(Heliga) Birgitta Birgersdotter (1303–1373) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1904
(Heliga) Birgitta Birgersdotter (1303–1373) av Erik Lindberg för Svenska Akademien 1904
Silver, 15.89g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:8:18, Bo Svensén, sid 254 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009). Ulla Ehrensvärd 41. Upplaga 150 exemplar i silver samt 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Enligt Svenska Akademiens handlingar utgörs åtsidans motiv av en central sköld med den latinska inskriptionen "BIRGITTA ANCILLA DEI DECUS SUECIAE OBIIT MCCCLXXIII" fördelad på sex rader, vilket översätts till "Birgitta, Guds tjänarinna, Sveriges prydnad, avled 1373". Ovanför skölden tronar en stor och kraftigt framträdande ros. Rosen syftar på hymnen om Birgitta där hon kallas "Rosa rorans bonitatem", vilket betyder "Ros med godhetens dagg". Skölden och rosen omges av en krans bestående av två palmkvistar.
Frånsida
Motivet visar en avbildning av den heliga Birgitta, utförd med ledning av en bild i Tolfta kyrka, där hon sitter med fjäderpenna och nedtecknar sina uppenbarelser. Runt kanten löper inskriften "ADFLATA NUMINE PROPIORE DEI", vilket betecknar den högre och närmare ingivelse som hennes skrifter ofta uppenbarar. En mer ordagrann översättning av texten är "inspirerad av Guds ande som var henne så nära". I nederkanten återfinns gravören Erik Lindbergs signatur samt årtalet 1904.
Bakgrund och kallelse
Heliga Birgitta föddes omkring 1303 som Birgitta Birgersdotter och tillhörde en av Sveriges medeltida stormansätter som dotter till Upplands lagman Birger Petersson och Ingeborg Bengtsdotter. Redan som barn upplevde hon starka syner, bland annat av Jungfru Maria och Kristi lidande, och dessa teman kom att prägla hela hennes livsgärning. Vid omkring tretton års ålder giftes hon bort med Ulf Gudmarsson, med vilken hon fick åtta barn. Makarna delade en sträng fromhet, men efter makens död på 1340-talet valde Birgitta att fördela sina egendomar till arvingar och fattiga för att själv leva ett asketiskt liv i anslutning till Alvastra kloster.
Uppenbarelser och klostergrundande
Under tiden i Alvastra tilltog hennes uppenbarelser och hon kände sig kallad att vara Kristi brud och språkrör. Hennes centrala verk, Himmelska uppenbarelser (Revelationes celestes), fick stor spridning i samtiden. Genom dessa syner fick hon i uppdrag att föra ut Guds budskap till både politiska och kyrkliga ledare, och hon drog sig inte för att rikta skarp kritik mot den samtida makteliten, inklusive kung Magnus Eriksson. Det blev också tydligt för Birgitta att hon var kallad att återupprätta klosterväsendet ur dess förfall. I Vadstena ville hon grunda ett dubbelkloster där kvinnor och män kunde verka tillsammans i Guds tjänst.
Livet i Rom och helgonförklaring
För att få sin nya klosterregel godkänd begav sig Birgitta till Rom år 1349. Trots att påven då residerade i franska Avignon stannade hon i Rom, levde enkelt och krävde ihärdigt påvens återkomst. År 1370 blev hennes ordensregel slutligen godkänd i en reviderad version av påve Urban V. År 1371 påbörjade hon, trots sviktande hälsa, en vallfärd till Heliga landet. Resan var fylld av vedermödor, inklusive ett skeppsbrott vid Jaffa och förlusten av sonen Karl i Neapel, men hon nådde den heliga graven. Hon återvände försvagad till Rom våren 1373 och avled där den 23 juli samma år. Hennes stoft fördes sedan tillbaka till Sverige och Vadstena klosterkyrka. Processen för hennes kanonisering avslutades 1391 då hon helgonförklarades av påven Bonifatius IX, och hon är än idag ett av Europas sex skyddshelgon enligt den romersk-katolska kyrkan.
Silver, 15.89g, 31mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:8:18, Bo Svensén, sid 254 (Ärans och minnets valuta, Svenska akademiens minnespenningar 1786-2009). Ulla Ehrensvärd 41. Upplaga 150 exemplar i silver samt 1 referensexemplar till Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Enligt Svenska Akademiens handlingar utgörs åtsidans motiv av en central sköld med den latinska inskriptionen "BIRGITTA ANCILLA DEI DECUS SUECIAE OBIIT MCCCLXXIII" fördelad på sex rader, vilket översätts till "Birgitta, Guds tjänarinna, Sveriges prydnad, avled 1373". Ovanför skölden tronar en stor och kraftigt framträdande ros. Rosen syftar på hymnen om Birgitta där hon kallas "Rosa rorans bonitatem", vilket betyder "Ros med godhetens dagg". Skölden och rosen omges av en krans bestående av två palmkvistar.
Frånsida
Motivet visar en avbildning av den heliga Birgitta, utförd med ledning av en bild i Tolfta kyrka, där hon sitter med fjäderpenna och nedtecknar sina uppenbarelser. Runt kanten löper inskriften "ADFLATA NUMINE PROPIORE DEI", vilket betecknar den högre och närmare ingivelse som hennes skrifter ofta uppenbarar. En mer ordagrann översättning av texten är "inspirerad av Guds ande som var henne så nära". I nederkanten återfinns gravören Erik Lindbergs signatur samt årtalet 1904.
Bakgrund och kallelse
Heliga Birgitta föddes omkring 1303 som Birgitta Birgersdotter och tillhörde en av Sveriges medeltida stormansätter som dotter till Upplands lagman Birger Petersson och Ingeborg Bengtsdotter. Redan som barn upplevde hon starka syner, bland annat av Jungfru Maria och Kristi lidande, och dessa teman kom att prägla hela hennes livsgärning. Vid omkring tretton års ålder giftes hon bort med Ulf Gudmarsson, med vilken hon fick åtta barn. Makarna delade en sträng fromhet, men efter makens död på 1340-talet valde Birgitta att fördela sina egendomar till arvingar och fattiga för att själv leva ett asketiskt liv i anslutning till Alvastra kloster.
Uppenbarelser och klostergrundande
Under tiden i Alvastra tilltog hennes uppenbarelser och hon kände sig kallad att vara Kristi brud och språkrör. Hennes centrala verk, Himmelska uppenbarelser (Revelationes celestes), fick stor spridning i samtiden. Genom dessa syner fick hon i uppdrag att föra ut Guds budskap till både politiska och kyrkliga ledare, och hon drog sig inte för att rikta skarp kritik mot den samtida makteliten, inklusive kung Magnus Eriksson. Det blev också tydligt för Birgitta att hon var kallad att återupprätta klosterväsendet ur dess förfall. I Vadstena ville hon grunda ett dubbelkloster där kvinnor och män kunde verka tillsammans i Guds tjänst.
Livet i Rom och helgonförklaring
För att få sin nya klosterregel godkänd begav sig Birgitta till Rom år 1349. Trots att påven då residerade i franska Avignon stannade hon i Rom, levde enkelt och krävde ihärdigt påvens återkomst. År 1370 blev hennes ordensregel slutligen godkänd i en reviderad version av påve Urban V. År 1371 påbörjade hon, trots sviktande hälsa, en vallfärd till Heliga landet. Resan var fylld av vedermödor, inklusive ett skeppsbrott vid Jaffa och förlusten av sonen Karl i Neapel, men hon nådde den heliga graven. Hon återvände försvagad till Rom våren 1373 och avled där den 23 juli samma år. Hennes stoft fördes sedan tillbaka till Sverige och Vadstena klosterkyrka. Processen för hennes kanonisering avslutades 1391 då hon helgonförklarades av påven Bonifatius IX, och hon är än idag ett av Europas sex skyddshelgon enligt den romersk-katolska kyrkan.