Hertig Karl av Södermanland (1560-1604), Stockholm, Daler 1597 - En klassisk sällsynthet som av många betraktas som Sveriges vackraste mynt - SÄLLSYNT - Maktspelet, religionen och brytningen år 1597
Hertig Karl av Södermanland (1560-1604), Stockholm, Daler 1597
En klassisk sällsynthet som av många betraktas som Sveriges vackraste mynt. Ett mynt som av naturliga skäl saknas i de flesta samlingar. Detta exemplar är utöver det vanliga, lystrigt och välpräglat, med fina fält och helt utan sedvanliga skador. Intressant nog förekommer detta sällsynta mynt med flera varianter på frånsidans inskrift där ordet DEVS avstavs olika. Detta exemplar med avstavningen DE V S. Silver, 29.3g, 42mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referens: SMB 10 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Sällsynt.
Åtsida
Hertigens högervända midjebild iklädd en praktfull, etsad renässansrustning (harnesk) med en tidstypisk veckad pipkrage om halsen. Över bröstet och den högra axeln löper en bunden fältbindel (ett brett tygband som markerar befälhavarstatus). Hans vänstra hand vilar stolt på en plymserad rustningshjälm som är placerad framför honom. I omskriften längs kanten löper texten: "CAROLVS • D • G • HÆRED • PRIN • SVETIÆ • DVX • SV", vilket översätts till: "Karl, med Guds nåde, Sveriges arvfurste, hertig av Södermanland".
Frånsida
Sexdelad sköld krönt med hertigkrona och flankerad av lejon och grip. Skölden är uppdelad i sex olika fält som bland annat representerar de territorier som ingick i Karls förlänade hertigdöme. Överst visas Sveriges tre kronor och Folkungalejonet ovanpå ginbalkar. I centrum vilar den dynastiska Vasekärven. Nedanför till vänster Södermanlands stående grip, till höger Närkes korslagda pilar med rosor i fälten och nederst Värmlands vapen bestående av en stående framvänd örn med utsträckta vingar.I omskriften löper hertigens personliga valspråk, här med den specifika och säregna avstavningen: "DE V S • SOLATIVM • MEVM", vilket översätts till: "Gud är min tröst".
Maktspelet, religionen och brytningen år 1597
Karl IX föddes år 1550 som den yngste sonen till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. Redan genom faderns testamente tilldelades han ett ansenligt hertigdöme bestående av Värmland, större delen av Södermanland och Närke, samt delar av Västmanland och Västergötland. Eftersom han bara var tio år gammal vid faderns död dröjde det dock till statskuppen mot Erik XIV år 1568 innan han formellt kunde tillträda och börja styra över sitt furstendöme.
Som hertig visade sig Karl snabbt vara en handlingskraftig, krävande och modernt orienterad politiker. Han administrerade sitt hertigdöme med en utpräglat merkantilistisk inriktning. Nya städer som Karlstad och Mariestad anlades, nyodlingar uppmuntrades genom invandring av finnar och tyskar, och det för riket så livsviktiga bergsbruket gynnades aktivt. Hans strävan efter att öka livsmedelsproduktionen och vapenmanufakturerna skapade ett ekonomiskt uppsving i hans huvudstad Nyköping, vilket gjorde honom finansiellt stark och oberoende. Han var en hård skatteindrivare, men hans politik garanterade också att han knöt viktiga lokala stormän till sig genom tidsbegränsade privilegier och lojalitetskrav.
Men det var i den inflammerade religionspolitiken och det nationella maktspelet som Karls obönhörliga karaktär trädde fram i sin fulla kraft. Under 1570- och 80-talen hamnade han på brutal kollisionskurs med sin äldre bror, kung Johan III. Kungen försökte införa en katoliserande liturgi i Svenska kyrkan, men hertig Karl, som var fast förankrad i en sträng, närmast reformert protestantisk övertygelse, vägrade blankt att acceptera nymodigheterna. För Karl fanns inga kompromisser när det gällde "Guds klara ord". Han skyddade avsatta präster, erbjöd dem asyl och trotsade öppet den kungliga kyrkopolitiken.
När Johan III avled 1592 och den katolske brorsonen Sigismund – redan kung av Polen – ärvde den svenska tronen, drogs situationen till sin spets. En djup oro spred sig för en förestående rekatolisering av Sverige. Inför Sigismunds ankomst lyckades Karl ena nationen vid Uppsala möte 1593, där den lutherska läran slutgiltigt fastslogs. Men när Sigismund väl hade krönts och återvänt till Polen uppstod ett farligt maktvakuum. Ett utdraget och bittert triangeldrama utspelade sig nu mellan hertig Karl, kung Sigismund och den svenska rådsadeln, ledd av Erik Sparre. Rådet strävade efter en kollegial samregering för att stärka adelns makt, medan Karl krävde att ensam få agera riksföreståndare med full kunglig myndighet.
År 1597 markerar den absoluta, ödesdigra vändpunkten i denna maktkamp – det år då tärningen kastades och ingen återvändo längre fanns. Sigismund hade från Polen ogiltigförklarat de befogenheter Karl tillskansat sig vid riksdagen i Söderköping 1595 och vägrade allt samarbete. Karl svarade med att kuppartat inkalla ständerna till Arboga under våren 1597. Genom en skicklig och skoningslös folklig agitation, där han spelade på böndernas herrehat och den allmänna skräcken för katolicismen, lyckades han skrämma bort stora delar av adelsoppositionen från mötet. Vid riksdagen i Arboga 1597 drev han, under hot och övertalning, fram ett beslut som gav honom den oinskränkta, diktatoriska makt han så länge eftersträvat i Sigismunds frånvaro.
Arbogabeslutet 1597 var i praktiken en formell statskupp. Karl inledde omedelbart militära aktioner och skickade trupper till Finland för att krossa Sigismunds lojala ståthållare. Den svåra brytningen blev nu total. De svenska rådsherrarna, fyllda av både hat och fruktan för den impulsive och brutale hertigen, flydde landet för att i Polen övertala Sigismund till ett väpnat ingripande.
Att hertigen just detta dramatiska år, 1597, låter prägla dessa magnifika och sällsynta dalermynt i sitt eget namn är ingen slump. Myntet, som bär hans stolta porträtt och hans egen vapensköld i stället för riksvapnet, är en oerhört stark visuell och politisk manifestation. Det demonstrerar öppet hans totala maktövertagande och suveränitet. Valspråket Gud är min beskyddare ekar här mindre som en from bön och mer som ett oavvisligt politiskt manifest från en man som ansåg sig ha ett gudomligt mandat att rädda riket och arvföreningen.
Följderna av händelserna 1597 blev blodiga och omvälvande. Året därpå landsteg Sigismund med en polsk här i Sverige, men han besegrades av Karls trupper vid slaget vid Stångebro. Sigismund tvingades fly tillbaka över Östersjön och lämna rådsherrarna i Karls händer. Vid riksdagen i Linköping år 1600 utkrävde Karl sin slutgiltiga, skoningslösa hämnd. I det som gått till historien som Linköpings blodbad agerade han själv aggressiv åklagare och lät avrätta sina forna aristokratiska motståndare. Karl IX antog slutligen kunganamn 1603 och kröntes 1607. Hans väg till tronen var kantad av obönhörlig lagiskhet, en stark religiös kompass, ohämmade vredesutbrott och politisk briljans. Men det var det ödesmättade året 1597 som lade själva fundamentet för hans enväldiga kungamakt – en spänningsfylld och definierande epok som för alltid finns inkapslad i detta majestätiska silvermynt.
En klassisk sällsynthet som av många betraktas som Sveriges vackraste mynt. Ett mynt som av naturliga skäl saknas i de flesta samlingar. Detta exemplar är utöver det vanliga, lystrigt och välpräglat, med fina fält och helt utan sedvanliga skador. Intressant nog förekommer detta sällsynta mynt med flera varianter på frånsidans inskrift där ordet DEVS avstavs olika. Detta exemplar med avstavningen DE V S. Silver, 29.3g, 42mm, slät rand. Kvalitet 1+/01. Referens: SMB 10 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). Sällsynt.
För dig som önskar införliva detta utomordentliga exemplar i din samling, men föredrar att fördela investeringen över tid, erbjuder jag möjlighet till räntefri delbetalning. Vänligen kontakta mig för att i förtroende lägga upp en individuell plan.
Åtsida
Hertigens högervända midjebild iklädd en praktfull, etsad renässansrustning (harnesk) med en tidstypisk veckad pipkrage om halsen. Över bröstet och den högra axeln löper en bunden fältbindel (ett brett tygband som markerar befälhavarstatus). Hans vänstra hand vilar stolt på en plymserad rustningshjälm som är placerad framför honom. I omskriften längs kanten löper texten: "CAROLVS • D • G • HÆRED • PRIN • SVETIÆ • DVX • SV", vilket översätts till: "Karl, med Guds nåde, Sveriges arvfurste, hertig av Södermanland".
Frånsida
Sexdelad sköld krönt med hertigkrona och flankerad av lejon och grip. Skölden är uppdelad i sex olika fält som bland annat representerar de territorier som ingick i Karls förlänade hertigdöme. Överst visas Sveriges tre kronor och Folkungalejonet ovanpå ginbalkar. I centrum vilar den dynastiska Vasekärven. Nedanför till vänster Södermanlands stående grip, till höger Närkes korslagda pilar med rosor i fälten och nederst Värmlands vapen bestående av en stående framvänd örn med utsträckta vingar.I omskriften löper hertigens personliga valspråk, här med den specifika och säregna avstavningen: "DE V S • SOLATIVM • MEVM", vilket översätts till: "Gud är min tröst".
Maktspelet, religionen och brytningen år 1597
Karl IX föddes år 1550 som den yngste sonen till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. Redan genom faderns testamente tilldelades han ett ansenligt hertigdöme bestående av Värmland, större delen av Södermanland och Närke, samt delar av Västmanland och Västergötland. Eftersom han bara var tio år gammal vid faderns död dröjde det dock till statskuppen mot Erik XIV år 1568 innan han formellt kunde tillträda och börja styra över sitt furstendöme.
Som hertig visade sig Karl snabbt vara en handlingskraftig, krävande och modernt orienterad politiker. Han administrerade sitt hertigdöme med en utpräglat merkantilistisk inriktning. Nya städer som Karlstad och Mariestad anlades, nyodlingar uppmuntrades genom invandring av finnar och tyskar, och det för riket så livsviktiga bergsbruket gynnades aktivt. Hans strävan efter att öka livsmedelsproduktionen och vapenmanufakturerna skapade ett ekonomiskt uppsving i hans huvudstad Nyköping, vilket gjorde honom finansiellt stark och oberoende. Han var en hård skatteindrivare, men hans politik garanterade också att han knöt viktiga lokala stormän till sig genom tidsbegränsade privilegier och lojalitetskrav.
Men det var i den inflammerade religionspolitiken och det nationella maktspelet som Karls obönhörliga karaktär trädde fram i sin fulla kraft. Under 1570- och 80-talen hamnade han på brutal kollisionskurs med sin äldre bror, kung Johan III. Kungen försökte införa en katoliserande liturgi i Svenska kyrkan, men hertig Karl, som var fast förankrad i en sträng, närmast reformert protestantisk övertygelse, vägrade blankt att acceptera nymodigheterna. För Karl fanns inga kompromisser när det gällde "Guds klara ord". Han skyddade avsatta präster, erbjöd dem asyl och trotsade öppet den kungliga kyrkopolitiken.
När Johan III avled 1592 och den katolske brorsonen Sigismund – redan kung av Polen – ärvde den svenska tronen, drogs situationen till sin spets. En djup oro spred sig för en förestående rekatolisering av Sverige. Inför Sigismunds ankomst lyckades Karl ena nationen vid Uppsala möte 1593, där den lutherska läran slutgiltigt fastslogs. Men när Sigismund väl hade krönts och återvänt till Polen uppstod ett farligt maktvakuum. Ett utdraget och bittert triangeldrama utspelade sig nu mellan hertig Karl, kung Sigismund och den svenska rådsadeln, ledd av Erik Sparre. Rådet strävade efter en kollegial samregering för att stärka adelns makt, medan Karl krävde att ensam få agera riksföreståndare med full kunglig myndighet.
År 1597 markerar den absoluta, ödesdigra vändpunkten i denna maktkamp – det år då tärningen kastades och ingen återvändo längre fanns. Sigismund hade från Polen ogiltigförklarat de befogenheter Karl tillskansat sig vid riksdagen i Söderköping 1595 och vägrade allt samarbete. Karl svarade med att kuppartat inkalla ständerna till Arboga under våren 1597. Genom en skicklig och skoningslös folklig agitation, där han spelade på böndernas herrehat och den allmänna skräcken för katolicismen, lyckades han skrämma bort stora delar av adelsoppositionen från mötet. Vid riksdagen i Arboga 1597 drev han, under hot och övertalning, fram ett beslut som gav honom den oinskränkta, diktatoriska makt han så länge eftersträvat i Sigismunds frånvaro.
Arbogabeslutet 1597 var i praktiken en formell statskupp. Karl inledde omedelbart militära aktioner och skickade trupper till Finland för att krossa Sigismunds lojala ståthållare. Den svåra brytningen blev nu total. De svenska rådsherrarna, fyllda av både hat och fruktan för den impulsive och brutale hertigen, flydde landet för att i Polen övertala Sigismund till ett väpnat ingripande.
Att hertigen just detta dramatiska år, 1597, låter prägla dessa magnifika och sällsynta dalermynt i sitt eget namn är ingen slump. Myntet, som bär hans stolta porträtt och hans egen vapensköld i stället för riksvapnet, är en oerhört stark visuell och politisk manifestation. Det demonstrerar öppet hans totala maktövertagande och suveränitet. Valspråket Gud är min beskyddare ekar här mindre som en from bön och mer som ett oavvisligt politiskt manifest från en man som ansåg sig ha ett gudomligt mandat att rädda riket och arvföreningen.
Följderna av händelserna 1597 blev blodiga och omvälvande. Året därpå landsteg Sigismund med en polsk här i Sverige, men han besegrades av Karls trupper vid slaget vid Stångebro. Sigismund tvingades fly tillbaka över Östersjön och lämna rådsherrarna i Karls händer. Vid riksdagen i Linköping år 1600 utkrävde Karl sin slutgiltiga, skoningslösa hämnd. I det som gått till historien som Linköpings blodbad agerade han själv aggressiv åklagare och lät avrätta sina forna aristokratiska motståndare. Karl IX antog slutligen kunganamn 1603 och kröntes 1607. Hans väg till tronen var kantad av obönhörlig lagiskhet, en stark religiös kompass, ohämmade vredesutbrott och politisk briljans. Men det var det ödesmättade året 1597 som lade själva fundamentet för hans enväldiga kungamakt – en spänningsfylld och definierande epok som för alltid finns inkapslad i detta majestätiska silvermynt.