Ivar Afzelius (1848-1921) av Erik Lindberg 1919 till Afzelius 70-årsdag - En försenad hyllning - Sällsynt
Ivar Afzelius (1848-1921) av Erik Lindberg 1919 till Afzelius 70-årsdag
Ensidig silverplakett, 94.32g, 45x62mm, slät rand. Kvalitet 1+/01 (ett obetydligt märke på randen). Graverad av Erik Lindberg 1919. Referenser: Ulla Ehrensvärd (Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966) 191. Numismatiska meddelanden XXIV (Axel Wahlstedt 1925) sid 150. Subskriptionsplakett avsedd för Afzelius 70-årsdag den 15/10 1918,
Åtsida
Motivet utgörs av presidenten Ivar Afzelius vänstervända bröstbild i profil. Överst i fältet står den latinska inskriften "VIRO DE PATRIA BENE MERITO AMICI CIVES", vilket i svensk översättning betyder "Till mannen som väl gagnat fäderneslandet av vänner, medborgare". I fältet på sidorna om porträttet finns datumet för hans sjuttioårsdag angivet med romerska siffror: till höger "D XV M OCT" och till vänster "A MCM XVIII", det vill säga den 15 oktober 1918. Längst ned, på en upphöjd platta under bilden, står namnet "IVAR AFZELIUS" i tydliga versaler. Omedelbart ovanför denna namnplatta, till vänster i bildfältet, återfinns gravören Erik Lindbergs signatur "E·LINDBERG".
Frånsida
Denna utgåva är utformad som en ensidig plakett och saknar därmed helt motiv på frånsidan. Baksidan utgörs istället av en slät silveryta med viss naturlig patina och ytliga spår från själva tillverkningsprocessen. Nere i det allra yttersta högra hörnet finns dock en diskret, instämplad text som anger metall och årtal: "SILVER 1919".
En försenad hyllning
Denna plakett togs fram genom en subskription för att fira Ivar Afzelius 70-årsdag den 15 oktober 1918. När gravören Erik Lindberg först fick beställningen i mars 1918 tvingades han avböja på grund av för stor arbetsbörda. Efter en förnyad förfrågan från häradshövding K. Herlitz och professor O. Montelius under hösten åtog han sig dock uppdraget. Afzelius satt modell för porträttet för första gången i januari 1919, och stamparna levererades till Myntet i augusti samma år. Plaketten blev därmed färdigställd först året efter själva födelsedagen. Ett unikt exemplar i guld överlämnades till jubilaren, ett mindre antal i silver gavs till den närmaste familjen och initiativtagarna, medan en bronsupplaga tilldelades en vidare krets av berörda.
Rättslärd med romerska ideal
Ivar Afzelius utveckling som jurist präglades starkt av hans studietid i Leipzig, där den romerska rätten (före antagandet av Bürgerliches Gesetzbuch) fortfarande lärdes ut som gällande rätt. Nödvändigheten att tillämpa denna historiska rätt på det moderna livets problem ledde till ett djupt inträngande i den romerska rättens andliga innehåll och plastiska fulländning. Denna metod blev sedan vägledande för hans juridiska tänkande i Sverige. Under hans ordförandeskap utarbetade lagberedningen ett omfattande förslag till ny jordabalk, vilket resulterade i viktiga lagar om nyttjanderätt till fast egendom (1907) och exekution i fast egendom (1912). Hans lärotid hos häradshövdingen J. Richert i Luggude domsaga inpräntade dessutom en religiös vördnad för domarkallet som det högsta ämbetet på jorden.
Moderat politiker och humanitär reformist
Som riksdagspolitiker var Afzelius en moderat högerman och en av första kammarens förnämsta debattörer. Han var känd för sin sällsynt klara framställning och sitt urbana uppträdande, vilket vann honom sympatier över partigränserna. Afzelius drev igenom flera progressiva och humanitära reformer. År 1908 ledde han ett energiskt och framgångsrikt motstånd i kammaren mot ett förslag om att införa prygelstraff. Han menade att statens värdighet krävde att man inte satte brutalitet mot brutalitet, och fastslog kraftfullt: "Rättvisan sådan jag vill se henne, bär svärdet, men icke rotting eller riset". Han var även en tidig förespråkare för oäkta barns arvsrätt, med argumentet att sociala frågor inte fick bedömas med fördom och formalism, eftersom livet inte kunde "konstrueras efter linjal". Dessutom ställde han sig bakom införandet av allmän rösträtt, driven av en övertygelse om att det var nödvändigt för att framkalla nationell ansvarskänsla.
Ensidig silverplakett, 94.32g, 45x62mm, slät rand. Kvalitet 1+/01 (ett obetydligt märke på randen). Graverad av Erik Lindberg 1919. Referenser: Ulla Ehrensvärd (Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966) 191. Numismatiska meddelanden XXIV (Axel Wahlstedt 1925) sid 150. Subskriptionsplakett avsedd för Afzelius 70-årsdag den 15/10 1918,
Åtsida
Motivet utgörs av presidenten Ivar Afzelius vänstervända bröstbild i profil. Överst i fältet står den latinska inskriften "VIRO DE PATRIA BENE MERITO AMICI CIVES", vilket i svensk översättning betyder "Till mannen som väl gagnat fäderneslandet av vänner, medborgare". I fältet på sidorna om porträttet finns datumet för hans sjuttioårsdag angivet med romerska siffror: till höger "D XV M OCT" och till vänster "A MCM XVIII", det vill säga den 15 oktober 1918. Längst ned, på en upphöjd platta under bilden, står namnet "IVAR AFZELIUS" i tydliga versaler. Omedelbart ovanför denna namnplatta, till vänster i bildfältet, återfinns gravören Erik Lindbergs signatur "E·LINDBERG".
Frånsida
Denna utgåva är utformad som en ensidig plakett och saknar därmed helt motiv på frånsidan. Baksidan utgörs istället av en slät silveryta med viss naturlig patina och ytliga spår från själva tillverkningsprocessen. Nere i det allra yttersta högra hörnet finns dock en diskret, instämplad text som anger metall och årtal: "SILVER 1919".
En försenad hyllning
Denna plakett togs fram genom en subskription för att fira Ivar Afzelius 70-årsdag den 15 oktober 1918. När gravören Erik Lindberg först fick beställningen i mars 1918 tvingades han avböja på grund av för stor arbetsbörda. Efter en förnyad förfrågan från häradshövding K. Herlitz och professor O. Montelius under hösten åtog han sig dock uppdraget. Afzelius satt modell för porträttet för första gången i januari 1919, och stamparna levererades till Myntet i augusti samma år. Plaketten blev därmed färdigställd först året efter själva födelsedagen. Ett unikt exemplar i guld överlämnades till jubilaren, ett mindre antal i silver gavs till den närmaste familjen och initiativtagarna, medan en bronsupplaga tilldelades en vidare krets av berörda.
Rättslärd med romerska ideal
Ivar Afzelius utveckling som jurist präglades starkt av hans studietid i Leipzig, där den romerska rätten (före antagandet av Bürgerliches Gesetzbuch) fortfarande lärdes ut som gällande rätt. Nödvändigheten att tillämpa denna historiska rätt på det moderna livets problem ledde till ett djupt inträngande i den romerska rättens andliga innehåll och plastiska fulländning. Denna metod blev sedan vägledande för hans juridiska tänkande i Sverige. Under hans ordförandeskap utarbetade lagberedningen ett omfattande förslag till ny jordabalk, vilket resulterade i viktiga lagar om nyttjanderätt till fast egendom (1907) och exekution i fast egendom (1912). Hans lärotid hos häradshövdingen J. Richert i Luggude domsaga inpräntade dessutom en religiös vördnad för domarkallet som det högsta ämbetet på jorden.
Moderat politiker och humanitär reformist
Som riksdagspolitiker var Afzelius en moderat högerman och en av första kammarens förnämsta debattörer. Han var känd för sin sällsynt klara framställning och sitt urbana uppträdande, vilket vann honom sympatier över partigränserna. Afzelius drev igenom flera progressiva och humanitära reformer. År 1908 ledde han ett energiskt och framgångsrikt motstånd i kammaren mot ett förslag om att införa prygelstraff. Han menade att statens värdighet krävde att man inte satte brutalitet mot brutalitet, och fastslog kraftfullt: "Rättvisan sådan jag vill se henne, bär svärdet, men icke rotting eller riset". Han var även en tidig förespråkare för oäkta barns arvsrätt, med argumentet att sociala frågor inte fick bedömas med fördom och formalism, eftersom livet inte kunde "konstrueras efter linjal". Dessutom ställde han sig bakom införandet av allmän rösträtt, driven av en övertygelse om att det var nödvändigt för att framkalla nationell ansvarskänsla.