed lyckats åstadkomma en bestående förändring i hovetiketten.
Lorten ibland äpplen
Fröken Stenbock stod i centrum för flera liknande konflikter. År 1681 utsågs Margareta Hedvig von Parr till hovmästarinna hos ett av kungabarnen, Hedvig Sofia. Margareta hade varit gift med fältmarskalken Simon Grundel-Helmfeldt, som hade adlats i Tyskland år 1653. Hedvig Eleonora blev så djupt förolämpad över att Margareta fick företräde i rang att hon under kungabarnets dopceremoni demonstrativt trampade på hennes släp.
När Margareta klagade hos riksänkedrottningen vägrade denna initialt att ta ställning. Då drottningen senare konfronterade fröken Stenbock om händelsen, svarade hon bryskt och oförlåtande: "Det är illa nog att lorten har kommit ibland äpplen".
Ett kontroversiellt äktenskap och ett numismatiskt eftermäle
Den 15 juni 1689 gifte sig Hedvig Eleonora med hovarkitekten, och sedermera kungliga rådet, Nicodemus Tessin den yngre. Vigseln ägde rum i Pommern. Äktenskapet skedde dock helt mot familjen Stenbocks och riksänkedrottningens uttryckliga vilja. Orsaken var att den nyadlade Tessin helt enkelt inte ansågs vara fin nog för en grevdotter ur ätten Stenbock, även om partiet hade kungens godkännande. Hon levde fram till sin död år 1714.
Den mäktiga gjutmedaljen av J. K. Hedlinger, som framställdes flera år efter grevinnan Tessins död, fungerar som ett slående äreminne över hennes liv. Motivet på frånsidan med stenbocken som ensam blickar ut från den högsta bergstoppen är en briljant numismatisk allegori. Det anspelar inte bara på hennes högadliga familjenamn, utan fångar också exakt den gränslösa högdragenhet och stolthet som definierade hennes stormiga tid vid det svenska hovet.
Exceptionellt sällsynt massiv tennmedalj - proveniens friherre Bonde, 202.82g, 80mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:109, Peter Felder (1978) 40. Proveniens samling friherre Bonde på Ericsbergs slott (Ulf Nordlind auktion 2010:6:838). Medaljen raritetsbedömdes som RRR av Hyckert, dvs maximalt 5 kända exemplar i privat ägo, vilket stämmer. Utöver Bondes exemplar som utbjuds har jag inte kännedom om något annat exemplar i privat ägo. XR
Åtsida
Motivet utgörs av en högervänd bröstbild av Hedvig Eleonora Stenbock. Hon är avbildad i en urringad klänning med ett smalt draperi kring kanten, med bar hals och barm. Hennes hår är elegant uppsatt. Omskriften lyder: "HEDUIG . ELEON . STENBOCK .". På armavskärningen syns bokstaven "C". Medaljongen som använts för porträttet på åtsidan var ursprungligen skuren i elfenben av Jean Cavailler.
Frånsida
Fältet domineras av ett högt och kargt berg, på vars absoluta topp en stenbock står placerad. Runt den övre kanten löper den latinska omskriften "PASCITVR · IN · ALTIS". (Den betar på höjderna).
Börd och bildning
Hedvig Eleonora Stenbock föddes i april 1655 och var dotter till riksrådet och rikstygmästaren greve Erik Stenbock. Hon var syster till Magdalena Stenbock och även släkt med drottning Katarina Stenbock. Som kvinna ur den absoluta högadeln fick Hedvig en ovanligt god och bred utbildning; hon talade franska, tyska och italienska. Denna gedigna bildning bidrog starkt till att hon erhöll den prestigefyllda tjänsten som kammarfröken hos riksänkedrottning Hedvig Eleonora.
Etikettstrider och adligt övermod
Vid hovet blev Hedvig Eleonora Stenbock snabbt känd för sin orubbliga stolthet över sin börd, vilket förorsakade en mycket uppmärksammad rangstrid. Hon krävde uttryckligen företräde i hovetiketten framför drottningens andra hovdam, Ingeborg Gyllenstierna. Hennes argument grundade sig i att hon själv var dotter till en greve och ett riksråd, medan Ingeborg blott var dotter till en baron, amiral och landshövding. Detta krävde hon trots att Ingeborg de facto var äldre och hade varit anställd vid hovet under en längre tid.
Riksänkedrottningen avgjorde slutligen striden till fröken Stenbocks fördel. Denna utgång fick dock allvarliga storpolitiska konsekvenser, då Ingeborgs bror, Johan Göransson Gyllenstierna, därefter blev hennes fiende vid hovet. Enligt historien blev just denna etikettstrid den första anledningen till att Gyllenstierna allvarligare och hastigare genomdrev Karl XI:s reduktion. Hedvig Eleonora Stenbock hade därmed lyckats åstadkomma en bestående förändring i hovetiketten.
Lorten ibland äpplen
Fröken Stenbock stod i centrum för flera liknande konflikter. År 1681 utsågs Margareta Hedvig von Parr till hovmästarinna hos ett av kungabarnen, Hedvig Sofia. Margareta hade varit gift med fältmarskalken Simon Grundel-Helmfeldt, som hade adlats i Tyskland år 1653. Hedvig Eleonora blev så djupt förolämpad över att Margareta fick företräde i rang att hon under kungabarnets dopceremoni demonstrativt trampade på hennes släp.
När Margareta klagade hos riksänkedrottningen vägrade denna initialt att ta ställning. Då drottningen senare konfronterade fröken Stenbock om händelsen, svarade hon bryskt och oförlåtande: "Det är illa nog att lorten har kommit ibland äpplen".
Ett kontroversiellt äktenskap och ett numismatiskt eftermäle
Den 15 juni 1689 gifte sig Hedvig Eleonora med hovarkitekten, och sedermera kungliga rådet, Nicodemus Tessin den yngre. Vigseln ägde rum i Pommern. Äktenskapet skedde dock helt mot familjen Stenbocks och riksänkedrottningens uttryckliga vilja. Orsaken var att den nyadlade Tessin helt enkelt inte ansågs vara fin nog för en grevdotter ur ätten Stenbock, även om partiet hade kungens godkännande. Hon levde fram till sin död år 1714.
Den mäktiga gjutmedaljen av J. K. Hedlinger, som framställdes flera år efter grevinnan Tessins död, fungerar som ett slående äreminne över hennes liv. Motivet på frånsidan med stenbocken som ensam blickar ut från den högsta bergstoppen är en briljant numismatisk allegori. Det anspelar inte bara på hennes högadliga familjenamn, utan fångar också exakt den gränslösa högdragenhet och stolthet som definierade hennes stormiga tid vid det svenska hovet.