Hertigarna Johan och Karls revolt mot Erik XIV - Blodsklipping 8 Mark 1568 - Mycket sällsynt typmynt

Hertigarna Johan och Karls revolt mot Erik XIV - Blodsklipping 8 Mark 1568 - Mycket sällsynt typmynt
Silver, 24.99g, ca. 34x34mm. Ett charmigt exemplar av den mycket sällsynta högsta valören i serien. Myntet har med stor sannolikhet varit buret som ett äreminne, där ytorna med sina många små hack och repor på ytor och rand och lätt rengjorda yta är karakteristiska kännetecken för mynt som burits som hedersklenoder, troligtvis i en grov silverkedja som sedan länge är försvunnen. Myntet erbjuds ytterst sällan på samlarmarknaden och enligt den stora internationella databasen Coin Archives Pro som i ögonblicket omfattar internationella auktionsförsäljningar tillbaks till ca 2000, och i ögonblicket har registrerat 8,723,938 objekt från 10,470 olika auktionsförsäljningar har endast två exemplar, inklusive det här utbjudna sålts under de senaste ca 25 åren. Kvalitet ca 1/1+. Ex Ahlström auktion 54, nr 347. Detta är dessutom en så kallad ettårstyp, dvs myntet förekommer endast i detta utseende och valör ett enda årtal, nämligen 1568. Referens: SMB 1 (Sveriges myntbok av Delzanno).

Åtsida 
Ett fyrkantigt klippingmynt där ytan domineras av den krönta Vasadynastins vapen i form av en hög och detaljerad vasekärve. Runt kärvens mitt är de två revolterande hertigbrödernas initialer intrikat sammanflätade med varandra. Till vänster om vasen framträder bokstaven I, som står för hertig Johan (sedermera Johan III), och till höger ses bokstaven C, representerande hertig Karl (sedermera Karl IX). Vid vasens breda bas är årtalet placerat med en tydlig siffra 6 till vänster och en 8 till höger, vilket indikerar det dramatiska året 1568. Längs myntämnets snedställda övre kanter löper dekorativa bårder bestående av stämplade, stiliserade klöver- eller liljeornament som ramar in kompositionen.   

Frånsida 
Motivet utgörs av det svenska riksvapnets tre kronor, där två kronor är symmetriskt placerade i det övre fältet och den tredje kronan är centrerad nedanför dessa. Den mycket höga valören 8 Mark är explicit angiven genom att siffran 8 är placerad till vänster om de övre kronorna och bokstaven M är placerad till höger om dem. Likt åtsidan är även frånsidans raka, klippta marginaler dekorerade med inslagna prydnadsbårder bestående av upprepade små kron- eller liljeformationer som ger myntet en tydlig och inramad struktur trots dess grova form.   

Blodsboten och den fallna dynastin
När det oregelbundna och tungt vägande silverstycket kallas för "blodsklipping", är det inte en poetisk överdrift utan en brutal historisk sanning. Denna 8 mark från 1568 är en fysisk manifestation av ett av de mörkaste och mest omvälvande kapitlen i den svenska historien. Det är en bit metall född ur mord, sorg och en hämndlystnad som var kraftig nog att fälla en smord kung. Den grovt tillhuggna formen och dess sällsynthet gör den till ett av svensk mynthistorias allra mest ikoniska och fascinerande föremål; en materiell lins genom vilken vi kan betrakta Vasatidens hänsynslösa kamp om makten.

Sturemorden och statskuppen
För att förstå myntets tillkomst måste man gå tillbaka till våren 1567 och det tilltagande vansinnet hos kung Erik XIV. Hans misstänksamhet mot högadeln nådde sin fruktansvärda kulmen i de så kallade Sturemorden i Uppsala, där kungen och hans drabanter brutalt mördade flera ledande adelsmän, däribland Svante Sture och hans två unga söner, Nils och Erik. Den kvarlevande änkan och modern, Märta Sture, lämnades kvar i en bottenlös sorg. I ett försök att sona sitt dåd och dämpa den pyrande vreden i riket, tvingades kung Erik att betala ut en enorm "blodsbot" bestående av hela 270 kilo rent bergssilver till Stureänkan.

Men Märta Sture sökte ingen försoning med mördaren. Hon kanaliserade sin vrede till handling och skänkte det tunga blodsbotssilvret direkt till kungens halvbröder, hertigarna Johan och Karl. Dessa båda hade tröttnat på sin brors nyckfulla och despotiska styre och inlett en väpnad revolt. Silvret från blodsboten blev nu upprorets blodomlopp. Det fördes till myntverket i Vadstena där det snabbt slogs till nödmynt, så kallade klippingar. Genom detta silver kunde hertigarna avlöna utländska legotrupper, köpa stridshästar och förse sina soldater med vapen och rustningar. Änkan finansierade därmed i praktiken den statskupp som i september 1568 slutgiltigt ledde till att Erik XIV avsattes och fängslades för resten av sitt liv.

Klippingens råa formspråk
Det estetiska uttrycket hos denna 8 mark reflekterar den akuta krissituation i vilken den tillkom. Klippingar är nödmynt, framställda genom att man klipper ut fyrkantiga bitar från en ten av silver istället för att stansa ut runda myntämnen. Denna metod var snabbare och krävde mindre utrustning, vilket var idealiskt för en rebellarmé i fält. Trots brådskan bär myntet ett starkt ideologiskt budskap. På åtsidan ser vi den krönta Vasakärven, dynastiens urgamla symbol, och runt denna flätas bokstäverna I och C tätt samman. Detta var hertigarna Johans och Karls uttalade löfte till varandra och till folket: en enad, okrossbar front mot den galne kungen. Det faktum att detta mynt är en "ettårstyp", som endast präglades under det turbulenta året 1568, understryker dess specifika syfte. När kuppen väl var genomförd och Johan III hade utropats till kung, återgick riket snabbt till ordinarie, runda myntningar och klippingarnas roll var över.

Ett buret minne av uppror
Det exemplar som vi här betraktar bär på ännu en dimension av svensk kulturhistoria. Ytan på silvret präglas av oräkneliga små hack och repor, och randen är kantstött av tidens tand. Dessa skador, tillsammans med den lätt polerade ytan, är klassiska signaturer för ett föremål som inte legat gömt i en kista, utan som har burits öppet som en hedersklenod. Mycket talar för att detta mynt en gång var infäst i en grov silverkedja och bars över bröstet av en av befälhavarna eller adelsmännen som red med hertigarna mot Stockholm under hösten 1568.

Att bära en blodsklipping handlade inte bara om att visa upp en stor ekonomisk förmögenhet – 8 mark var en ofantlig summa pengar på 1500-talet – utan det var en farlig och stolt politisk lojalitetsförklaring. Det visade att man hade varit med när riket slets isär och sattes ihop igen; att man hade deltagit i hämnden för Sturemorden. Kedjan som höll myntet är för länge sedan borttappad eller nedsmält, men det oregelbundna, kvadratiska silvret har överlevt århundraden av historiska stormar. Som ett av de ytterst få bevarade exemplaren av denna valör fungerar blodsklippingen idag inte bara som en numismatisk raritet, utan som ett tyst, repigt vittne till hur sorg och silver en gång formade om hela den svenska maktbalansen.