Jacob Berzelius (1779–1848) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1979 - Den svenska kemins fader
Jacob Berzelius (1779–1848) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1979
Brons, 17.61g, 35mm, randprägling: "MV BRONS 1979". Kvalitet 01/0. Denna medalj är präglad från reducerad originalförlaga (56mm) som ursprungligen var utgiven av Kungliga vetenskapsakademien 1849, graverad av Pehr Henrik Lundgren efter Qvarnströms modell. Det exakta syftet med denna utgåva har jag ej utrett, men troligen framställt i samband med någon jubileumsfest av Kungliga vetenskapsakademien och utdelad till gästerna/deltagarna. Årtalet sammanfaller med 200-årsdagen av Berzelius födelse, vilket stärker denna hypotes.
Åtsida
Motivet utgörs av Jacob Berzelius högervända bröstbild i klassisk profil. Längs den övre kanten löper omskriften "JACOBUS BERZELIUS." I den nedre avskärningen står den latinska texten "NAT. MDCCLXXIX. DEN. MDCCCXLVIII.", vilket översätts till "Född 1779, död 1848".
Frånsida
Ett allegoriskt och dramatiskt motiv där en flygande genius (skyddsande) med en brinnande fackla lyfter slöjan och avslöjar Natten, personifierad av en sittande kvinna (Selene) med en halvmåne ovanför pannan. Hon stödjer sin vänstra arm mot en sfinx, en klassisk symbol för naturens gåtfullhet. Vid nattens fötter syns en våg och flera kemiska instrument. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "APERIT AENIGMATA CONDITA LUSTRAT", vilket betyder "Han tyder gåtorna. Han belyser det fördolda". I avskärningen nederst står inskriptionen fördelad på tre rader: "SOCIO LONGE NOBILISSIMO / PER ANNOS XXX SECRETARIO / ACAD REG SCIENT SVEC.", vilket översätts till "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien till sin mest namnkunnige ledamot, dess sekreterare under 30 år". Längs kanterna syns gravörernas signaturer "C G QVARNSTRÖM INV" och "P H LUNDGREN FEC".
Den svenska kemins fader
Jacob Berzelius (1779–1848) är en av den svenska vetenskapshistoriens mest inflytelserika gestalter. Trots en föräldralös uppväxt under fattiga och splittrade förhållanden, lyckades han genom studier i medicin i Uppsala i slutet av 1790-talet lägga grunden för en makalös vetenskaplig karriär. Under 1810-talet fastställde han grunden för kemin som en exakt och beräknande vetenskap baserad på experiment, och han härledde grundämnenas relativa vikter. Berzelius upptäckte bland annat grundämnena cerium (tillsammans med Wilhelm Hisinger) och selen. En av hans allra mest bestående insatser är utvecklingen av det moderna kemiska symbolsystemet, där grundämnena betecknas med initialbokstäverna från deras latinska namn. Han införde även övergripande och fundamentala begrepp som isomeri (1830) och katalys (1835).
Vetenskapsakademiens förnyare
Vid sidan av sitt intensiva vetenskapliga arbete besatt Berzelius en stor administrativ begåvning. År 1818 valdes han till Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, en oerhört tung post som han därefter innehade i trettio år fram till sin död 1848. Under denna tid omorganiserade han akademien till en fullt modern vetenskaplig institution. Han introducerade även de berömda "Årsberättelserna", i vilka han med kritiska ögon granskade och sammanfattade det gångna årets vetenskapliga arbeten.
En allegori över upplysning
Kort efter Berzelius bortgång år 1848 fattade Vetenskapsakademien beslutet att låta prägla en minnesmedalj över honom. På grund av hög arbetsbelastning hos modellören Carl Gustaf Qvarnström försenades dock processen, och medaljen, som graverades av Pehr Henrik Lundgren, kunde delas ut först vid högtidssammankomsten den 2 april 1850. Frånsidans mäktiga allegori fångar genialt essensen av Berzelius livsgärning: den vetenskapliga upplysningens fackla som obönhörligt tränger undan mörkret och avslöjar naturens (sfinxens) djupaste hemligheter. Den kemiska vågen och utrustningen knyter an till hans banbrytande krav på exakthet och mätbarhet i laboratoriet. Det specifika medaljexemplaret i förminskad skala från 1979 – utgivet till 200-årsminnet av hans födelse – står som ett bevis på hur hans banbrytande vetenskapliga arv fortsätter att lysa starkt, långt efter hans död.
Brons, 17.61g, 35mm, randprägling: "MV BRONS 1979". Kvalitet 01/0. Denna medalj är präglad från reducerad originalförlaga (56mm) som ursprungligen var utgiven av Kungliga vetenskapsakademien 1849, graverad av Pehr Henrik Lundgren efter Qvarnströms modell. Det exakta syftet med denna utgåva har jag ej utrett, men troligen framställt i samband med någon jubileumsfest av Kungliga vetenskapsakademien och utdelad till gästerna/deltagarna. Årtalet sammanfaller med 200-årsdagen av Berzelius födelse, vilket stärker denna hypotes.
Åtsida
Motivet utgörs av Jacob Berzelius högervända bröstbild i klassisk profil. Längs den övre kanten löper omskriften "JACOBUS BERZELIUS." I den nedre avskärningen står den latinska texten "NAT. MDCCLXXIX. DEN. MDCCCXLVIII.", vilket översätts till "Född 1779, död 1848".
Frånsida
Ett allegoriskt och dramatiskt motiv där en flygande genius (skyddsande) med en brinnande fackla lyfter slöjan och avslöjar Natten, personifierad av en sittande kvinna (Selene) med en halvmåne ovanför pannan. Hon stödjer sin vänstra arm mot en sfinx, en klassisk symbol för naturens gåtfullhet. Vid nattens fötter syns en våg och flera kemiska instrument. Längs den övre kanten löper den latinska omskriften "APERIT AENIGMATA CONDITA LUSTRAT", vilket betyder "Han tyder gåtorna. Han belyser det fördolda". I avskärningen nederst står inskriptionen fördelad på tre rader: "SOCIO LONGE NOBILISSIMO / PER ANNOS XXX SECRETARIO / ACAD REG SCIENT SVEC.", vilket översätts till "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien till sin mest namnkunnige ledamot, dess sekreterare under 30 år". Längs kanterna syns gravörernas signaturer "C G QVARNSTRÖM INV" och "P H LUNDGREN FEC".
Den svenska kemins fader
Jacob Berzelius (1779–1848) är en av den svenska vetenskapshistoriens mest inflytelserika gestalter. Trots en föräldralös uppväxt under fattiga och splittrade förhållanden, lyckades han genom studier i medicin i Uppsala i slutet av 1790-talet lägga grunden för en makalös vetenskaplig karriär. Under 1810-talet fastställde han grunden för kemin som en exakt och beräknande vetenskap baserad på experiment, och han härledde grundämnenas relativa vikter. Berzelius upptäckte bland annat grundämnena cerium (tillsammans med Wilhelm Hisinger) och selen. En av hans allra mest bestående insatser är utvecklingen av det moderna kemiska symbolsystemet, där grundämnena betecknas med initialbokstäverna från deras latinska namn. Han införde även övergripande och fundamentala begrepp som isomeri (1830) och katalys (1835).
Vetenskapsakademiens förnyare
Vid sidan av sitt intensiva vetenskapliga arbete besatt Berzelius en stor administrativ begåvning. År 1818 valdes han till Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, en oerhört tung post som han därefter innehade i trettio år fram till sin död 1848. Under denna tid omorganiserade han akademien till en fullt modern vetenskaplig institution. Han introducerade även de berömda "Årsberättelserna", i vilka han med kritiska ögon granskade och sammanfattade det gångna årets vetenskapliga arbeten.
En allegori över upplysning
Kort efter Berzelius bortgång år 1848 fattade Vetenskapsakademien beslutet att låta prägla en minnesmedalj över honom. På grund av hög arbetsbelastning hos modellören Carl Gustaf Qvarnström försenades dock processen, och medaljen, som graverades av Pehr Henrik Lundgren, kunde delas ut först vid högtidssammankomsten den 2 april 1850. Frånsidans mäktiga allegori fångar genialt essensen av Berzelius livsgärning: den vetenskapliga upplysningens fackla som obönhörligt tränger undan mörkret och avslöjar naturens (sfinxens) djupaste hemligheter. Den kemiska vågen och utrustningen knyter an till hans banbrytande krav på exakthet och mätbarhet i laboratoriet. Det specifika medaljexemplaret i förminskad skala från 1979 – utgivet till 200-årsminnet av hans födelse – står som ett bevis på hur hans banbrytande vetenskapliga arv fortsätter att lysa starkt, långt efter hans död.