Hugo Hammar (1864–1947) minnesmedalj av IVA (1964) av David Wretling och Erik Lindberg
Hugo Hammar (1864–1947) minnesmedalj av IVA (1964)
Silver, 44.96g, 45mm. Kvalitet 01. Randprägling med stämplar av tillverkaren Sporrong & Co (S&Co) samt silver- och årtalsstämpel (O9). Åtsidan modellerad av David Wretling, frånsidan graverad av Erik Lindberg (avsedd för IVA från och med 1924). Referens: Ulla Ehrensvärd 244.
Åtsida
Högervänd bröstbild av industrimannen Hugo Hammar i stram profil. Till vänster i fältet står förkortningen och datumet för medaljens utdelande angivet med romerska siffror: "I / V / A / XXII / X / MCMLXIV", vilket utläses som Ingenjörsvetenskapsakademien, 22 oktober 1964. Under porträttet återfinns gravörens signatur "DAVID WRETLING" och i avskärningen står namnet och levnadsåren "HUGO HAMMAR / 1864 1947".
Frånsida
Ett klassiskt och allegoriskt motiv föreställande den nakne titanen Prometheus som, med en svepande mantel bakom sig, stiger framåt. I sin hand bär han en brinnande fackla som han för mot ett altare, en sinnebild för hur han enligt den grekiska mytologin bringar elden och kunskapen till mänskligheten. Längst ned under marklinjen står namnet "PROMETHEUS". Längs den vänstra kanten återfinns gravörens signatur "ERIK LINDBERG".
När Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) år 1964 firade 100-årsminnet av Hugo Hammars födelse, hedrades hans minne med denna magnifika minnespenning. Hugo Hammar föddes 1864 som nummer sju i en syskonskara på tolv barn under knappa förhållanden på Öland. Fadern, som var en glad sällskapsbroder och häradsskrivare, gick plötsligt bort när Hugo gick på gymnasiet i Kalmar. Detta lämnade den ovanligt resliga modern ensam med familjens mycket ansträngda ekonomi. I avsaknad av medel för vidare studier tvingades Hugo hoppa av skolan, men genom hårda självstudier lyckades han ändå avlägga en mycket god studentexamen som privatist, ett helt år före sina forna klasskamrater. Drömmen om att utbilda sig till väg- och vattenbyggare krossades av bristen på kapital, och han tog i stället anställning som plåtslagarelev vid Kockums varv i Malmö för att kunna försörja sig själv.
Jämsides med det tunga kroppsarbetet på varvet, vilket krävde uppemot 70 timmar i veckan, lade han grunden till sin teoretiska ingenjörsbana genom kvälls- och söndagsstudier. Genom en fullkomligt okuvlig vilja tog han sig till Göteborg och blev år 1888 den allra förste utexaminerade ingenjören i skeppsbyggeri vid Chalmers tekniska institut. Då arbetsmarknaden i Sverige gapade tom sökte han sig utomlands till England och USA, där han samlade på sig ovärderlig erfarenhet genom att arbeta med konstruktionen av allt från kryssare till den amerikanska flottans ditintills största pansarbåtar. Längtan hem förde honom emellertid tillbaka till Sverige, där han efter en kort tid på Lindholmens varv blev en drivande kraft i att ta över och bygga upp det företag som sedermera skulle bli känt som Götaverken.
Trots en trevande och utmanande start, präglad av 1909 års storstrejk och initiala förluster, förvandlade Hammar och hans skickliga medarbetare varvet till Sveriges i särklass största. Genom prestigebyggen som den ryska isbrytaren Peter den store och den svenska pansarbåten Sverige vann företaget snabbt internationell berömmelse. Hammar var en djupt lyhörd och visionär ledare som tidigt introducerade seriebyggen, ljusbågssvetsning och, redan 1915, egentillverkning av dieselmotorer på licens från Burmeister & Wain. Sjöfarten var hans livs stora patos; han betraktade den ständigt som den internationella handelns och kulturens absolut främsta bärare. Därför donerade han frikostigt till forskning och var i allra högsta grad drivande bakom tillkomsten av både Statens skeppsprovningsanstalt och Göteborgs sjöfartsmuseum.
Medaljens frånsida, med Erik Lindbergs storslagna klassiska motiv av titanen Prometheus, skapades redan 1924 som en gemensam baksida för IVA:s belöningsmedaljer. Motivet utgör en perfekt allegori för Hammars storslagna gärning. Precis som Prometheus symboliserar ett tekniskt framåtskridande och människans upplysning, förde Hammar den moderna ingenjörskonsten till nya höjder. Hans patos sträckte sig även långt bortom den rena tekniken; som en oböjlig frihetsapostel stod han stenhårt fast vid sina demokratiska grundsatser under det mörka 1930-talet. Under andra världskriget manövrerade han skickligt sitt företag så att axelmakterna helt uteslöts från varvets beställningar, och han engagerade sig djupt i debatten mot diktatur och för frihet.
Datumangivelsen den 22 oktober 1964 på medaljens åtsida (året markerat av stämpeln O9) representerar det tillfälle då IVA högtidlighöll denne trägne arbetares, glade optimists och unika industrimans hundraårsjubileum. Det av David Wretling exklusivt modellerade porträttet fångar beslutsamheten hos den man som började sitt vuxna liv som en fattig plåtslagarelev, och som slutade sina dagar som en av den svenska sjöfartens största giganter.
Silver, 44.96g, 45mm. Kvalitet 01. Randprägling med stämplar av tillverkaren Sporrong & Co (S&Co) samt silver- och årtalsstämpel (O9). Åtsidan modellerad av David Wretling, frånsidan graverad av Erik Lindberg (avsedd för IVA från och med 1924). Referens: Ulla Ehrensvärd 244.
Åtsida
Högervänd bröstbild av industrimannen Hugo Hammar i stram profil. Till vänster i fältet står förkortningen och datumet för medaljens utdelande angivet med romerska siffror: "I / V / A / XXII / X / MCMLXIV", vilket utläses som Ingenjörsvetenskapsakademien, 22 oktober 1964. Under porträttet återfinns gravörens signatur "DAVID WRETLING" och i avskärningen står namnet och levnadsåren "HUGO HAMMAR / 1864 1947".
Frånsida
Ett klassiskt och allegoriskt motiv föreställande den nakne titanen Prometheus som, med en svepande mantel bakom sig, stiger framåt. I sin hand bär han en brinnande fackla som han för mot ett altare, en sinnebild för hur han enligt den grekiska mytologin bringar elden och kunskapen till mänskligheten. Längst ned under marklinjen står namnet "PROMETHEUS". Längs den vänstra kanten återfinns gravörens signatur "ERIK LINDBERG".
När Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) år 1964 firade 100-årsminnet av Hugo Hammars födelse, hedrades hans minne med denna magnifika minnespenning. Hugo Hammar föddes 1864 som nummer sju i en syskonskara på tolv barn under knappa förhållanden på Öland. Fadern, som var en glad sällskapsbroder och häradsskrivare, gick plötsligt bort när Hugo gick på gymnasiet i Kalmar. Detta lämnade den ovanligt resliga modern ensam med familjens mycket ansträngda ekonomi. I avsaknad av medel för vidare studier tvingades Hugo hoppa av skolan, men genom hårda självstudier lyckades han ändå avlägga en mycket god studentexamen som privatist, ett helt år före sina forna klasskamrater. Drömmen om att utbilda sig till väg- och vattenbyggare krossades av bristen på kapital, och han tog i stället anställning som plåtslagarelev vid Kockums varv i Malmö för att kunna försörja sig själv.
Jämsides med det tunga kroppsarbetet på varvet, vilket krävde uppemot 70 timmar i veckan, lade han grunden till sin teoretiska ingenjörsbana genom kvälls- och söndagsstudier. Genom en fullkomligt okuvlig vilja tog han sig till Göteborg och blev år 1888 den allra förste utexaminerade ingenjören i skeppsbyggeri vid Chalmers tekniska institut. Då arbetsmarknaden i Sverige gapade tom sökte han sig utomlands till England och USA, där han samlade på sig ovärderlig erfarenhet genom att arbeta med konstruktionen av allt från kryssare till den amerikanska flottans ditintills största pansarbåtar. Längtan hem förde honom emellertid tillbaka till Sverige, där han efter en kort tid på Lindholmens varv blev en drivande kraft i att ta över och bygga upp det företag som sedermera skulle bli känt som Götaverken.
Trots en trevande och utmanande start, präglad av 1909 års storstrejk och initiala förluster, förvandlade Hammar och hans skickliga medarbetare varvet till Sveriges i särklass största. Genom prestigebyggen som den ryska isbrytaren Peter den store och den svenska pansarbåten Sverige vann företaget snabbt internationell berömmelse. Hammar var en djupt lyhörd och visionär ledare som tidigt introducerade seriebyggen, ljusbågssvetsning och, redan 1915, egentillverkning av dieselmotorer på licens från Burmeister & Wain. Sjöfarten var hans livs stora patos; han betraktade den ständigt som den internationella handelns och kulturens absolut främsta bärare. Därför donerade han frikostigt till forskning och var i allra högsta grad drivande bakom tillkomsten av både Statens skeppsprovningsanstalt och Göteborgs sjöfartsmuseum.
Medaljens frånsida, med Erik Lindbergs storslagna klassiska motiv av titanen Prometheus, skapades redan 1924 som en gemensam baksida för IVA:s belöningsmedaljer. Motivet utgör en perfekt allegori för Hammars storslagna gärning. Precis som Prometheus symboliserar ett tekniskt framåtskridande och människans upplysning, förde Hammar den moderna ingenjörskonsten till nya höjder. Hans patos sträckte sig även långt bortom den rena tekniken; som en oböjlig frihetsapostel stod han stenhårt fast vid sina demokratiska grundsatser under det mörka 1930-talet. Under andra världskriget manövrerade han skickligt sitt företag så att axelmakterna helt uteslöts från varvets beställningar, och han engagerade sig djupt i debatten mot diktatur och för frihet.
Datumangivelsen den 22 oktober 1964 på medaljens åtsida (året markerat av stämpeln O9) representerar det tillfälle då IVA högtidlighöll denne trägne arbetares, glade optimists och unika industrimans hundraårsjubileum. Det av David Wretling exklusivt modellerade porträttet fångar beslutsamheten hos den man som började sitt vuxna liv som en fattig plåtslagarelev, och som slutade sina dagar som en av den svenska sjöfartens största giganter.