Jakob Bagge (1502–1577) utgiven av Svenska Akademien 1819
Jakob Bagge (1502–1577) utgiven av Svenska Akademien 1819
Ett läckert fullt utpräglat och lystrigt silverexemplar med blåguldskimrande originalpatina, 13.22g, 32mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1819. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:18, Bo Svensén (Svenska akademiens minnespenningar 1786–2009) sid 68.
Åtsida
Motivet utgörs av ätten Bagge af Boos heraldiska vapensköld (prydd med ett djurhuvud och tre runda fält), omgiven av ett rikt utformat lövverk i form av ett hjälmtäcke. Skölden kröns av en riddarhjälm ur vilken tre standar (fanor) reser sig. Längs den övre kanten löper omskriften "JAC·BAGGE THALASSIARCHA·", vilket översätts till "Jakob Bagge, amiral". Fältet inramas av en tydligt strierad (tandad) kant.
Frånsida
Fältet domineras av Segergudinnan (Victoria) stående i fören på ett antikt krigsfartyg. I sin framsträckta högra hand håller hon en segerkrans av lager, och med sin vänstra hand stöder hon sig mot ett skeppsroder. Bakom henne i skeppet står en samling erövrade troféer i form av fanor och sköldar. Längs den övre kanten löper omskriften "TESTIS ERIT MAGNIS VIRTUTIBUS UNDA·" (Vågen skall vittna om hans stora bragder).
I den nedre avskärningen fanns ursprungligen inskriptionen "AD BORNHOLMIAM / 1563" på två rader, syftande på den lysande segern över den danska flottan. På detta exemplar är dock den nedre högra delen av fältet och stora delar av avskärningen dolda av en kraftig metallutgjutnad, orsakad av att stampen spruckit under präglingsprocessen. Även denna sida inramas av en strierad kant.
I kronans tjänst till lands och sjöss
Jakob Bagge inledde sin bana i fogdeförvaltningen men visade tidigt en exceptionell fallenhet för krigaryrket. Under Gustav Vasas styre och den så kallade grevefejden utmärkte han sig genom att med stor tapperhet försvara Halmstad. Han stred med en sådan oförvägenhet att han, svårt sårades, tvingades låta sig bäras i en hästbår ut i strid. Hans militära begåvning sträckte sig även till sjöss, och han deltog ärofullt i sjöslaget vid Bornholm 1535.
Gustav Vasa hyste stort förtroende för Bagge, vilket bevisades inte minst under Dackefejden 1543. Utsänd från Kalmar med 700 man genomströvade Bagge östra Småland, förföljde Nils Dackes anhängare, kuvade upproret och tog gisslan från de härader som tvingades svära kronan trohet. Som belöning för sina insatser, vilka även inkluderade expeditioner mot ryssarna i Finland, adlades han av konungen och erhöll rikliga förläningar, däribland egendomen Boo på Värmdö.
Överamiralen och triumfen vid Bornholm
Det var emellertid under Erik XIV:s regeringstid som Jakob Bagge nådde sin absoluta karriärmässiga höjdpunkt och skrev in sig i den svenska sjökrigshistorien. Som rikets överamiral anförtroddes han de tyngsta marina uppdragen. När det nordiska sjuårskriget bröt ut 1563 sändes Bagge ut för att uppsöka och angripa den danska flottan. Den 30 maj samma år drabbade flottorna samman vid Bornholm – exakt den händelse som denna medaljs frånsida är ämnad att föreviga. Bagge och den svenska flottan gick segrande ur striden och lyckades erövra det danska amiralskeppet jämte två andra fartyg. Triumfen var total och vid hemkomsten till Stockholm ärades överamiralen med ett storslaget, romerskt inspirerat intåg.
Mars undergång och åren i fångenskap
Krigslyckan var dock nyckfull. Den 30 maj 1564, på dagen ett år efter segern vid Bornholm, drabbade Bagge samman med en förenad dansk-lübecksk flotta vid Ölands norra udde. Bagge förde befälet från sitt ryktbara flaggskepp Mars (även kallat Makalös). Efter att ha blivit dåligt understödd av resten av sin flotta omringades amiralskeppet av fienden och fattade slutligen eld. Sårad och trängd tvingades Bagge kapitulera och ge sig fången.
Han utlämnades till danskarna och tillbringade flera år i fångenskap, bland annat i Köpenhamn och på slottet Hald i Jylland, där förhållandena periodvis var mycket stränga. Det var först efter fredsslutet som han kunde återvända till Sverige. Väl hemma togs han emot med öppna armar av den nye kungen, Johan III. Jakob Bagge tjänstgjorde under sina sista år som ståthållare på Stockholms slott innan han avled 1577, ihågkommen som en djärv, osedvanligt tapper krigare och en av 1500-talets allra främsta svenska sjöhjältar.
Ett läckert fullt utpräglat och lystrigt silverexemplar med blåguldskimrande originalpatina, 13.22g, 32mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Gustaf Adolf Enegren för Svenska akademien 1819. Referenser: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:18, Bo Svensén (Svenska akademiens minnespenningar 1786–2009) sid 68.
Åtsida
Motivet utgörs av ätten Bagge af Boos heraldiska vapensköld (prydd med ett djurhuvud och tre runda fält), omgiven av ett rikt utformat lövverk i form av ett hjälmtäcke. Skölden kröns av en riddarhjälm ur vilken tre standar (fanor) reser sig. Längs den övre kanten löper omskriften "JAC·BAGGE THALASSIARCHA·", vilket översätts till "Jakob Bagge, amiral". Fältet inramas av en tydligt strierad (tandad) kant.
Frånsida
Fältet domineras av Segergudinnan (Victoria) stående i fören på ett antikt krigsfartyg. I sin framsträckta högra hand håller hon en segerkrans av lager, och med sin vänstra hand stöder hon sig mot ett skeppsroder. Bakom henne i skeppet står en samling erövrade troféer i form av fanor och sköldar. Längs den övre kanten löper omskriften "TESTIS ERIT MAGNIS VIRTUTIBUS UNDA·" (Vågen skall vittna om hans stora bragder).
I den nedre avskärningen fanns ursprungligen inskriptionen "AD BORNHOLMIAM / 1563" på två rader, syftande på den lysande segern över den danska flottan. På detta exemplar är dock den nedre högra delen av fältet och stora delar av avskärningen dolda av en kraftig metallutgjutnad, orsakad av att stampen spruckit under präglingsprocessen. Även denna sida inramas av en strierad kant.
I kronans tjänst till lands och sjöss
Jakob Bagge inledde sin bana i fogdeförvaltningen men visade tidigt en exceptionell fallenhet för krigaryrket. Under Gustav Vasas styre och den så kallade grevefejden utmärkte han sig genom att med stor tapperhet försvara Halmstad. Han stred med en sådan oförvägenhet att han, svårt sårades, tvingades låta sig bäras i en hästbår ut i strid. Hans militära begåvning sträckte sig även till sjöss, och han deltog ärofullt i sjöslaget vid Bornholm 1535.
Gustav Vasa hyste stort förtroende för Bagge, vilket bevisades inte minst under Dackefejden 1543. Utsänd från Kalmar med 700 man genomströvade Bagge östra Småland, förföljde Nils Dackes anhängare, kuvade upproret och tog gisslan från de härader som tvingades svära kronan trohet. Som belöning för sina insatser, vilka även inkluderade expeditioner mot ryssarna i Finland, adlades han av konungen och erhöll rikliga förläningar, däribland egendomen Boo på Värmdö.
Överamiralen och triumfen vid Bornholm
Det var emellertid under Erik XIV:s regeringstid som Jakob Bagge nådde sin absoluta karriärmässiga höjdpunkt och skrev in sig i den svenska sjökrigshistorien. Som rikets överamiral anförtroddes han de tyngsta marina uppdragen. När det nordiska sjuårskriget bröt ut 1563 sändes Bagge ut för att uppsöka och angripa den danska flottan. Den 30 maj samma år drabbade flottorna samman vid Bornholm – exakt den händelse som denna medaljs frånsida är ämnad att föreviga. Bagge och den svenska flottan gick segrande ur striden och lyckades erövra det danska amiralskeppet jämte två andra fartyg. Triumfen var total och vid hemkomsten till Stockholm ärades överamiralen med ett storslaget, romerskt inspirerat intåg.
Mars undergång och åren i fångenskap
Krigslyckan var dock nyckfull. Den 30 maj 1564, på dagen ett år efter segern vid Bornholm, drabbade Bagge samman med en förenad dansk-lübecksk flotta vid Ölands norra udde. Bagge förde befälet från sitt ryktbara flaggskepp Mars (även kallat Makalös). Efter att ha blivit dåligt understödd av resten av sin flotta omringades amiralskeppet av fienden och fattade slutligen eld. Sårad och trängd tvingades Bagge kapitulera och ge sig fången.
Han utlämnades till danskarna och tillbringade flera år i fångenskap, bland annat i Köpenhamn och på slottet Hald i Jylland, där förhållandena periodvis var mycket stränga. Det var först efter fredsslutet som han kunde återvända till Sverige. Väl hemma togs han emot med öppna armar av den nye kungen, Johan III. Jakob Bagge tjänstgjorde under sina sista år som ståthållare på Stockholms slott innan han avled 1577, ihågkommen som en djärv, osedvanligt tapper krigare och en av 1500-talets allra främsta svenska sjöhjältar.