Järnkontorets 100-årsfest den 29 december 1847 av Per Henrik Lundgren - Vackert exemplar - Med Mytens mästersmed och hämnare

Järnkontorets 100-årsfest den 29 december 1847 av Per Henrik Lundgren
Ett härligt vackert bronsexemplar,  76,8g, 57mm, SKM 17d (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 15, kvalitet 01

Åtsida
Konungens högervända bild, gravörens namn nederst "P.H.LUNDGREN F." (F=fecit = utfört av) I omskriften: "OSCAR SVER. NORR. GÖTH. O.VEND. KONUNG."

Frånsida
Vaulunder står, smidande en lans. Vid städkubben står en spade, plog, sköld och svärd. Bakom smeden ligger en hjälm. I omskriften: " ÄN SKÄNKA BERGEN JERN TILL ODLING OCH FÖRSVAR" och i avskärningen på fyra rader: "TILL MINNE AF JERN KONTORETS / HUNDRA ÅRS HÖGTID / AF SV. BRUKS SOCIET. / 1847".


Mytens mästersmed och hämnare
I den germanska mytologins pantheon intar Völund, på fornnordiska Völundr, en särställning som den arketypiska mästersmeden, en gestalt vars skicklighet gränsar till det övernaturliga. Hans mest utförliga skildring återfinns i den eddiska dikten Völundarkviða, men hans ryktbarhet sträcker sig över hela den forngermanska världen, där han är känd som Wieland i tyska och Wayland the Smith i anglosaxiska traditioner. Völund personifierar den yttersta hantverksskickligheten och den transformativa kraften i smide, men hans berättelse är också en mörk och brutal tragedi om fångenskap, hämnd och slutlig frigörelse.

Enligt Völundarkviða var Völund en av tre bröder, söner till en samisk kung, som tillfångatogs av den girige sveakungen Níðuðr. Kungen, som ville monopolisera smedens exceptionella talang, lät hamstringa Völund genom att skära av hans knäsenor och isolerade honom på en ö för att tvinga honom att smida skatter. I sin påtvingade exil förvandlades Völunds skaparkraft till ett instrument för en fruktansvärd vedergällning. När kungens två söner i hemlighet besökte honom i jakt på guld, dräpte han dem. Hans hämnd var lika metodisk som hans smide: av deras skallar tillverkade han silverinfattade dryckesskålar till kungen, av deras ögon ädelstenar till drottningen och av deras tänder ett bröstsmycke till prinsessan Böðvildr. Därefter förförde han Böðvildr och avlade ett barn med henne innan han, med hjälp av egenhändigt tillverkade vingar, triumferande undslapp sin fångenskap och lämnade en förkrossad Níðuðr bakom sig.

Berättelsen om Völund är mångbottnad. Han är symbolen för den fulländade hantverkaren, vars kunskap ger honom makt att omforma världen. Samtidigt är myten en kraftfull allegori om förtryck och rättvisa, där den lemlästade individen använder sin enda tillgång – sitt intellekt och sin skaparkraft – för att utkräva en skoningslös hämnd. Hans flykt blir en potent metafor för andens seger över kroppsliga begränsningar och tyranni, en frigörelse som uppnås genom innovation och list.

Denna mytologiska kraft kom att återanvändas i en ny kontext under 1800-talets nationalromantik. När Jernkontoret firade sitt hundraårsjubileum 1847 fick gravören Per Henrik Lundgren i uppdrag att skapa en jubileumsmedalj. Valet av motiv föll på Völund, men i en medvetet omformulerad version. På medaljen framställs Völund inte som en hämnare, utan som en kraftfull och produktiv skapare i färd med att smida en lans. Vid hans sida ligger en plog, en spade, ett svärd och en sköld – symboler för järnets dubbla roll som fundament för både fredens jordbruk och krigets försvar. Genom denna selektiva omtolkning lyftes Völund fram som en nationell symbol för Sveriges industriella framväxt. Den mytiske smeden, som kunde förvandla rå metall till ovärderliga artefakter, blev en allegori för den svenska nationen som förädlade sin järnmalm till ekonomisk styrka och teknologisk framgång.