Hertigen av Östergötland, Fredrik Adolf - En vacker silvermedalj utgiven med anledning av hertigens död i Montpellier, södra Frankrike, den 12 december 1803
Hertigen av Östergötland, Fredrik Adolf - En vacker silvermedalj utgiven med anledning av hertigens död i Montpellier, södra Frankrike, den 12 december 1803
Åtsidan visar några spår av "stampskador" dvs stampen har sprickor som avsätts som små åsar på myntet vid präglingen. I övrigt en medalj med full fräshör utan cirkulationsslitage, mindre märken och obetydlig kabinettsslitage på de högsta partierna. Silver, kvalitet 01, Hildebrand sid 308:3, 48.5 mm, 49.32gram. SÄLLSYNT!
Åtsidan visar ett högervänt bröstporträtt av hertig Fredrik Adolf. Han är klädd i tidstypisk dräkt med Serafimerordens band över bröstet. Håret är pudrat och uppsatt i nacken med en rosett, i enlighet med det gustavianska modet. Profilen avslöjar de karaktäristiska drag som han delade med sina bröder, men med en mjukare, kanske något vekare framtoning. Omskriften lyder: "FRID[ericus] ADOLPH[us] PRINCEPS SVEC[iae] DUX OSTROG[othiae]" (Fredrik Adolf, Sveriges prins, hertig av Östergötland). Under bilden återfinns gravörens namn: "C. FEHRMAN."
Frånsidan saknar bildmotiv och utgörs helt av en minnesinskription på latin, fördelad på åtta rader. Texten är satt med klassisk romersk typografi: "SOCIO / PER QUINA LUSTRA / CELSISSIMO / MDCCCIII / MORTE ADEMTO / VENERAB[unda] ET LUGENS / ACAD[emia] PICT[urae] ET SCULP[turae] / STOCKHOLM[iensis]." Översättningen lyder: "Målar- och bildhuggarakademien i Stockholm [tillägnar denna] i vördnad och sorg åt sin höge ledamot under 25 år (fem lustrum), vilken ryckts bort av döden 1803."
Skuggan av en monark: Hertigen som fann sin scen i konsten
Hertig Fredrik Adolf levde sitt liv i skuggan av sin bror, "Teaterkungen" Gustav III. Där brodern var briljant, politiskt driven och dominerande, beskrivs Fredrik Adolf ofta som medelmåttig, bortklemad och envis. Men denna medalj, utgiven av Konstakademien vid hans död 1803, lyfter fram en annan sida av den yngste brodern – en sida där han fann sin egen scen och sitt eget värde. Fredrik Adolfs relation till Gustav III var stormig, präglad av politiska konflikter och personlig bitterhet. Han kallade brodern "Tyrann" och stod på oppositionens sida under de turbulenta åren kring 1788. Hans militära karriär och hans ständiga ekonomiska trassligheter var källor till oro för familjen. Men i konsten fann han en fristad.
Som hedersledamot i Konstakademien visade han ett genuint och varaktigt intresse, långt ifrån den pliktskyldighet man kunde förvänta sig av en kunglig beskyddare. Han var själv kunnig i teckning, handledd av Jean Eric Rehn, och hans restaurering av Tullgarns slott vittnar om en säker smak. Medaljens inskription, som talar om akademins "vördnad och sorg" över en ledamot som verkat i "fem lustrum" (25 år), är därför mer än en formalitet. Den är ett erkännande av en mecenatgärning som var betydelsefull för den tidens konstliv.
Carl Fehrmans porträtt på åtsidan fångar hertigen som den gustavianska erans "grand seigneur", med ordensband och pudrat hår. Det är bilden av en prins som kanske misslyckades på den politiska arenan, men som lyckades skapa sig ett bestående minne i den svenska konsthistorien. När han dog i Montpellier, långt från det Sverige han både älskat och föraktat, var det inte militären eller staten som reste det vackraste monumentet över honom – det var konstnärerna. Medaljen blir därmed en symbol för att även i skuggan av en stor kung kan en annan slags lyskraft spira.
#149