Henrik Samuel Nyberg (1889-1974) utgavs av Svenska Akademien år 1989 och är skapad av konstnären Tommy Östmar
Henrik Samuel Nyberg (1889-1974) utgavs av Svenska Akademien år 1989 och är skapad av konstnären Tommy Östmar
H.S. Nyberg – En brobyggare mellan öst och väst
Henrik Samuel Nyberg var en gigant inom svensk humaniora, en man som med sin lärdom och personlighet bokstavligen fyllde rummet. Han föddes i Dalarna i ett fattigt men bildat hem där fadern var hans ende lärare fram till tonåren. Redan som åttaåring ritade han kartor över Centralasien, inspirerad av Sven Hedins reseskildringar. Det var ingen slump att han som student i Uppsala fann sitt kall i arabiskan: "här hade jag funnit mitt Rhodos, här skulle jag dansa", utbrast han.
Nyberg blev en världsauktoritet på både semitiska och iranska språk. Hans vetenskapliga bredd var hisnande; han rörde sig obehindrat mellan islams mystik, Gamla Testamentets hebreiska text och zoroastrismens urkunder. Hans genombrott kom med studier av den arabiske mystikern Ibn al-'Arabi, där han klarlade trådarna mellan islam, antiken och kristendomen. Men kanske mest känd blev han för sina djärva teorier om Irans forntida religioner, där han målade upp profeten Zarathustra som en extatisk schaman, en tolkning som både retade och inspirerade forskarvärlden.
Som professor i Uppsala i 25 år var han en legendarisk lärare. Hans undervisning, som ofta bestod av närläsning av texter, beskrevs som "nästan förkrossande" i sin lärdom men också djupt stimulerande. Han kunde avvinna den enklaste text oanade djup. Som tentator var han fruktad – 999 studenter hann passera hans bord – men också respekterad för sin välvilja. Hans språkbegåvning var mytomspunnen; förutom de stora kulturspråken behärskade han ryska, georgiska och armeniska, vilket var nyckeln till hans framgångar inom iranistiken.
Nyberg var dock ingen världsfrånvänd kammarlärd. Han var en färgstark personlighet, en "sällskapsmänniska" som älskade nationlivet och debatten. Under andra världskriget engagerade han sig för Finland och i hemvärnet, och han var en outtröttlig folkbildare som fyllde föreläsningssalar runt om i landet. Med sin väldiga gestalt och formuleringsglädje blev han en kändis långt utanför akademin – turister i Uppsala visades till och med var "professor H.S. Nyberg" satt.
Som ledamot av Svenska Akademien var han en av de flitigaste, alltid på plats och djupt engagerad i det svenska språket. Trots att han behärskade världens språk var modersmålets "höghet och renhet" hans hjärtesak. Han arbetade in i det sista; när han dog en lördag i februari 1974 låg det nyss underskrivna förordet till hans sista stora verk på skrivbordet. Medaljens inskription "Rerum Orientalium Investigator Clarissimus" sammanfattar ett livsverk som inte bara utforskade Österns mysterier utan också gjorde dem begripliga för oss i väst.
Silver, 54g, 45mm, kvalitet 01, Bo Svensén sid 408.
H.S. Nyberg – En brobyggare mellan öst och väst
Henrik Samuel Nyberg var en gigant inom svensk humaniora, en man som med sin lärdom och personlighet bokstavligen fyllde rummet. Han föddes i Dalarna i ett fattigt men bildat hem där fadern var hans ende lärare fram till tonåren. Redan som åttaåring ritade han kartor över Centralasien, inspirerad av Sven Hedins reseskildringar. Det var ingen slump att han som student i Uppsala fann sitt kall i arabiskan: "här hade jag funnit mitt Rhodos, här skulle jag dansa", utbrast han.
Nyberg blev en världsauktoritet på både semitiska och iranska språk. Hans vetenskapliga bredd var hisnande; han rörde sig obehindrat mellan islams mystik, Gamla Testamentets hebreiska text och zoroastrismens urkunder. Hans genombrott kom med studier av den arabiske mystikern Ibn al-'Arabi, där han klarlade trådarna mellan islam, antiken och kristendomen. Men kanske mest känd blev han för sina djärva teorier om Irans forntida religioner, där han målade upp profeten Zarathustra som en extatisk schaman, en tolkning som både retade och inspirerade forskarvärlden.
Som professor i Uppsala i 25 år var han en legendarisk lärare. Hans undervisning, som ofta bestod av närläsning av texter, beskrevs som "nästan förkrossande" i sin lärdom men också djupt stimulerande. Han kunde avvinna den enklaste text oanade djup. Som tentator var han fruktad – 999 studenter hann passera hans bord – men också respekterad för sin välvilja. Hans språkbegåvning var mytomspunnen; förutom de stora kulturspråken behärskade han ryska, georgiska och armeniska, vilket var nyckeln till hans framgångar inom iranistiken.
Nyberg var dock ingen världsfrånvänd kammarlärd. Han var en färgstark personlighet, en "sällskapsmänniska" som älskade nationlivet och debatten. Under andra världskriget engagerade han sig för Finland och i hemvärnet, och han var en outtröttlig folkbildare som fyllde föreläsningssalar runt om i landet. Med sin väldiga gestalt och formuleringsglädje blev han en kändis långt utanför akademin – turister i Uppsala visades till och med var "professor H.S. Nyberg" satt.
Som ledamot av Svenska Akademien var han en av de flitigaste, alltid på plats och djupt engagerad i det svenska språket. Trots att han behärskade världens språk var modersmålets "höghet och renhet" hans hjärtesak. Han arbetade in i det sista; när han dog en lördag i februari 1974 låg det nyss underskrivna förordet till hans sista stora verk på skrivbordet. Medaljens inskription "Rerum Orientalium Investigator Clarissimus" sammanfattar ett livsverk som inte bara utforskade Österns mysterier utan också gjorde dem begripliga för oss i väst.